1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
1 Truly, God is good to Israel, even to such as are clean in heart.
2 But as for me, my feet had almost gone from under me; I was near to slipping;
3 Because of my envy of the men of pride, when I saw the well-being of the wrongdoers.
4 For they have no pain; their bodies are fat and strong.
5 They are not in trouble as others are; they have no part in the unhappy fate of men.
6 For this reason pride is round them like a chain; they are clothed with violent behaviour as with a robe.
7 Their eyes are bursting with fat; they have more than their heart's desire.
8 Their thoughts are deep with evil designs; their talk from their seats of power is of cruel acts.
9 Their mouth goes up to heaven; their tongues go walking through the earth.
10 For this reason they are full of bread; and water is ever flowing for them.
11 And they say, How will the Lord see this? is there knowledge in the Most High?
12 Truly, such are the sinners; they do well at all times, and their wealth is increased.
13 As for me, I have made my heart clean to no purpose, washing my hands in righteousness;
14 For I have been troubled all the day; every morning have I undergone punishment.
15 If I would make clear what it is like, I would say, You are false to the generation of your children.
16 When my thoughts were turned to see the reason of this, it was a weariness in my eyes;
17 Till I went into God's holy place, and saw the end of the evil-doers.
18 You put their feet where there was danger of slipping, so that they go down into destruction.
19 How suddenly are they wasted! fears are the cause of their destruction.
20 As a dream when one is awake, they are ended; they are like an image gone out of mind when sleep is over.
21 My heart was made bitter, and I was pained by the bite of grief:
22 As for me, I was foolish, and without knowledge; I was like a beast before you.
23 But still I am ever with you; you have taken me by my right hand.
24 Your wisdom will be my guide, and later you will put me in a place of honour.
25 Whom have I in heaven but you? and having you I have no desire for anything on earth.
26 My flesh and my heart are wasting away: but God is the Rock of my heart and my eternal heritage.
27 For those who are far away from you will come to destruction: you will put an end to all those who have not kept faith with you.
28 But it is good for me to come near to God: I have put my faith in the Lord God, so that I may make clear all his works.