1 En psalm av David, när han var i Juda öken.2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.12 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

1 Dieve, Tu esi mano Dievas! Nuo ankstaus ryto Tavęs ieškau, Tavęs trokšta mano siela, kūnas ilgisi Tavęs kaip sausa ir nualinta žemė be vandens.2 Šventykloje ieškojau Tavęs, pamačiau Tavo galybę ir šlovę.3 Tavo malonė yra geresnė už gyvenimą, todėl mano lūpos girs Tave.4 Šlovinsiu Tave, kol gyvensiu, Tavo vardą minėdamas, kelsiu į Tave rankas.5 Mano siela bus pasotinta kaip kaulų smegenimis ir riebalais, lūpos džiaugsmingai girs Tave,6 kai prisiminsiu Tave savo lovoje, mąstysiu apie Tave budėdamas naktį.7 Tu buvai man pagalba, todėl aš džiūgausiu Tavo sparnų pavėsyje.8 Mano siela įsikibo į Tave; Tavo dešinė palaiko mane.9 Kurie siekia atimti man gyvybę, nueis į žemės gelmes.10 Jie kris nuo kardo ir taps grobiu šakalams.11 O karalius džiaugsis Dievu. Girsis kiekvienas, kuris prisiekia Juo, bet melagių burna bus užkimšta.