Números 11

1 The people were complaining in the ears of Yahweh. When Yahweh heard it, his anger burned; and Yahweh’s fire burned among them, and consumed some of the outskirts of the camp. 2 The people cried to Moses; and Moses prayed to Yahweh, and the fire abated. 3 The name of that place was called Taberah,*11:3 Taberah means "burning" because Yahweh’s fire burned among them.

4 The mixed multitude that was among them lusted exceedingly; and the children of Israel also wept again, and said, "Who will give us meat to eat? 5 We remember the fish, which we ate in Egypt for nothing; the cucumbers, and the melons, and the leeks, and the onions, and the garlic; 6 but now we have lost our appetite. There is nothing at all except this manna to look at." 7 The manna was like coriander seed, and it looked like bdellium.*11:7 Bdellium is a resin extracted from certain African trees. 8 The people went around, gathered it, and ground it in mills, or beat it in mortars, and boiled it in pots, and made cakes of it. Its taste was like the taste of fresh oil. 9 When the dew fell on the camp in the night, the manna fell on it.

10 Moses heard the people weeping throughout their families, every man at the door of his tent; and Yahweh’s anger burned greatly; and Moses was displeased. 11 Moses said to Yahweh, "Why have you treated your servant so badly? Why haven’t I found favor in your sight, that you lay the burden of all this people on me? 12 Have I conceived all this people? Have I brought them out, that you should tell me, ‘Carry them in your bosom, as a nurse carries a nursing infant, to the land which you swore to their fathers’? 13 Where could I get meat to give all these people? For they weep before me, saying, ‘Give us meat, that we may eat.’ 14 I am not able to bear all this people alone, because it is too heavy for me. 15 If you treat me this way, please kill me right now, if I have found favor in your sight; and don’t let me see my wretchedness."

16 Yahweh said to Moses, "Gather to me seventy men of the elders of Israel, whom you know to be the elders of the people and officers over them; and bring them to the Tent of Meeting, that they may stand there with you. 17 I will come down and talk with you there. I will take of the Spirit which is on you, and will put it on them; and they shall bear the burden of the people with you, that you don’t bear it yourself alone.

18 "Say to the people, ‘Sanctify yourselves in preparation for tomorrow, and you will eat meat; for you have wept in the ears of Yahweh, saying, "Who will give us meat to eat? For it was well with us in Egypt." Therefore Yahweh will give you meat, and you will eat. 19 You will not eat just one day, or two days, or five days, or ten days, or twenty days, 20 but a whole month, until it comes out at your nostrils, and it is loathsome to you; because you have rejected Yahweh who is among you, and have wept before him, saying, "Why did we come out of Egypt?"’"

21 Moses said, "The people, among whom I am, are six hundred thousand men on foot; and you have said, ‘I will give them meat, that they may eat a whole month.’ 22 Shall flocks and herds be slaughtered for them, to be sufficient for them? Shall all the fish of the sea be gathered together for them, to be sufficient for them?"

23 Yahweh said to Moses, "Has Yahweh’s hand grown short? Now you will see whether my word will happen to you or not."

24 Moses went out, and told the people Yahweh’s words; and he gathered seventy men of the elders of the people, and set them around the Tent. 25 Yahweh came down in the cloud, and spoke to him, and took of the Spirit that was on him, and put it on the seventy elders. When the Spirit rested on them, they prophesied, but they did so no more. 26 But two men remained in the camp. The name of one was Eldad, and the name of the other Medad; and the Spirit rested on them. They were of those who were written, but had not gone out to the Tent; and they prophesied in the camp. 27 A young man ran, and told Moses, and said, "Eldad and Medad are prophesying in the camp!"

28 Joshua the son of Nun, the servant of Moses, one of his chosen men, answered, "My lord Moses, forbid them!"

29 Moses said to him, "Are you jealous for my sake? I wish that all Yahweh’s people were prophets, that Yahweh would put his Spirit on them!"

30 Moses went into the camp, he and the elders of Israel. 31 A wind from Yahweh went out and brought quails from the sea, and let them fall by the camp, about a day’s journey on this side, and a day’s journey on the other side, around the camp, and about two cubits*11:31 A cubit is the length from the tip of the middle finger to the elbow on a man’s arm, or about 18 inches or 46 centimeters. above the surface of the earth. 32 The people rose up all that day, and all of that night, and all the next day, and gathered the quails. He who gathered least gathered ten homers;*11:32 1 homer is about 220 liters or 6 bushels and they spread them all out for themselves around the camp. 33 While the meat was still between their teeth, before it was chewed, Yahweh’s anger burned against the people, and Yahweh struck the people with a very great plague. 34 The name of that place was called Kibroth Hattaavah,*11:34 Kibroth Hattaavah means "graves of lust" because there they buried the people who lusted.

