1 För sångmästaren; en psalm av David.

2 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

3 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

4 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

5 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

6 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

7 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

8 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

9 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

10 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

11 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

12 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

13 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

14 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

15 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

16 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

18 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

19 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

20 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

21 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

22 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

23 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

24 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

25 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

1 To the chief music-maker. A Psalm. Of David.

2 \31:1\In you, O Lord, have I put my hope; let me never be shamed; keep me safe in your righteousness.

3 \31:2\Let your ear be turned to me; take me quickly out of danger; be my strong Rock, my place of strength where I may be safe.

4 \31:3\For you are my Rock and my strong tower; go in front of me and be my guide, because of your name.

5 \31:4\Take me out of the net which they have put ready for me secretly; for you are my strength.

6 \31:5\Into your hands I give my spirit; you are my saviour, O Lord God for ever true.

7 \31:6\I am full of hate for those who go after false gods; but my hope is in the Lord.

8 \31:7\I will be glad and have delight in your mercy; because you have seen my trouble; you have had pity on my soul in its sorrows;

9 \31:8\And you have not given me into the hand of my hater; you have put my feet in a wide place.

10 \31:9\Have mercy on me, O Lord, for I am in trouble; my eyes are wasted with grief, I am wasted in soul and body.

11 \31:10\My life goes on in sorrow, and my years in weeping; my strength is almost gone because of my sin, and my bones are wasted away.

12 \31:11\Because of all those who are against me, I have become a word of shame to my neighbours; a cause of shaking the head and a fear to my friends: those who saw me in the street went in flight from me.

13 \31:12\I have gone from men's minds and memory like a dead man; I am like a broken vessel.

14 \31:13\False statements against me have come to my ears; fear was on every side: they were talking together against me, designing to take away my life.

15 \31:14\But I had faith in you, O Lord; I said, You are my God.

16 \31:15\The chances of my life are in your hand; take me out of the hands of my haters, and of those who go after me.

17 \31:16\Let your servant see the light of your face; in your mercy be my saviour.

18 \31:17\Let me not be shamed, O Lord, for I have made my prayer to you; let the sinners be shamed, and let their mouths be shut in the underworld.

19 \31:18\Let the false lips be shut, which say evil against the upright, looking down on him in their pride.

20 \31:19\O how great is your grace, which you have put in store for your worshippers, and which you have made clear to those who had faith in you, before the sons of men!

21 \31:20\You will keep them safe in your house from the designs of man; in the secret of your tent will you keep them from angry tongues.

22 \31:21\May the Lord be praised, because he has made clear to me the wonder of his grace in a strong town.

23 \31:22\And as for me, I said in my fear, I am cut off from before your eyes; but you gave ear to the voice of my prayer, when my cry went up to you.

24 \31:23\O have love for the Lord, all you his saints; for the Lord keeps safe from danger all those who are true to him, and gives the workers of pride their right reward.

25 \31:24\Put away fear and let your heart be strong, all you whose hope is in the Lord.