1 Apg 11:21. I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. 2 Men de judar som vägrade tro hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen gentemot bröderna. 3 Mark 16:20, Hebr 2:4. Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.
4 Men folket i staden delade sig så att vissa höll med judarna och andra med apostlarna. 5 2 Tim 3:11. Och när både hedningarna och judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem, 6 Matt 10:23. fick apostlarna reda på det och flydde till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring. 7 Där fortsatte de att förkunna evangeliet.
8 Apg 3:2f. I Lystra satt en man som var handikappad och förlamad i benen från födseln och som aldrig kunnat gå. 9 Matt 9:28. Han lyssnade när Paulus predikade. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad14:9botadAnnan översättning: "frälst".10 sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.
11 Apg 28:6. När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!" 12 De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet.14:12Zeus … HermesEnligt en legend som återges av Ovidius hade Zeus och Hermes, i grekisk mytologi den högste guden respektive gudarnas härold, en gång besökt trakten i mänsklig gestalt. De två gudarna skulle då ha blivit så upprörda över det dåliga mottagandet att de utplånade den dåtida staden, vilket kan förklara folkets vördnad för Paulus och Barnabas.13 Dan 2:46. Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.
14 Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder14:14rev de sönder sina kläderJudiskt uttryck för sorg och förfäran (jfr t ex 1 Mos 37:29, 34). och rusade in bland folket och ropade: 15 Ps 146:6, Apg 4:24, 10:26. "Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han somgjorthimmel, jord och hav och allt som finns i dem.14:15 Ps 146:6.16 Apg 17:30. I forna generationer lät han alla hednafolk gå sina egna vägar. 17 Ps 104:27f, Jer 5:24, Apg 17:26f. Ändå har han lämnat många vittnesbörd om sig själv. Han gör gott, han ger er regn från himlen och skördetider och mättar er med mat och glädje i era hjärtan." 18 Med dessa ord lyckades de med nöd och näppe lugna folket så att de inte offrade åt dem.
19 2 Kor 11:25, 2 Tim 3:11. Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. 20 Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden.
Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe. 21 De förkunnade evangeliet i staden och vann många lärjungar. Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia 22 Matt 10:38, Apg 11:23, Rom 8:17, 1 Tess 3:3, 2 Tim 3:12. och styrkte lärjungarnas själar och uppmanade dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike." 23 I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.
24 Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien. 25 De predikade ordet i Perge och gick ner till Attalia. 26 Apg 13:2f. Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd för det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27 Apg 15:4, 1 Kor 16:9. När de hade kommit fram, samlade de församlingen och berättade om allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade en längre tid där hos lärjungarna.
1 Em At 13.51;At 14.19,21;16.2;2Tm 3.11Icônio, Paulo e Barnabé At 13.5entraram juntos na sinagoga dos judeus e falaram de tal modo, que creu uma cp.At 2.47grande multidão, tanto de judeus como de Jo 7.35; cp.At 18.4gregos. 2 Mas At 13.45,50;At 14.19;1Ts 2.16os judeus cp.Jo 3.36que não creram excitaram e exasperaram os ânimos dos gentios contra At 1.15os irmãos. 3 Entrando, demoraram-se ali bastante tempo, At 4.29s.;20.32;Hb 2.4falando ousadamente no Senhor, que dava testemunho da palavra da sua graça, concedendo que por mãos deles se fizessem Jo 4.48milagres e prodígios. 4 Mas dividiu-se cp.At 17.4s.;19.9;28.24o povo da cidade: uns eram pelos judeus, e outros, pelos At 14.4,14apóstolos. 5 Como houvesse um movimento dos gentios e dos judeus, juntamente com as suas autoridades, para os ultrajar e cp.At 14.19apedrejar, 6 eles, sabendo-o, fugiram At 14.8,21;At 16.1s.;2Tm 3.11para Listra, At 14.20;At 16.1;20.4e Derbe, cidade da At 14.6,11Licaônia, e para a circunvizinhança 7 e ali At 14.21;At 16.10; cp.At 14.15pregavam o evangelho.
