Jeremias 4

1 Se vi volas rekonverti vin, ho Izrael, diras la Eternulo, rekonvertu vin al Mi; kaj se vi forigos viajn abomenindaĵojn de antaŭ Mia vizaĝo, kaj ne plu vagados, 2 kaj se vi en vero, bonordo, kaj pieco ĵuros: Kiel la Eternulo vivas, tiam ankaŭ la popoloj benos sin per Li kaj gloros sin per Li.

3 Ĉar tiele diras la Eternulo al la viroj de Judujo kaj al Jerusalem: Plugu al vi novan plugokampon, kaj ne semu inter dornaĵo. 4 Cirkumcidu vin al la Eternulo kaj forigu la prepucion de via koro, ho viroj de Judujo kaj loĝantoj de Jerusalem, por ke Mia kolero ne eliru kiel fajro kaj ne brulu pro viaj malbonagoj tiel, ke neniu ĝin estingos. 5 Proklamu en Judujo, aŭdigu en Jerusalem, prediku kaj trumpetu en la lando; voku per plena voĉo, kaj diru: Kolektiĝu, kaj ni iru en la fortikigitajn urbojn. 6 Levu standardon en Cion, kuru, ne haltu; ĉar malfeliĉon Mi venigas de nordo kaj grandan pereon. 7 Leono leviĝas el sia densejo, kaj pereiganto de popoloj elmoviĝas kaj eliras el sia loko, por fari vian landon dezerto; viaj urboj estos detruitaj, kaj neniu loĝos en ili. 8 Pro tio zonu vin per sakaĵo, ploru kaj ĝemu, ĉar la flama kolero de la Eternulo ne foriĝas de ni. 9 En tiu tago, diras la Eternulo, senviviĝos la koro de la reĝo kaj la koro de la princoj, konsterniĝos la pastroj, kaj la profetoj konfuziĝos. 10 Kaj mi diris: Ho Sinjoro, ho Eternulo! ĉu Vi erarigis ĉi tiun popolon kaj Jerusalemon, dirinte: Vi havos pacon — kaj dume la glavo atingis jam la animon? 11 En tiu tempo oni diros al tiu popolo kaj al Jerusalem: Seka vento de la altaĵoj en la dezerto venas sur la vojon de la filino de Mia popolo, ne por ventumi kaj ne por purigi; 12 vento pli forta ol ili venos al Mi; tiam Mi diros Mian verdikton kontraŭ ili. 13 Jen ĝi leviĝas kiel nuboj, kaj ĝiaj ĉaroj estas kiel ventegoj, ĝiaj ĉevaloj estas pli rapidaj ol agloj; ve al ni! ni estos ruinigitaj. 14 Lavu de la malbono vian koron, ho Jerusalem, por ke vi saviĝu; ĝis kiam loĝos en vi viaj malbonaj pensoj? 15 Venas voko el la regiono de Dan, kaj malbona sciigo de la monto de Efraim: 16 Sciigu al la popoloj, aŭdigu pri Jerusalem, ke sieĝontoj venas el lando malproksima kaj sonigas sian voĉon kontraŭ la urboj de Judujo. 17 Kiel kampogardistoj ili ĉirkaŭas ĝin, ĉar ĝi ribelis kontraŭ Mi, diras la Eternulo. 18 Via konduto kaj viaj faroj kaŭzis tion al vi, tiu via malboneco, ĉar ĝi estas maldolĉa, ĉar ĝi penetris ĝis via koro.

19 Mia internaĵo, mia internaĵo min doloras, batas mia koro, mi ne povas silenti; ĉar vi, mia animo, aŭdis sonon de korno, trumpetadon de batalo. 20 Estas proklamata malfeliĉo post malfeliĉo, ĉar la tuta lando estas ruinigata, subite estas detruataj miaj domoj, momente miaj tendoj. 21 Kiel longe ankoraŭ mi vidos standardon, aŭdos sonadon de korno? 22 Ĉar Mia popolo estas freneza, Min ili ne rekonas; ili estas malsaĝaj infanoj, ili ne komprenas; saĝaj ili estas por fari malbonon, sed fari bonon ili ne povoscias.

