1 Und es war ein Mann von Ramathajim-Zophim, vom Gebirge Ephraim, und sein Name war Elkana, der Sohn Jerochams, des Sohnes Elihus, des Sohnes Tochus, des Sohnes Zuphs, ein Ephratiter. O. ein Ephraimiter; vergl. Richt. 12,5, sowie die Anm. zu Richt. 17,72 Und er hatte zwei Weiber: der Name der einen war Hanna, und der Name der anderen Peninna; und Peninna hatte Kinder, aber Hanna hatte keine Kinder. 3 Und dieser Mann ging von Jahr zu Jahr aus seiner Stadt hinauf, um Jehova der Heerscharen anzubeten und ihm zu opfern zu Silo; und daselbst waren die beiden Söhne Elis, Hophni und Pinehas, Priester Jehovas. 4 Und es geschah an dem Tage, da Elkana opferte, da gab er seinem Weibe Peninna und allen ihren Söhnen und ihren Töchtern Stücke; 5 aber Hanna gab er ein doppeltes Stück, denn er liebte Hanna; aber Jehova hatte ihren Mutterleib verschlossen. 6 Und ihre Widersacherin kränkte sie mit vieler Kränkung, um sie aufzubringen, weil Jehova ihren Mutterleib verschlossen hatte. 7 Und so wie er das Jahr für Jahr tat, also kränkte sie sie, so oft sie zum Hause Jehovas hinaufzog; und sie weinte und aß nicht. 8 Und Elkana, ihr Mann, sprach zu ihr: Hanna, warum weinst du? und warum issest du nicht? und warum ist dein Herz betrübt? Bin ich dir nicht besser als zehn Söhne?
9 Und Hanna stand auf nach dem Essen und nach dem Trinken zu Silo. Eli, der Priester, saß aber auf dem Stuhle an einem der Türpfosten des Tempels Jehovas. 10 Und sie war bitteren Gemütes, und sie flehte zu Jehova und weinte sehr. 11 Und sie tat ein Gelübde und sprach: Jehova der Heerscharen! wenn du das Elend deiner Magd ansehen und meiner gedenken und deine Magd nicht vergessen wirst und wirst deiner Magd männlichen Samen geben, so will ich ihn Jehova geben alle Tage seines Lebens; und kein Schermesser soll auf sein Haupt kommen. 12 Und es geschah, als sie lange vor Jehova betete, daß Eli ihren Mund beobachtete. 13 Hanna aber redete in ihrem Herzen; nur ihre Lippen bewegten sich, aber ihre Stimme wurde nicht gehört; und Eli hielt sie für eine Trunkene. 14 Und Eli sprach zu ihr: Bis wann willst du dich wie eine Trunkene gebärden? Tue deinen Wein von dir! 15 Aber Hanna antwortete und sprach: Nein, mein Herr! ein Weib beschwerten Geistes bin ich; weder Wein noch starkes Getränk habe ich getrunken, sondern ich schüttete meine Seele vor Jehova aus. 16 Setze nicht deine Magd einer Tochter Belials gleich; denn aus der Fülle meines Kummers und meiner Kränkung habe ich bisher geredet. 17 Und Eli antwortete und sprach: Gehe hin in Frieden; und der Gott Israels gewähre deine Bitte, die du von ihm erbeten hast! 18 Und sie sprach: Möge deine Magd Gnade finden in deinen Augen! Und das Weib ging ihres Weges und aß, und ihr Angesicht war nicht mehr dasselbe.
