1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

1 〔 大 衛 的 詩 、 交 與 伶 長 。 〕 耶 和 華 阿 、 你 已 經 鑒 察 我 、 認 識 我 .

2 我 坐 下 、 我 起 來 、 你 都 曉 得 . 你 從 遠 處 知 道 我 的 意 念 。

3 我 行 路 、 我 躺 臥 、 你 都 細 察 、 你 也 深 知 我 一 切 所 行 的 。

4 耶 和 華 阿 、 我 舌 頭 上 的 話 、 你 沒 有 一 句 不 知 道 的 .

5 你 在 我 前 後 環 繞 我 、 按 手 在 我 身 上 。

6 這 樣 的 知 識 奇 妙 、 是 我 不 能 測 的 . 至 高 、 是 我 不 能 及 的 。

7 我 往 那 裡 去 躲 避 你 的 靈 . 我 往 那 裡 逃 躲 避 你 的 面 。

8 我 若 升 到 天 上 、 你 在 那 裡 . 我 若 在 陰 間 下 榻 、 你 也 在 那 裡 。

9 我 若 展 開 清 晨 的 翅 膀 、 飛 到 海 極 居 住 .

10 就 是 在 那 裡 、 你 的 手 必 引 導 我 . 你 的 右 手 、 也 必 扶 持 我 。

11 我 若 說 、 黑 暗 必 定 遮 蔽 我 、 我 周 圍 的 亮 光 必 成 為 黑 夜 .

12 黑 暗 也 不 能 遮 蔽 我 使 你 不 見 、 黑 夜 卻 如 白 晝 發 亮 . 黑 暗 和 光 明 、 在 你 看 都 是 一 樣 。

13 我 的 肺 腑 是 你 所 造 的 . 我 在 母 腹 中 、 你 已 覆 庇 我 。

14 我 要 稱 謝 你 、 因 我 受 造 奇 妙 可 畏 . 你 的 作 為 奇 妙 . 這 是 我 心 深 知 道 的 。

15 我 在 暗 中 受 造 、 在 地 的 深 處 被 聯 絡 、 那 時 、 我 的 形 體 並 不 向 你 隱 藏 。

16 我 未 成 形 的 體 質 、 你 的 眼 早 已 看 見 了 . 你 所 定 的 日 子 、 我 尚 未 度 一 日 、 〔 或 作 我 被 造 的 肢 體 尚 未 有 其 一 〕 你 都 寫 在 你 的 冊 上 了 。

17   神 阿 、 你 的 意 念 向 我 何 等 寶 貴 . 其 數 何 等 眾 多 。

18 我 若 數 點 、 比 海 沙 更 多 . 我 睡 醒 的 時 候 、 仍 和 你 同 在 。

19   神 阿 、 你 必 要 殺 戮 惡 人 . 所 以 你 們 好 流 人 血 的 、 離 開 我 去 罷 。

20 因 為 他 們 說 惡 言 頂 撞 你 、 你 的 仇 敵 也 妄 稱 你 的 名 。

21 耶 和 華 阿 、 恨 惡 你 的 、 我 豈 不 恨 惡 他 們 麼 . 攻 擊 你 的 、 我 豈 不 憎 嫌 他 們 麼 。

22 我 切 切 的 恨 惡 他 們 、 以 他 們 為 仇 敵 。

23   神 阿 、 求 你 鑒 察 我 、 知 道 我 的 心 思 、 試 煉 我 、 知 道 我 的 意 念 .

24 看 在 我 裡 面 有 甚 麼 惡 行 沒 有 、 引 導 我 走 永 生 的 道 路 。