1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

1 Waarom woel die nasies en bedink die volke nietige dinge?

2 Die konings van die aarde staan gereed, en die vorste hou saam raad teen die HERE en teen sy Gesalfde en sê:

3 Laat ons hulle bande stukkend ruk en hulle toue van ons afwerp!

4 Hy wat in die hemel woon, lag; die Here spot met hulle.

5 Dan sal Hy hulle aanspreek in sy toorn, en in sy grimmigheid sal Hy hulle verskrik:

6 Ek tog het my Koning gesalf oor Sion, my heilige berg.

7 Ek wil vertel van die besluit: Die HERE het aan My gesê: U is my Seun, vandag het Ek self U gegenereer.

8 Eis van My, en Ek wil nasies gee as u erfdeel en die eindes van die aarde as u besitting.

9 U sal hulle verpletter met 'n ysterstaf, U sal hulle stukkend slaan soos 'n erdepot.

10 Wees dan nou verstandig, o konings; laat julle waarsku, o regters van die aarde!

11 Dien die HERE met vrees, en juig met bewing.

12 Kus die Seun, dat Hy nie toornig word en julle op die weg vergaan nie; want gou kan sy toorn ontvlam. Welgeluksalig is almal wat by Hom skuil!