1 Und die Siphiter kamen zu Saul nach Gibea und sprachen: Hält sich David nicht verborgen auf dem Hügel Hakila vor der Wildnis? 2 Da machte Saul sich auf und zog in die Wüste Siph hinab, und mit ihm dreitausend auserlesene Männer von Israel, um David in der Wüste Siph zu suchen; 3 und Saul lagerte sich auf dem Hügel Hakila, der vor der Wildnis am Wege liegt. David aber wohnte in der Wüste. Und als er sah, daß Saul ihm in die Wüste nachgekommen war, 4 da sandte David Kundschafter aus, und er erfuhr mit Gewißheit, daß Saul gekommen war. 5 Und David machte sich auf und kam an den Ort, wo Saul lagerte; und David sah den Ort, wo Saul lag und Abner, der Sohn Ners, sein Heeroberster; Saul lag aber in der Wagenburg, und das Volk lagerte um ihn her.
6 Und David hob an und sprach zu Ahimelech, dem Hethiter, und zu Abisai, dem Sohne der Zeruja, dem Bruder Joabs, und sprach: Wer will mit mir zu Saul in das Lager hinabgehen? Und Abisai sprach: Ich will mit dir hinabgehen. 7 Und David und Abisai kamen zu dem Volke bei der Nacht; und siehe, Saul lag schlafend in der Wagenburg, und sein Speer war in die Erde gesteckt zu seinen Häupten; und Abner und das Volk lagen rings um ihn her. 8 Und Abisai sprach zu David: Heute hat Gott deinen Feind in deine Hand geliefert; und nun laß mich ihn doch mit dem Speere an die Erde spießen, ein einziges Mal, und ich werde es nicht zweimal tun. 9 Aber David sprach zu Abisai: Verderbe ihn nicht! denn wer streckte seine Hand gegen den Gesalbten Jehovas aus und bliebe schuldlos? O. ungestraft10 Und David sprach: So wahr Jehova lebt, wenn nicht Jehova ihn schlagen wird, sei es daß sein Tag kommt, daß er stirbt, oder daß er in den Streit hinabzieht und weggerafft wird! 11 Jehova lasse es fern von mir sein, daß ich meine Hand gegen den Gesalbten Jehovas ausstrecke! Und nun nimm doch den Speer, der zu seinen Häupten ist, und den Wasserkrug, und laß uns gehen. 12 Und David nahm den Speer und den Wasserkrug von den Häupten Sauls weg, und sie gingen davon; und niemand sah es, und niemand merkte es, und niemand erwachte, denn sie schliefen allesamt; denn ein tiefer Schlaf von Jehova war auf sie gefallen.
13 Und David ging hinüber nach der anderen Seite und stellte sich auf den Gipfel des Berges von ferne; der Raum zwischen ihnen war groß. 14 Und David rief dem Volke und Abner, dem Sohne Ners, zu und sprach: Antwortest du nicht, Abner? Und Abner antwortete und sprach: Wer bist du, der du dem Könige zurufst? 15 Und David sprach zu Abner: Bist du nicht ein Mann? und wer ist wie du in Israel? Und warum hast du nicht über deinen Herrn, den König, gewacht? Denn es ist einer vom Volke gekommen, um den König, deinen Herrn, zu verderben. 16 Nicht gut ist diese Sache, die du getan hast. So wahr Jehova lebt, ihr seid Kinder des Todes, weil ihr nicht gewacht habt über euren Herrn, über den Gesalbten Jehovas! Und nun sieh nach, wo der Speer des Königs ist und der Wasserkrug, die zu seinen Häupten waren. 17 Und Saul erkannte die Stimme Davids und sprach: Ist das deine Stimme, mein Sohn David? Und David sprach: Es ist meine Stimme, mein Herr König. 18 Und er sprach: Warum doch verfolgt mein Herr seinen Knecht? denn was habe ich getan, und was für Böses ist in meiner Hand? 19 Und nun höre doch mein Herr, der König, auf die Worte seines Knechtes: Wenn Jehova dich wider mich aufgereizt hat, so möge er ein Speisopfer O. eine Opfergabe überhaupt riechen; wenn aber Menschenkinder, so seien sie verflucht vor Jehova, weil sie mich heute vertrieben haben, daß ich mich dem Erbteil Jehovas nicht anschließen darf, indem sie sprechen: Gehe hin, diene anderen Göttern! 20 So möge nun mein Blut nicht zur Erde fallen fern von dem Angesicht Jehovas! denn der König von Israel ist ausgezogen, einen Floh zu suchen, wie man einem Rebhuhn nachjagt auf den Bergen.
