1 Matt 12:9f, Luk 6:6f. En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. 2 De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för. 3 Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten." 4 Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg. 5 Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd.
6 Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna3:6herodianernaPersoner som stödde Herodes kungaätt. De utgjorde inte något organiserat parti och namnet finns inte belagt utanför NT. för att döda honom.
7 Luk 6:17f. Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen, 8 Matt 4:25. Jerusalem, Idumeen3:8Idumeen Bergstrakterna söder om Judeen. och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde.
9 Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan, 10 för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. 11 Luk 4:41. När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!" 12 Mark 1:25. Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
13 Matt 10:1f, Luk 6:12f. Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. 14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar3:14apostlarSändebud med fullmakt att representera sin uppdragsgivare (Matt 10:40).. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika 15 och ha makt att driva ut onda andar. 16 Joh 1:42. Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus3:16fPetrus … Judas IskariotSe noter till Matt 10:2-4., 17 Luk 9:54. Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges3:17BoanergesKanske en återgivning av hebreiskans bne régesh, "tumultets söner", eller av andra hebreiska ord för "vrede" eller "skaka" (jfr Luk 9:54). Samtidigt påminner stavningen om grek. boán, "ropa", och ergés, "aktiv"., det betyder Åskans söner – 18 dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten3:18selotenSeloterna (av grekiskans zélos, iver, jfr engelskans "zeal") var nationalister som ivrade för uppror mot romarna. I denna vers används deras hebreiska namnform, kananaíos.19 och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
20 Sedan kom Jesus hem3:20hemtill Petrus hus, Jesu temporära bostad i Kapernaum (Matt 8:14, 17:25, Joh 2:12).. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta. 21 När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.
22 Matt 12:24, Luk 11:15. De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul3:22BeelsebulJudiskt namn för djävulen, de onda andarnas furste. Alternativ form för hebr. Baal-Zebúb, "flugornas herre" som tillbads bland filisteerna i Ekron (2 Kung 1:2f).. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna." 23 Matt 12:25f, Luk 11:17f. Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan? 24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, 25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26 Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.
27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
28 Matt 12:31f, Luk 12:10, 1 Joh 5:16. Jag säger er sanningen3:28Jag säger er sanningenOrdagrant: "Amen, jag säger er". Hebr. amén betyder närmast "sant", "trovärdigt". Jesus använder uttrycket ofta och kallar sig själv för "Amen" (Upp 3:14) och sanningen själv (Joh 14:6).: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.
31 Matt 12:46f, Luk 8:19f. Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. 32 Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." 33 Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" 34 Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. 35 Joh 15:14. Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."
1 Mc 3.1-6;Mt 12.9-14;Lc 6.6-11Entrou Mc 1.21,39Jesus outra vez numa sinagoga onde se achava um homem que tinha uma das mãos ressequida. 2 Lc 6.7;14.1;20.20Observam-no para ver se curaria o homem em dia de sábado, Mt 12.10;Lc 6.7; cp.Lc 11.54a fim de o acusarem. 3 Disse Jesus ao homem que tinha a mão ressequida: Levanta-te e vem para o meio de nós. 4 Então, lhes perguntou: É lícito nos sábados fazer o bem ou o mal, salvar a vida ou tirá-la? Mas eles guardaram silêncio. 5 Lc 6.10Olhando com indignação para aqueles que o rodeavam, contristado pela dureza dos seus corações, disse ao homem: Estende a mão. Ele a estendeu; e a mão lhe foi restabelecida. 6 Os fariseus, saindo dali, entraram logo em conselho com os Mt 22.16;Mc 12.13herodianos contra ele, para ver um meio de lhe tirar a vida.