19 Und sie machten sich des Morgens früh auf und beteten an vor Jehova; und sie kehrten zurück und kamen in ihr Haus nach Rama. Und Elkana erkannte Hanna, sein Weib, und Jehova gedachte ihrer. 20 Und es geschah nach Umlauf der Zeit, da ward Hanna schwanger und gebar einen Sohn; und sie gab ihm den Namen Samuel H. Schemuel: von Gott erhört :denn von Jehova habe ich ihn erbeten. 21 Und der Mann Elkana ging hinauf mit seinem ganzen Hause, um Jehova das jährliche Schlachtopfer zu opfern und sein Gelübde zu erfüllen. 22 Aber Hanna ging nicht hinauf; denn sie sprach zu ihrem Manne: Bis der Knabe entwöhnt ist, dann will ich ihn bringen, daß er vor Jehova erscheine und dort bleibe auf immer. 23 Und Elkana, ihr Mann, sprach zu ihr: Tue was gut ist in deinen Augen; bleibe, bis du ihn entwöhnt hast; nur möge Jehova sein Wort aufrecht halten! So blieb das Weib und säugte ihren Sohn, bis sie ihn entwöhnt hatte. 24 Und sobald sie ihn entwöhnt hatte, brachte sie ihn mit sich hinauf nebst drei Farren und einem Epha Mehl und einem Schlauch Wein, und brachte ihn in das Haus Jehovas nach Silo; und der Knabe war noch jung. 25 Und sie schlachteten den Farren und brachten den Knaben zu Eli. 26 Und sie sprach: Bitte, mein Herr! So wahr deine Seele lebt, mein Herr, ich bin das Weib, das hier bei dir stand, um zu Jehova zu flehen. 27 Um diesen Knaben habe ich gefleht, und Jehova hat mir meine Bitte gewährt, die ich von ihm erbeten habe. 28 So habe auch ich ihn Jehova geliehen; alle die Tage, die er lebt, W. ist ist er Jehova geliehen. Und er betete O. sie beteten daselbst Jehova an.
Ko Erekana rātou ko Tāna Whānau kei Hiro
1 Nā, tērā tētahi tangata nō Ramataima Topimi, nō te whenua pukepuke o Ēparaima, ko Erekana tōna ingoa, he Ēparati, he tama nā Ierohama, tama a Erihu, tama a Tohu, tama a Tupu. 2 Ā, tokorua āna wāhine; ko Hana te ingoa o tētahi, ko Penina te ingoa o tētahi; nā, he tamariki a Penina, kāhore ia he tamariki a Hana.
3 Ā, haere atu ai tēnei tangata i ia tau, i ia tau, i tōna pā ki te koropiko, ki te patu whakahere ki a Ihowā o ngā mano, ki Hiro, ā, i reira ngā tama tokorua a Eri, a Hōponi rāua ko Pinehaha, ngā tohunga a Ihowā. 4 Ā, ka tae ki te rā i patu whakahere ai a Erekana, nā, hoatu ana e ia ētahi mea ki a Penina, ki tāna wahine, ki āna tama katoa anō, rātou ko āna tamāhine; 5 ki tāna wahine ia, ki a Hana, e rua ngā wāhi i hoatu e ia; i aroha hoki ia ki a Hana; otiia kua oti tōna kōpū te tūtaki e Ihowā. 6 Ā, nui atu te whakatoi a tōna hoa tauwhāinga ki a ia, ā mamae noa ia, nō te mea kua tūtakina tōna kōpū e Ihowā. 7 Pēnā tonu tā te tāne mahi, i ia tau, i ia tau, i ngā haerenga o tēnei ki runga, ki te whare o Ihowā, ā, pēnā tonu tā tērā whakatoi i tēnei; ā, tangi noa ia, kīhai hoki i kai. 8 Nā, ka mea tāna tahu, a Erekana ki a ia, "E Hana, he aha koe i tangi ai? He aha hoki koe tē kai ai? He aha anō i pōuri ai tōu ngākau? Ki tāu e kore ianei e nui atu tōku pai i tō ngā tama kotahi tekau?"
9 Heoi, ka whakatika a Hana i muri i a rātou i kai ai i Hiro, i inu ai hoki. Nā, ko Eri ko te tohunga, i runga i tōna nohoanga noho ai, i te pou o te kūwaha o te temepara o Ihowā. 10 Ā, i tino pōuri te ngākau o tērā, ka īnoi ki a Ihowā, ā, nui atu tāna tangi. 11 Nā, ka puaki tāna kī taurangi, i mea ia, "E Ihowā o ngā mano, ki te āta titiro mai koe ki te pōuri o tāu pononga wahine, ā, ka mahara ki ahau, ā, e kore e wareware ki tāu pononga, engari ka hōmai i tētahi tama ki tāu pononga, nā, ka hoatu ia e ahau ki a Ihowā i ngā rā katoa e ora ai ia; e kore anō he heu e heua ki tōna mātenga."
