1 Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam*38:1AdullamOrt strax nordväst om Hebron i Juda bergsbygd (jfr 1 Sam 22:1). som hette Hira. 2 Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Shua. Han tog henne till sig och gick in till henne. 3 Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er. 4 Sedan blev hon havande igen och födde en son som hon gav namnet Onan. 5 Hon födde ännu en son och gav honom namnet Shela. När han föddes var Juda i Kesib.

6 Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar*38:6TamarBetyder "dadelpalm". Hon nämns i Matt 1:3 som förmoder till Jesus.. 7 *4 Mos 26:19. Men Judas förstfödde Er var ond i Herrens ögon, och Herren dödade honom. 8 *5 Mos 25:5f, Rut 4:5, Matt 22:24. Då sade Juda till Onan: "Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe*38:8i din brors ställeSvågeräktenskap reglerades senare i 5 Mos 25:5f (jfr Rut 4:5 med not). och skaffa avkomma åt din bror." 9 Men Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, så han lät säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. 10 Det Onan gjorde var ont i Herrens ögon, och han dödade också honom. 11 Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: "Stanna som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen." Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där.

12 En lång tid därefter dog Shuas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. 13 När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, 14 lade hon av sig änkekläderna*38:14änkeklädernaTecken på en änkas särskilda rätt till försörjning (5 Mos 24:19f, Rut 2)., tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Shela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom.

15 *Ords 7:6f. När Juda fick se henne trodde han att hon var prostituerad*38:15prostitueradKananeiska "tempelflickor" (vers 21) bar brudslöja som brudar till Baal och erbjöd fruktbarhetsriter. Seden blev strängt förbjuden bland israeliterna (5 Mos 23:17)., eftersom hon hade täckt för sitt ansikte. 16 *3 Mos 18:15, 20:12. Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: "Får jag gå in till dig?" Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: "Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?" 17 Han sade: "Jag skickar dig en killing ur min hjord." Hon svarade: "Ja, om du ger mig pant tills du skickar den." 18 Han sade: "Vad ska jag då ge dig i pant?" Hon svarade: "Din signetring*38:18signetringAnvändes för namnteckning, en intimt personlig ägodel (jfr Höga V 8:6). med kedja och staven som du har i handen." Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. 19 Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.

20 Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. 21 Han frågade männen på platsen var tempelflickan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelflicka där. 22 Och han kom tillbaka till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelflicka där." 23 Då sade Juda: "Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne."

24 Ungefär tre månader senare fick Juda höra: "Din sonhustru Tamar har begått otukt och dessutom blivit havande genom sin otukt." Då sade Juda: "För ut henne och bränn henne*38:24bränn henneDet strängaste straffet som senare endast gällde prästdöttrar (3 Mos 21:9).!" 25 Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: "Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven." 26 Och Juda kände igen dem och sade: "Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Shela." Men han låg aldrig mer med henne*38:26låg aldrig mer med henneOrdagrant: "kände henne aldrig mer" (jfr not till 4:1)..

27 *1 Mos 25:24f. När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 28 Vid födseln stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: "Han kom ut först." 29 *1 Krön 2:4, Matt 1:3. Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: "Varför har du trängt dig fram?" Och han fick namnet Peres. 30 Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.

1 Nesse tempo, separou-se Judá de seus irmãos e uniu-se a um *Js 15.35;1Sm 22.1adulamita que se chamava Hira. 2 Viu ali a filha dum cananeu, por nome Sua; tomou-a por mulher e a conheceu. 3 Ela concebeu e deu à luz um filho; e o pai chamou-lhe *Gn 46.12;Nm 26.19Er. 4 Tornou a conceber e deu à luz um filho, a quem a mãe chamou Onã. 5 Deu à luz mais um filho e chamou-lhe Selá. Judá estava em Quezibe, quando ela deu à luz. 6 Judá tomou para o seu primogênito Er uma mulher, a qual se chamava Tamar. 7 Ora, *1Cr 2.3Er, o primogênito de Judá, era um homem mau aos olhos de Jeová; assim, Jeová o matou. 8 Disse Judá a Onã: *Dt 25.5-6;Mt 22.24Toma a mulher de teu irmão, cumpre para com ela o dever dum irmão de seu marido e dá sucessão a teu irmão. 9 Mas Onã sabia que os filhos não haviam de ser tidos por seus; assim, todas as vezes que ele se unia à mulher de seu irmão, deixava cair o sêmen no chão, para que não desse sucessão a seu irmão. 10 O que ele fazia era mau aos olhos de Jeová, que o matou também a ele. 11 Disse Judá a Tamar, sua nora: *Rt 1.12-13Fica-te viúva em casa de teu pai, até que meu filho Selá venha a ser homem; porquanto disse: Para que não morra este, como seus irmãos. Assim, se foi Tamar e morou em casa de seu pai.

