1 En psalm av David, när han var i Juda öken.

2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

12 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

1 'n Psalm van Dawid, toe hy in die woestyn van Juda was.

3 So het ek U in die heiligdom aanskou, om u sterkte en u heerlikheid te sien.

4 Want u goedertierenheid is beter as die lewe; my lippe moet U prys.

5 So sal ek U prys my lewe lank, in u Naam my hande ophef.

6 Soos met vet en vettigheid sal my siel versadig word, en my mond sal roem met jubelende lippe

7 as ek aan U dink op my bed, in die nagwake oor U peins.

8 Want U was 'n hulp vir my, en in die skaduwee van u vleuels sal ek jubel.

9 My siel is aan U verkleef; u regterhand ondersteun my.

10 Maar hulle wat soek om my lewe te verderwe, hulle sal kom in die onderste plekke van die aarde.

11 Hy sal oorgelewer word in die mag van die swaard; die deel van die jakkalse sal hulle word. [ (Psalms 63:12) Maar die koning sal bly wees in God; elkeen wat by Hom sweer, sal hom beroem; want die mond van die leuensprekers sal gestop word. ]