35 From Kibroth Hattaavah the people traveled to Hazeroth; and they stayed at Hazeroth.

Eld från Herren

1 *Ps 78:21. Folket började klaga högljutt inför Herren hur illa de hade det. När Herren hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret. 2 Folket ropade då till Mose och han bad till Herren, och elden dog ut. 3 *5 Mos 9:22. Platsen fick namnet Tabeera*11:3TabeeraBetyder "brand"., därför att Herrens eld hade brunnit ibland dem.

Folket klagar

4 *2 Mos 16:3, Ps 106:14f, 1 Kor 10:6. Den blandade hopen*11:4Den blandade hopenIcke-israeliter som följt med dem från Egypten (2 Mos 12:38). som följde dem greps av stort begär, och även Israels barn började gråta igen och sade: "Vem kan ge oss kött att äta? 5 Vi minns fisken som vi åt gratis i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. 6 Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."*11:6mannaHebr. man? betyder "vad?" (jfr 16:15). Se noter till 2 Mos 16:31.

7 *2 Mos 16:14, 31, Ps 78:24f. Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts.*11:7bdelliumhartsAromatisk kåda från arabiska halvön (se 1 Mos 2:12).8 Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja. 9 När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det.

10 Mose hörde hur folket i de olika familjerna grät, var och en vid ingången till sitt tält. Då upptändes Herrens vrede, och Mose blev illa till mods. 11 Och Mose sade till Herren: "Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd inför dina ögon? Du har ju lagt bördan av hela detta folk på mig! 12 *5 Mos 1:31. Har jag burit och fött hela detta folk, eftersom du säger till mig: ’Bär dem i din famn så som vårdaren bär spädbarnet’, in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder? 13 Var ska jag få kött att ge åt hela detta folk? De kommer gråtande till mig och säger: Ge oss kött, så att vi får äta! 14 Jag orkar inte bära hela folket själv, det är för tungt för mig. 15 Om det är så här du vill göra mot mig, döda mig då direkt om jag funnit nåd inför dina ögon, och låt mig slippa se mitt elände!"

16 *2 Mos 18:25f. Då sade Herren till Mose: "Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och deras förmän. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. 17 Där ska jag då stiga ner och tala med dig, och jag ska ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De ska tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam. 18 *2 Mos 19:10. Säg till folket: Helga er till i morgon, så ska ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem ska ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför ska nu Herren ge er kött att äta. 19 Ni ska få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, 20 utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ni har förkastat Herren, som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?"

21 *2 Mos 12:37. Mose sade: "Sexhundratusen man till fots har jag omkring mig, och du säger: Jag ska ge dem kött att äta under en månad! 22 Finns det får och kor att slakta så att det räcker åt dem? Eller ska alla fiskar i havet fångas så att det räcker åt dem?" 23 *Jes 50:2, 59:1.Herren svarade Mose: "Är Herrens arm för kort? Nu ska du få se om det jag har sagt ska hända dig eller inte."

24 Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. 25 Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. När Anden nu vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

26 Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Även över dem vilade Anden, för de var bland de uppskrivna men hade inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. 27 Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: "Eldad och Medad profeterar i lägret." 28 *2 Mos 24:13. Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: "Mose, min herre, förbjud dem!" 29 Men Mose sade till honom: "Ivrar du för mig? Om ändå hela Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!" 30 Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

Herren sänder vaktlar

31 *2 Mos 16:13, Ps 78:26f. Och en stormvind gick ut från Herren. Den förde med sig vaktlar*11:31vaktlarLiten fasanfågel som varje vår passerar regionen på sin väg från Afrika till Europa. De fångas än i dag i tusental av egyptiska bönder med nät varje år. från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar*11:31en dagsresa … två alnarEtt par mil och ungefär en meter. över marken.

32 Folket gick då hela den dagen och natten och nästa dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer*11:32tio homerMotsvarar ca 2 200 liter., och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret.

33 Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes Herrens vrede mot folket och Herren slog dem med en mycket svår plåga. 34 Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava*11:34Kibrot-HattaavaBetyder "begärsgravarna"., eftersom man där begravde dem av folket som hade gripits av begär.

35 Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.