1 To the chief music-maker; put to Al-tashheth. Michtam. Of David. When he went in flight from Saul, in the hole of the rock. 2 \57:1\Have mercy on me, O God, have mercy on me; for the hope of my soul is in you: I will keep myself safely under the shade of your wings, till these troubles are past.3 \57:2\I will send up my cry to the Most High God; to God who does all things for me.4 \57:3\He will send from heaven, and take me from the power of him whose desire is for my destruction. God will send out his mercy and his good faith.5 \57:4\My soul is among lions; I am stretched out among those who are on fire, even the sons of men, whose teeth are spears and arrows, and whose tongue is a sharp sword.6 \57:5\O God, be lifted up higher than the heavens; let your glory be over all the earth.7 \57:6\They have made ready a net for my steps; my soul is bent down; they have made a great hole before me, and have gone down into it themselves. (Selah.)8 \57:7\My heart is fixed, O God, my heart is fixed; I will make songs, and give praise.9 \57:8\You are my glory; let the instruments of music be awake; I myself will be awake with the dawn.10 \57:9\I will give you praise, O Lord, among the peoples; I will make songs to you among the nations.11 \57:10\For your mercy is great, stretching up to the heavens, and your righteousness goes up to the clouds.12 \57:11\Be lifted up, O God, higher than the heavens, let your glory be over all the earth.

1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.2 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.3 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.4 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.5 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.7 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.8 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.9 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.12 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.