12 Nā, i te mea e īnoi tonu ana ia i te aroaro o Ihowā, ka titiro a Eri ki tōna waha. 13 Nā, ko Hana, e kōrero ana ia i roto i tōna ngākau; ko ōna ngutu kau e komeme ana, kīhai ia tōna reo i rangona; nā reira i mea ai a Eri e haurangi ana ia. 14 Nā, ka mea a Eri ki a ia, "Ka tae te roa o tōu haurangi! Whakarērea atu tāu wāina."
15 Nā, ka utua e Hana, ka mea, "Kāhore, e tōku ariki; he wahine ngākau pōuri ahau; kāhore ahau i inu i te wāina, i te wai whakahaurangi rānei; engari e ringihia ana e ahau tōku ngākau ki te aroaro o Ihowā. 16 Kaua tāu pononga e kīia he tamāhine nā Periara; nā te nui hoki o tōku mamae, o tōku pōuri, ēnei kōrero āku."
17 Kātahi ka utua e Eri, ka mea ia, "Haere mārie; ā, mā te Atua o Īharaira e hōmai tāu mea i īnoi ai koe ki a ia."
18 Nā, ka mea tērā, "Kia manakohia tāu pononga e koe." Kātahi taua wahine ka haere, ka kai, ā, mutu ake te pōuri o tōna mata.
19 Nā, ka maranga wawe rātou i te ata, ā, ka koropiko ki te aroaro o Ihowā, ā, hoki ana, haere ana ki tō rātou whare i Rama. Nā, ka mōhio a Erekana ki a Hana, ki tāna wahine; i mahara anō a Ihowā ki a ia. 20 Nā, ka taka ngā rā, ka hapū a Hana, ā, ka whānau he tama; ā, huaina iho e ia tōna ingoa ko Hamuera, i mea hoki, "Nō te mea i īnoia ia e ahau i a Ihowā."
21 Nā, ka haere taua tangata a Erekana me tōna whare katoa ki runga, ki te patu i te whakahere o te tau ki a Ihowā, me tāna kī taurangi hoki. 22 Ko Hana ia kīhai i haere; i mea hoki ki tāna tahu, "Kia whakamutua rā anō te kai ū a te tamaiti, ko reira ahau kawe atu ai i a ia, kia puta ai ia ki te aroaro o Ihowā, mō tōna noho tonu atu ki reira."
23 Nā, ka mea a Erekana tāna tahu ki a ia, "Meatia tā tōu whakaaro e whakapai ai; e noho, kia whakamutua rā anō tāna kai ū otiia kia mau te kupu a Ihowā. Heoi, noho ana taua wahine, whakangotea ana tāna tama, ā mutu noa tāna kai ū."
24 Nā, i te mutunga o tāna kai ū ka mauria ia e ia, me ētahi pūru e toru, kotahi hoki te epa parāoa, me te pounamu wāina, kawea ana ia e ia ki te whare o Ihowā, ki Hiro; he tamariki rawa hoki taua tamaiti. 25 Nā, patua ana e rātou te pūru, ā, kawea ana te tamaiti ki a Eri. 26 Ā, ka mea ia, "E tōku ariki, kia ora tōu wairua; e tōku ariki, ko ahau te wahine i tū i tōu taha i konei nei, i īnoi rā ki a Ihowā. 27 Ko tēnei tamaiti tāku i īnoi ai; ā, hōmai ana e Ihowā ki ahau tāku mea i īnoi ai ahau ki a ia. 28 Nā reira kua tukua atu nei ia e ahau ki a Ihowā; he mea tuku ia ki a Ihowā i ngā rā katoa e ora ai ia."
Ā, koropiko ana te tamaiti ki a Ihowā ki reira.