1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.

2 Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?

3 Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.

4 De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.

5 Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,

6 så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.

7 Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.

8 Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.

9 Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.

10 Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.

11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.

12 Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»

1 Přednímu z kantorů, jako: Nevyhlazuj, Davidův žalm zlatý.

2 Právě-liž vy, ó shromáždění, spravedlnost vypovídáte? Upřímě-liž soudy činíte, vy synové lidští?

3 Anobrž raději nepravosti v srdci ukládáte, a násilí rukou svých v zemi této odvažujete.

4 Uchýlili se bezbožníci hned od narození, pobloudili hned od života matky, mluvíce lež.

5 Jed v sobě mají jako jedovatý had, jako lítý had hluchý, kterýž zacpává ucho své,

6 Aby neslyšel hlasu zaklinačů, a čarodějníka v čářích vycvičeného.

7 Ó Bože, potři jim zuby v ústech jejich, střenovní zuby lvíčat těch polámej, Hospodine.

8 Nechť se rozplynou jako voda, a zmizejí; ať jsou jako ten, kterýž napíná luk, jehož však střely se lámí,

9 Jako hlemejžď, kterýž tratí se a mizí, jako nedochůdče ženy, ješto nespatřilo slunce.

10 Prvé než lidé pocítí trní jejich a bodláku, hned za živa zapálením jako vichřicí zachváceni budou.

11 I bude se veseliti spravedlivý, když uzří pomstu, nohy své umyje ve krvi bezbožníka. [ (Psalms 58:12) Ano dí každý: V pravdě, žeť má užitek spravedlivý, jistě, žeť jest Bůh soudce na zemi. ]