1 O come, let us make songs to the Lord; sending up glad voices to the Rock of our salvation.2 Let us come before his face with praises; and make melody with holy songs.3 For the Lord is a great God, and a great King over all gods.4 The deep places of the earth are in his hand; and the tops of the mountains are his.5 The sea is his, and he made it; and the dry land was formed by his hands.6 O come, let us give worship, falling down on our knees before the Lord our Maker.7 For he is our God; and we are the people to whom he gives food, and the sheep of his flock. Today, if you would only give ear to his voice!8 Let not your hearts be hard, as at Meribah, as in the day of Massah in the waste land;9 When your fathers put me to the test and saw my power and my work.10 For forty years I was angry with this generation, and said, They are a people whose hearts are turned away from me, for they have no knowledge of my ways;11 And I made an oath in my wrath, that they might not come into my place of rest.

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»