1 För sångmästaren; en sång av David,2 när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»3 Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.4 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.5 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.6 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.7 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.8 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:9 »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»10 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.11 Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.

1 Ko giries nedorybe, galiūne? Dievo gerumas pasilieka nuolat.2 Tavo liežuvis planuoja pražūtį kaip aštrus peilis, tu klastadary!3 Tu mėgsti pikta labiau kaip gera, tau mieliau meluoti negu teisybę kalbėti.4 Tu mėgsti pražūtingas kalbas, klastingas liežuvi!5 Todėl sunaikins tave Dievas amžiams; parblokš ir išmes iš palapinės, su šaknimis išraus iš gyvųjų žemės.6 Teisieji tai matys ir bijosis, jie juoksis iš jo:7 "Štai žmogus, kuris Dievo nepadarė savo stiprybe, bet, pasitikėdamas turtais, įsidrąsino daryti nedorybes".8 Aš esu kaip žaliuojąs alyvmedis Dievo namuose, pasitikiu Dievo gailestingumu per amžių amžius.9 Tave girsiu per amžius, nes Tu tai padarei; skelbsiu Tavo brangų vardą šventiesiems.