1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

1 'n Psalm van Asaf. Die God van die gode, die HERE, spreek en roep die aarde, van die opgang van die son af tot sy ondergang toe.

2 Uit Sion, die volkomenheid van skoonheid, verskyn God in ligglans.

3 Onse God kom en kan nie swyg nie. Vuur verteer voor sy aangesig, en rondom Hom storm dit geweldig.

4 Hy roep na die hemel daarbo, en na die aarde, om sy volk te oordeel:

5 Versamel my gunsgenote vir My, hulle wat my verbond by die offer sluit!

6 En -- die hemele verkondig sy geregtigheid, want God staan gereed om te oordeel! Sela.

7 Hoor, my volk, dat Ek kan spreek; Israel, dat Ek jou dit kan inskerp: Ek is God, jou God!

8 Oor jou offers bestraf Ek jou nie, en jou brandoffers is altyddeur voor My.

9 Ek hoef uit jou huis geen stier te neem of bokke uit jou krale nie;

10 want al die wilde diere van die bos is myne, die vee op berge by duisende.

11 Ek ken al die voëls van die berge, en wat roer op die veld, is van My.

12 As Ek honger het, sal Ek jou dit nie sê nie; want die wêreld is myne en sy volheid.

13 Sou Ek vleis van stiere eet of bloed van bokke drink?

14 Offer dank aan God, en betaal jou geloftes aan die Allerhoogste;

15 en roep My aan in die dag van benoudheid: Ek sal jou uithelp, en jy moet My eer.

16 Maar aan die goddelose sê God: Wat vertel jy nog my insettinge en neem jy my verbond in jou mond --

17 terwyl jy die tug haat en my woorde agter jou werp?

18 As jy 'n dief sien, dan geval dit jou by hom, en jou deel is met die egbrekers.

19 Jou mond laat jy los in boosheid, en jou tong vleg bedrog.

20 Jy sit en praat teen jou broer, die seun van jou moeder beskimp jy.

21 Hierdie dinge het jy gedoen, en sou Ek swyg? Jy dink Ek is net soos jy! Ek gaan jou straf en jou dit ordelik voor oë stel.

22 Verstaan dit tog, o Godvergeters, sodat Ek nie verskeur sonder dat iemand red nie.

23 Die een wat dank offer, eer My; en die een wat op sy weg ag gee, hom sal Ek die heil van God laat geniet.