1 A Psalm. A Song at the blessing of the House. Of David. 2 \30:1\I will give you praise and honour, O Lord, because through you I have been lifted up; you have not given my haters cause to be glad over me.3 \30:2\O Lord my God, I sent up my cry to you, and you have made me well.4 \30:3\O Lord, you have made my soul come again from the underworld: you have given me life and kept me from going down among the dead.5 \30:4\Make songs to the Lord, O you saints of his, and give praise to his holy name.6 \30:5\For his wrath is only for a minute; in his grace there is life; weeping may be for a night, but joy comes in the morning.7 \30:6\When things went well for me I said, I will never be moved.8 \30:7\Lord, by your grace you have kept my mountain strong: when your face was turned from me I was troubled.9 \30:8\My voice went up to you, O Lord; I made my prayer to the Lord.10 \30:9\What profit is there in my blood if I go down into the underworld? will the dust give you praise, or be a witness to your help?11 \30:10\Give ear to me, O Lord, and have mercy on me: Lord, be my helper.12 \30:11\By you my sorrow is turned into dancing; you have taken away my clothing of grief, and given me robes of joy;13 \30:12\So that my glory may make songs of praise to you and not be quiet. O Lord my God, I will give you praise for ever.

1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.2 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.7 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.