1 Maschil. Of David. A prayer when he was in the hole of the rock. 2 \142:1\The sound of my cry went up to the Lord; with my voice I made my prayer for grace to the Lord.3 \142:2\I put all my sorrows before him; and made clear to him all my trouble.4 \142:3\When my spirit is overcome, your eyes are on my goings; nets have been secretly placed in the way in which I go.5 \142:4\Looking to my right side, I saw no man who was my friend: I had no safe place; no one had any care for my soul.6 \142:5\I have made my cry to you, O Lord; I have said, You are my safe place, and my heritage in the land of the living.7 \142:6\Give ear to my cry, for I am made very low: take me out of the hands of my haters, for they are stronger than I.8 \142:7\Take my soul out of prison, so that I may give praise to your name: the upright will give praise because of me; for you have given me a full reward.

1 En sång av David; en bön, när han var i grottan.2 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.3 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.4 När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.5 Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.6 Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»7 Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.8 För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.