7 Mc 3.7-12;Mt 12.15-16;Lc 6.17-19Jesus retirou-se com os seus discípulos para o lado do mar. Da Galileia o seguiu Mt 4.25;Lc 6.17uma grande multidão; também da Judeia 8 de Jerusalém, cp.Js 15.1-21;Ez 35.15;36.5da Idumeia, dalém do Jordão e das circunvizinhanças de Mt 11.21Tiro e de Sidom, o povo, sabendo quantas coisas Jesus fazia, foi ter com ele em grande número. 9 Ele recomendou a seus discípulos que tivessem uma barquinha sempre ao seu dispor, por causa da multidão, a fim de que não o apertasse; 10 porque Mt 4.23curou a muitos, de modo que todos os que padeciam Mc 5.29,34;Lc 7.21qualquer doença, se arrojavam a ele para Mc 6.56;8.22;Mt 9.21;14.36o tocar. 11 Os espíritos imundos, quando o viam, prostravam-se diante dele e clamavam: Tu és Mt 4.3o Filho de Deus. 12 Ele Mt 8.4lhes advertiu com insistência que não o dessem a conhecer.
13 Depois, subiu Lc 6.12; cp.Mt 5.1ao monte e Mt 10.1;Mc 6.7;Lc 9.1chamou para junto de si os que ele mesmo quis, e eles vieram. 14 Então, designou doze para estarem com ele e para os enviar a pregar, 15 com autoridade de expelirem os demônios. 16 Eis os doze que designou: Mc 3.16-19;Mt 10.2-4;Lc 6.14-16;At 1.13Simão, a quem deu o nome de Pedro; 17 Tiago e João, filhos de Zebedeu, aos quais deu o nome de Boanerges, que quer dizer filhos do trovão; 18 André, Filipe, Bartolomeu, Mateus, Tomé, Tiago, filho de Alfeu, Tadeu, Simão, o zelote, 19 e Judas Iscariotes, que o traiu.
Entrou cp.Mc 2.1;7.17;9.28numa casa; 20 e, mais uma vez, a cp.Mc 1.45;Mc 3.7multidão afluiu, Mc 6.31de tal modo que nem sequer podiam comer. 21 Quando cp.Mc 3.31s.seus parentes souberam disso, saíram para o segurar, porque diziam: cp.Jo 10.20;At 26.24Ele está fora de si. 22 Os escribas que haviam descido Mt 15.1de Jerusalém afirmavam: Está possesso de Mt 10.25; cp.11.18Belzebu. E: Mt 9.34É pelo chefe dos demônios que expele os demônios. 23 Mc 3.23-27;Mt 12.25-29;Lc 11.17-22Chamando-os para junto de si, disse-lhes por Mc 4.2; cp.Mt 13.3ss.;Mc 4.2-9, etc.parábolas: Como pode Mt 4.10Satanás expelir a Satanás? 24 Se um reino se levantar contra si mesmo, esse reino não pode subsistir; 25 se uma casa se levantar contra si mesma, essa casa não poderá permanecer. 26 Se Mt 4.10Satanás se tem levantado contra si mesmo e está dividido, ele não pode subsistir; antes, tem fim. 27 cp.Is 49.24-25Pois ninguém pode entrar na casa do valente e roubar-lhe os bens, sem primeiro amarrá-lo; e, então, lhe saqueará a casa. 28 Mc 3.28-30; cp.Mt 12.31-32;Lc 12.10Em verdade vos digo: Que aos homens serão perdoados todos os pecados e as blasfêmias que proferirem; 29 mas quem blasfemar contra o Espírito Santo nunca mais terá perdão; pelo contrário, é réu de um pecado eterno. 30 Pois diziam: Está possesso de um espírito imundo.
31 Mc 3.31-35;Mt 12.46-50;Lc 8.19-21Chegaram sua mãe e seus irmãos; e, ficando da parte de fora, mandaram chamá-lo. 32 Muita gente estava sentada ao redor dele, e disseram-lhe: Olha, tua mãe, teus irmãos e tuas irmãs estão lá fora e te procuram. 33 Ele perguntou: Quem é minha mãe e meus irmãos? 34 Olhando para os que estavam sentados em roda dele, disse: Eis minha mãe e meus irmãos! 35 Aquele que fizer a vontade de Deus, esse é meu irmão, irmã e mãe.