21 Und Saul sprach: Ich habe gesündigt; kehre zurück, mein Sohn David! denn ich will dir nichts Übles mehr tun, darum daß mein Leben an diesem Tage teuer gewesen ist in deinen Augen. Siehe, ich habe töricht gehandelt und gar sehr gefehlt! 22 Und David antwortete und sprach: Siehe hier, der Speer des Königs; so komme einer von den Knaben herüber und hole ihn. 23 Und Jehova wird einem jeden seine Gerechtigkeit und seine Treue vergelten; denn Jehova hatte dich heute in meine Hand gegeben, und ich wollte meine Hand nicht ausstrecken gegen den Gesalbten Jehovas. 24 Und siehe, wie deine Seele an diesem Tage hochgeachtet gewesen ist in meinen Augen, also möge meine Seele hochgeachtet sein in den Augen Jehovas, und er möge mich erretten aus aller Bedrängnis! 25 Und Saul sprach zu David: Gesegnet seiest du, mein Sohn David! du wirst es sicher ausrichten und wirst sicher obsiegen. O. du wirst sowohl unternehmen als auch ausführen Und David ging seines Weges, Saul aber kehrte zurück an seinen Ort.
Ka Tohungia anō e Rāwiri a Haora, he mea Tuarua
1 Nā, ka haere ngā Tiwhi ki a Haora ki Kipea, ka mea, "He teka ianei kei te piri a Rāwiri ki Maunga Hakira, ki te wāhi e anga ana ki Hehimono?"
2 Kātahi a Haora ka whakatika, ā, haere ana ki raro, ki te koraha o Tiwhi, e toru hoki mano āna tāngata, he hunga whiriwhiri i roto i a Īharaira, ki te rapu i a Rāwiri i te koraha o Tiwhi. 3 Ā, i noho a Haora ki Maunga Hakira, ki tērā e anga ana ki Hehimono, ki te huarahi; ko Rāwiri ia i noho ki te koraha; ā, ka kite ia kua tae atu a Haora ki te koraha ki te whai i a ia, 4 nā, tonoa ana ētahi tūtei e Rāwiri, ā, ka mōhio ia he tino tika te haerenga mai o Haora.
5 Nā, ka whakatika a Rāwiri, ā, ka haere ki te wāhi i puni ai a Haora. Nā, ka titiro a Rāwiri ki te takotoranga o Haora rāua ko Āpanēre tama a Nere, ko te rangatira o tāna ope. Nā, kei te takoto a Haora i te parepare, i tētahi taha anō hoki ōna, i tētahi taha, te puninga o te iwi.
6 Nā, ka oho a Rāwiri ki a Ahimereke Hiti rāua ko Āpihai tama a Teruia, ko te teina o Ioapa, ka mea, "Ko wai e haere hei hoa mōku ki raro, ki a Haora ki te puni rā?"
Ka mea a Āpihai, "Ko tāua e haere."
7 Nā, ko te haerenga o Rāwiri rāua ko Āpihai ki te iwi i te pō; nā, kei te takoto tērā a Haora i te parepare me tāna tao pou rawa ki te whenua i te taha o tōna urunga; i tētahi taha ōna, i tētahi taha ko Āpanēre hoki rātou ko te iwi e takoto ana. 8 Kātahi a Āpihai ka mea ki a Rāwiri, "Kua tukua pūtia e te Atua tōu hoariri ināianei ki tōu ringa; nā, kia kotahi tāku werohanga i a ia āianei ki te tao, titi pū ki te whenua; e kore anō e tuaruatia."
