1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
29 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
1 'n Gebed van 'n ellendige as hy beswyk en sy klagte uitstort voor die aangesig van die HERE.
2 o HERE, hoor my gebed, en laat my hulpgeroep tot by U kom!
3 Verberg u aangesig nie vir my op die dag as ek in benoudheid is nie; neig u oor tot my; op die dag as ek roep, verhoor my gou!
4 Want my dae verdwyn soos rook en my gebeente gloei soos 'n vuurherd.
5 Platgeslaan soos die plante en verdor is my hart; want ek vergeet om my brood te eet.
6 Vanweë my harde gesug kleef my gebeente aan my vlees.
7 Ek is soos 'n pelikaan van die woestyn, ek het geword soos 'n uil op die puinhope.
8 Ek is slapeloos en het geword soos 'n eensame voël op die dak.
9 Die hele dag smaad my vyande my; die wat teen my raas, gebruik my naam as 'n vloek.
10 Want ek eet as soos brood en meng my drank met trane,
11 vanweë u grimmigheid en u toorn; want U het my opgehef en my weggewerp.
12 My dae is soos 'n skaduwee wat lank geword het, en ek, soos die plante verdor ek.
13 Maar U, o HERE, U bly tot in ewigheid, en u gedenknaam van geslag tot geslag.
14 U sal opstaan, U oor Sion ontferm; want dit is tyd om hom genadig te wees, want die bestemde tyd het gekom.
15 Want u knegte het sy klippe lief en het medelyde met sy puin.
16 Dan sal die heidene die Naam van die HERE vrees en al die konings van die aarde u heerlikheid;
17 omdat die HERE Sion opgebou het, in sy heerlikheid verskyn het,
18 Hom gewend het tot die gebed van wie ontbloot is, en hulle gebed nie verag het nie.
19 Dit sal vir die volgende geslag opgeskrywe word, en die volk wat geskape gaan word, sal die HERE loof;
20 omdat Hy van sy heilige hoogte neergesien het, die HERE uit die hemel op die aarde gelet het,
21 om die gekerm van die gevangene te hoor, om los te maak die kinders van die dood;
22 sodat hulle in Sion die Naam van die HERE kan vermeld en sy lof in Jerusalem,
23 as die volke almal saam vergader, ook die koninkryke om die HERE te dien.
24 Hy het my krag op die weg swak gemaak, my dae verkort.
25 My God, sê ek, neem my nie weg in die helfte van my dae nie -- u jare is van geslag tot geslag!
26 In die voortyd het U die aarde gegrondves, en die hemele is die werk van u hande.
27 Hulle sal vergaan, maar U sal bly; ja, hulle almal sal soos 'n kleed verslyt; U verwissel hulle soos 'n kledingstuk, en hulle verdwyn.
28 Maar U bly dieselfde, en u jare het geen einde nie. [ (Psalms 102:29) Die kinders van u knegte sal woon, en hulle nageslag sal voor u aangesig bly bestaan. ]