1 To the chief music-maker; put to Jonath elem rehokim. Of David. Michtam. When the Philistines took him in Gath. 2 \56:1\Have mercy on me, O God, for man is attempting my destruction; every day he makes cruel attacks against me.3 \56:2\My haters are ever ready to put an end to me; great numbers are lifting themselves up against me.4 \56:3\In the time of my fear, I will have faith in you.5 \56:4\In God will I give praise to his word; in God have I put my hope; I will have no fear of what flesh may do to me.6 \56:5\Every day they make wrong use of my words; all their thoughts are against me for evil.7 \56:6\They come together, they are waiting in secret places, they take note of my steps, they are waiting for my soul.8 \56:7\By evil-doing they will not get free from punishment. In wrath, O God, let the peoples be made low.9 \56:8\You have seen my wanderings; put the drops from my eyes into your bottle; are they not in your record?10 \56:9\When I send up my cry to you, my haters will be turned back; I am certain of this, for God is with me.11 \56:10\In God will I give praise to his word; in the Lord will I give praise to his word.12 \56:11\In God have I put my hope, I will have no fear of what man may do to me.13 \56:12\I keep the memory of my debt to you, O God; I will give you the offerings of praise.14 \56:13\Because you have taken my soul from the power of death; and kept my feet from falling, so that I may be walking before God in the light of life.

1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.14 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.