1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

1 'n Bedevaartslied. Ek roep die HERE aan in my benoudheid, en Hy verhoor my.

2 o HERE, red my siel van die valse lippe, van die bedrieglike tong!

3 Wat sal Hy jou gee of wat vir jou daaraan toevoeg, o bedrieglike tong?

4 Skerp pyle van 'n held saam met gloeiende kole van besembosse.

5 Wee my dat ek as vreemdeling vertoef in Meseg, dat ek by die tente van Kedar woon!

6 Te lank al woon my siel by die wat die vrede haat.

7 Ek is vredeliewend; maar as ek spreek, is hulle op oorlog uit.