1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
1 O give praise to the Lord, for he is good: for his mercy is unchanging for ever.
2 Let those whose cause the Lord has taken up say so, his people whom he has taken out of the hands of their haters;
3 Making them come together out of all the lands, from the east and from the west, from the north and from the south.
4 They were wandering in the waste places; they saw no way to a resting-place.
5 Their souls became feeble for need of food and drink.
6 Then they sent up their cry to the Lord in their sorrow, and he gave them salvation out of all their troubles;
7 Guiding them in the right way, so that they might come into the town of their resting-place.
8 Let men give praise to the Lord for his mercy, and for the wonders which he does for the children of men!
9 He gives its desire to the unresting soul, so that it is full of good things.
10 Those who were in the dark, in the black night, in chains of sorrow and iron;
11 Because they went against the words of God, and gave no thought to the laws of the Most High:
12 So that he made their hearts weighted down with grief; they were falling, and had no helper.
13 Then they sent up their cry to the Lord in their sorrow, and he gave them salvation out of all their troubles.
14 He took them out of the dark and the black night, and all their chains were broken.
15 Let men give praise to the Lord for his mercy, and for the wonders which he does for the children of men!
16 The doors of brass are broken by his arm, and the bands of iron are cut in two.
17 Foolish men, because of their sins, and because of their wrongdoing, are troubled;
18 They are disgusted by all food, and they come near to the doors of death.
19 Then they send up their cry to the Lord in their sorrow, and he gives them salvation out of all their troubles.
20 He sent his word and made them well, and kept them safe from the underworld.
21 Let men give praise to the Lord for his mercy, and for the wonders which he does for the children of men!
22 Let them make offerings of praise, giving news of his works with cries of joy.
23 Those who go down to the sea in ships, who do business in the great waters;
24 They see the works of the Lord, and his wonders in the deep.
25 For at his word comes up the storm-wind, lifting high the waves.
26 The sailors go up to heaven, and down into the deep; their souls are wasted because of their trouble.
27 They are turned here and there, rolling like a man who is full of wine; and all their wisdom comes to nothing.
28 Then they send up their cry to the Lord in their sorrow, and he gives them salvation out of all their troubles.
29 He makes the storm into a calm, so that the waves are at peace.
30 Then they are glad, because the sea is quiet, and he takes them to the harbour of their desire.
31 Let men give praise to the Lord for his mercy, and for the wonders which he does for the children of men!
32 Let them give glory to him in the meeting of the people, and praise among the chiefs.
33 He makes rivers into waste places, and springs of water into a dry land;
34 He makes a fertile country into a salt waste, because of the sins of those who are living there.
35 He makes a waste land into a place of water, and a dry land into water-springs.
36 And there he gives the poor a resting-place, so that they may make themselves a town;
37 And put seed in the fields and make vine-gardens, to give them fruit.
38 He gives them his blessing so that they are increased greatly, and their cattle do not become less.
39 And when they are made low, and crushed by trouble and sorrow,
40 He puts an end to the pride of kings, and sends them wandering in the waste lands where there is no way.
41 But he puts the poor man on high from his troubles, and gives him families like a flock.
42 The upright see it and are glad: the mouth of the sinner is stopped.
43 Let the wise give thought to these things, and see the mercies of the Lord.