8 Em Listra, estava sentado At 3.2um homem aleijado dos pés, coxo desde o seu nascimento, e que nunca tinha andado. 9 Ele ouvia falar Paulo, e este, At 3.4;10.4fitando nele os olhos e vendo que tinha cp.Mt 9.28fé de que seria curado, 10 disse em alta voz: Levanta-te direito sobre os teus pés. At 3.8Ele saltou e andava. 11 A multidão, vendo o que Paulo fizera, levantou a voz em língua licaônica, dizendo: cp.At 8.10;28.6Os deuses em forma humana desceram a nós. 12 Chamavam a Barnabé Júpiter e a Paulo, Mercúrio, porque era este quem dirigia a palavra. 13 O sacerdote de Júpiter, que estava em frente da cidade, trouxe para as portas touros e grinaldas Dn 2.46e queria sacrificar com a multidão. 14 Mas os apóstolos Barnabé e Paulo, quando ouviram isso, Nm 14.6;Mt 26.65;Mc 14.63rasgaram os seus vestidos e saltaram para o meio da multidão, 15 clamando: Senhores, por que fazeis isso? Nós também somos Tg 5.17; cp.At 10.26homens da mesma natureza que vós At 13.32; cp.At 14.7,21e vos anunciamos o evangelho, para que dessas Dt 32.21;1Sm 12.21;Jr 8.19;14.22; cp.1Co 8.4coisas vãs vos convertais ao Mt 16.16Deus vivo, que Êx 20.11;Sl 146.6;Ap 14.7; cp.At 4.24;17.24fez o céu, e a terra, e o mar, e tudo o que neles há; 16 o qual, nos tempos passados, cp.At 17.30permitiu que todas as nações cp.Mq 4.5;Sl 81.12andassem nos seus próprios caminhos; 17 e, contudo, cp.At 17.26s.;Rm 1.19s.não deixou de dar testemunho de si mesmo, fazendo o bem, Dt 11.14;Jó 5.10;Sl 65.10s.;Ez 34.26s.;Jl 2.23dando-vos do céu chuvas e estações frutíferas, enchendo os vossos corações de mantimentos e de alegria. 18 Dizendo isso, com dificuldade, impediram a multidão de lhes oferecer sacrifícios.
19 Sobrevieram, porém, alguns At 13.45judeus de At 13.14;At 14.21; cp.At 14.26Antioquia e At 13.51;At 14.1,19,21Icônio, e, havendo ganhado o favor do povo, cp.At 14.5;2Co 11.25;2Tm 3.11apedrejaram a Paulo, e arrastaram-no para fora da cidade, dando-o por morto. 20 Mas, quando At 11.26;At 14.22,28os discípulos o rodearam, ele se levantou e entrou na cidade. No dia seguinte, partiu com Barnabé para At 14.6Derbe. 21 At 14.7Evangelizando aquela cidade e tendo At 2.47feito muitos discípulos, voltaram para At 14.6Listra, Icônio e Antioquia, 22 confirmando as almas dos discípulos, exortando-os a permanecer At 6.7na fé e dizendo que Jo 16.33;1Ts 3.3;2Tm 3.12; cp.Mc 10.30;Jo 15.18,20;1Pe 2.21;Ap 1.9;9.16por muitas tribulações nos é necessário entrar no reino de Deus. 23 Tt 1.5; cp.2Co 8.19Tendo feito eleger para eles At 11.30presbíteros em cada igreja, depois At 13.3; cp.1.24de orar com jejuns, At 20.32encomendaram-nos ao Senhor, em quem haviam crido. 24 Atravessando a At 13.14Pisídia, foram à At 13.13Panfília, 25 e, tendo anunciado a palavra em At 13.13Perge, desceram a Atália, 26 e dali navegaram para At 11.19Antioquia, At 13.3de onde haviam sido At 15.40;At 11.23encomendados à graça de Deus para a obra que tinham cumprido. 27 Quando ali chegaram e reuniram a igreja, At 15.4; cp.At 15.3,12;21.19contaram quantas coisas fizera Deus com eles e como abrira a 1Co 16.9;2Co 2.12;Cl 4.3;Ap 3.8porta da fé aos gentios. 28 Demoraram-se muito tempo com At 11.26;At 14.20,22os discípulos.