9 Anō rā ko Rāwiri ki a Āpihai, "Kaua ia e whakangaromia; ko wai hoki e harakore ki te totoro tōna ringa ki tā Ihowā i whakawahi ai?" 10 I mea anō a Rāwiri, "E ora ana a Ihowā, mā Ihowā ia e patu; tērā e tae mai tōna rā e mate ai; ka uru rānei ia ki te whawhai, ā, ka ngaro. 11 Mā Ihowā e ārai kei totoro tōku ringa ki tā Ihowā i whakawahi ai. Engari, tangohia te tao i tōna urunga, me te ipu wai, ā, kia haere tāua." 12 Heoi, tangohia ana e Rāwiri te tao me te ipu wai i te urunga o Haora; ā, haere ana rāua; kīhai hoki tētahi i kite, kīhai i mōhio, kīhai hoki i oho, i te moe katoa hoki rātou; nā Ihowā hoki i mea kia au tā rātou moe.
13 Kātahi a Rāwiri ka haere ki tērā taha, ā, tū ana i runga i te tihi o tētahi puke i tawhiti; he nui te takiwā atu ki a rātou. 14 Nā, ka karanga a Rāwiri ki te iwi, ki a Āpanēre hoki tama a Nere, ka mea, "E kore rānei koe e ō mai e Āpanēre?"
Kātahi ka whakahokia e Āpanēre, "Ko wai koe e karanga mai nā ki te kīngi?"
15 Nā, ka mea a Rāwiri ki a Āpanēre, "He teka ianei he toa koe, ko wai hoki hei rite mōu i roto i a Īharaira? He aha koe tē tiaki ai i tōu ariki, i te kīngi? I haere atu hoki tētahi o te iwi ki te whakangaro i te kīngi, i tōu ariki. 16 Ehara tēnei i te mea pai i meatia nei e koe. E ora ana a Ihowā, ka tika te mate mō koutou, kīhai hoki i tiaki i tō koutou ariki, i tā Ihowā i whakawahi ai. Nā, tirohia kei hea te tao a te kīngi me te ipu wai i tōna urunga?"
17 Nā, kua mōhio a Haora ki te reo o Rāwiri, ā, ka mea, "Nōu tēnā reo, e tāku tama, e Rāwiri?"
Anō rā ko Rāwiri, "Nōku te reo, e tōku ariki, e te kīngi." 18 I mea anō ia, "Nā te aha tēnei whai a tōku ariki i tāna pononga, i aha hoki ahau? He aha hoki te hē o tōku ringa? 19 Tēnā rā, kia rongo mai tōku ariki te kīngi ki ngā kupu a tāna pononga. Ki te mea nā Ihowā koe i whakaoho kia tahuri mai ki ahau, kia manako mai ia ki te whakahere; tēnā ko tēnei, nā ngā tama a te tangata, kia kangā rātou i te aroaro o Ihowā; mō rātou i pei nei i ahau kei tata ki tō Ihowā wāhi tupu, mō te kī mai, ‘Haere, e mahi ki ngā atua kē.’ 20 Tēnā rā, kaua ōku toto e maringi ki te whenua i tawhiti atu i te aroaro o Ihowā; i haere mai hoki te kīngi o Īharaira ki te rapu i tētahi puruhi, me te mea ko tētahi e whai ana i te pātiri i runga i ngā maunga."
21 Nā, ka mea a Haora, "Kua hara ahau; hoki atu, e tāku tama, e Rāwiri; e kore hoki ahau e mahi i te kino ki a koe ā muri ake nei, nō te mea he taonga nui ki tōu whakaaro tōku wairua ināianei. Nanā, he mahi kūware tāku, nui atu tōku hē."
22 Nā, whakahoki a Rāwiri, ka mea, "Nanā, te tao nei, e te kīngi! Tukua mai nei tētahi o ngā taitamariki kia haere mai ki te tiki. 23 Ā, mā Ihowā e hoatu ki ia tangata, ki ia tangata tōna tika me tōna pono; kua hōmai nei hoki koe e Ihowā i tēnei rā ki tōku ringa, ā, kīhai ahau i pai kia totoro tōku ringa ki tā Ihowā i whakawahi ai. 24 Nanā, kua nui nei tōu ora ki tāku tirohanga atu i tēnei rā, kia pērā anō hoki te nui o tōku ora ki tā Ihowā titiro, ā, kia whakaorangia ahau e ia i ngā mate katoa."
25 Kātahi a Haora ka mea ki a Rāwiri, "Kia manaakitia koe, e tāku tama, e Rāwiri; ka oti rā i a koe ngā mahi nunui, ā, he pono ka puta tōu mana."
Heoi, haere ana a Rāwiri i tōna huarahi; ā, hoki ana a Haora ki tōna wāhi.