12 No correr do tempo, morreu a filha de Sua, mulher de Judá; e, consolado Judá, subiu a *Js 15.10,57Timna para ir ter com os tosquiadores das suas ovelhas, ele e seu amigo Hira, o adulamita. 13 Foi dito a Tamar: Eis que teu sogro sobe a Timna para tosquiar as suas ovelhas. 14 Ela se despiu dos vestidos de sua viuvez, *Gn 24.65se cobriu com um véu, envolveu-se e se assentou à entrada de *Js 15.34Enaim, que está no caminho que vai dar a Timna; pois viu que Selá era já homem feito, e ela não lhe fora dada por mulher. 15 Vendo-a Judá, teve-a por uma prostituta; pois ela tinha coberto o rosto. 16 Então, se chegou a ela no caminho e disse: Vem, deixa-me estar contigo; pois não sabia que ela era sua nora. Perguntou-lhe ela: Que me darás, para estares comigo? 17 Respondeu ele: Eu te enviarei um cabrito do rebanho. Perguntou ela: Dar-me-ás um penhor, até que o envies? 18 Respondeu ele: Que penhor é o que te darei? Disse ela: *Gn 41.42Teu selo com a corda e o báculo que tens na mão. Ele, pois, lhos deu e a conheceu, e ela concebeu. 19 Ela, levantando-se, se foi, tirou de si o véu e se vestiu com os vestidos de sua viuvez. 20 Enviou Judá o cabrito por intermédio de seu amigo, o adulamita, para receber o penhor da mão da mulher; porém não a encontrou. 21 Então, perguntou aos homens daquele lugar: Onde está a prostituta que estava em Enaim, junto ao caminho? Responderam eles: Aqui não tem estado prostituta alguma. 22 Tendo voltado a Judá, disse: Não a encontrei; e também os homens do lugar disseram: Aqui não tem estado prostituta alguma. 23 Respondeu Judá: Que ela o guarde para si, para que não nos tornemos em opróbrio; eis que enviei este cabrito, mais tu não a encontraste.

24 Passados quase três meses, foi dito a Judá: Tamar, tua nora, fornicou; e eis que está pejada da fornicação. Então, disse Judá: Tirai-a para fora, e *Lv 21.9seja ela queimada. 25 Havendo sido tirada para fora, mandou ela dizer a seu sogro: Eu concebi do homem de quem são estas coisas; e disse mais: Reconhece de quem são estes, o selo com o cordão e o báculo. 26 Reconheceu-os Judá e disse: Ela é mais justa do que eu, porquanto não a entreguei a meu filho Selá. Ele, pois, nunca mais a conheceu. 27 Aconteceu que, ao tempo de dar à luz, eis que havia *Gn 25.24-26gêmeos no seu ventre. 28 Quando estava com dores de parto, um deitou fora a mão, e a parteira tomou e atou na mão dele uma fita encarnada, dizendo: Este saiu primeiro. 29 Mas, recolhendo ele a mão, saiu seu irmão; e ela disse: Por que fizeste para ti uma rotura? Portanto, foi chamado *Gn 46.12;Rt 4.12Perez. 30 Depois, saiu seu irmão, em cuja mão estava a fita encarnada; e foi chamado Zera.