23 Mi rigardas la teron, kaj jen ĝi estas malplena kaj dezerta; la ĉielon, kaj jen ĝi estas senluma. 24 Mi rigardas la montojn — ili tremas, kaj ĉiuj montetoj ŝanceliĝas. 25 Mi rigardas — troviĝas neniu homo, kaj ĉiuj birdoj de la ĉielo disflugis. 26 Mi rigardas — la fruktoriĉa lando fariĝis dezerto, kaj ĉiuj ĝiaj urboj estas detruitaj de la Eternulo, de la flamo de Lia kolero. 27 Ĉar tiele diras la Eternulo: Dezertigita estos la tuta lando, sed plenan ekstermon Mi ne faros. 28 Pro tio la tero ploros kaj la ĉielo supre malĝojos; ĉar Mi eldiris Mian decidon, kaj Mi ne bedaŭras, kaj Mi ne reprenos ĝin. 29 Pro la bruo de la rajdantoj kaj pafantoj forkuras la tuta urbo; oni kuras en densajn arbarojn, grimpas sur rokojn; ĉiuj urboj malpleniĝis, kaj neniu en ili loĝas. 30 Kaj vi, dezertigita, kion vi faros? Eĉ se vi metos sur vin purpuron, se vi ornamos vin per oraj ornamoj, se vi ruĝe kolorigos vian vizaĝon, vi ornamos vin vane: viaj amantoj vin malestimos, ili volos vin mortigi. 31 Ĉar Mi aŭdas krion kiel de naskantino, ĝemegadon kiel de virino naskanta la unuan infanon, krion de la filino de Cion; ŝi ĝemas, kaj etendas siajn manojn: Ho ve al mi! ĉar mia animo pereas de la mortigantoj.

1 Om du vill vända tillbaka, Israel,

säger Herren,

vänd då om till mig.

Om du tar bort

dina avskyvärda gudar

från min åsyn

ska du slippa irra runt som flykting.

2 *1 Mos 22:18, 5 Mos 6:13, Jes 65:16, 2 Kor 10:17. Du ska svära i sanning,

rätt och rättfärdighet:

"Så sant Herren lever",

och då ska hednafolken

välsigna sig i honom

och ha sin ära i honom.

3 *Hes 18:31, Hos 10:12, Matt 13:7, 22. Så säger Herren

till Juda män och till Jerusalem:

Bryt er ny mark!

Så inte bland törnen.

4 *5 Mos 10:16, 30:6, Jes 65:5, Jer 21:12, Rom 2:28f, Kol 2:11. Omskär er för Herren,

ta bort ert hjärtas förhud,

ni Juda män

och Jerusalems invånare.

Annars ska min vrede

bryta fram som en eld

och brinna så att ingen kan släcka,

för era onda gärningars skull.

Kommande dom

5 *Jer 8:14. Förkunna i Juda

och ropa och säg det i Jerusalem,

blås i hornet i landet,

ropa med hög röst och säg:

"Låt oss samlas

och gå in i de befästa städerna*4:5de befästa städernaHit samlades byarnas folk i orostid (jfr Ps 48).!"

6 *Jer 1:14, 6:1, Jes 62:10. Res ett baner i riktning mot Sion,

sök skydd, stanna inte!

För jag ska låta olyckan komma

från norr med stor förödelse.

7 *Jes 5:29, Jer 2:15, 5:6, 25:38, 50:17, 44. Ett lejon kommer fram ur sitt snår,

en folkfördärvare*4:7en folkfördärvareTroligen Nebukadnessar, som kom efter Josias tid (se 2 Kung 24-25). bryter upp.

Han går ut ur sin boning

för att göra ditt land

till en ödemark.

Då läggs dina städer i ruiner

så att ingen kan bo där.

8 *Jes 5:25, Jer 6:26, 30:24. Klä er därför i säcktyg,

klaga och jämra er,

för Herrens brinnande vrede

har inte vänt sig bort från oss.

9 På den dagen, säger Herren,

ska kungen och furstarna

tappa modet,

prästerna bli förfärade

och profeterna vara bestörta.

10 *2 Kung 22:18f, Jer 6:14, 14:13f. Men jag sade*4:10jag sadeAndra handskrifter (Septuaginta): "de sade" (men jfr 14:13).: O, Herre Gud, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det ska gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!

11 På den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper in mot dottern mitt folk – inte för att kasta säd eller rensa korn*4:11kasta säd eller rensa kornNormalt skilde vinden agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not), men ökenstormen sopade bort dem båda (rättfärdiga och orättfärdiga)., 12 en starkare vind än så kommer från mig. Nu ska också jag gå till rätta med dem!

13 *Jes 5:28, Klag 4:19, Hab 1:8. Se, han stiger upp som ett moln,

hans vagnar är som en stormvind,

hans hästar är snabbare än örnar.

Ve oss, vi är förlorade!

14 *Jes 1:16, Matt 9:4, Apg 22:16. Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,

Jerusalem, så att du blir räddad!

Hur länge ska onda tankar

bo i ditt bröst?

15 *Jer 8:16. Från Dan*4:15DanIsraels nordligaste stad som först mötte invasionshären. hörs en röst ropa,

från Efraims berg

en som bådar olycka.

16 Kungör för folken,

tala om för Jerusalem:

En belägringshär kommer

från fjärran land

och höjer sitt rop mot Juda städer.

17 *Jer 5:23, 6:3, Luk 19:43. Som väktare kring ett åkerfält

omringar de henne,

för hon har varit upprorisk

mot mig, säger Herren.

18 *Ps 107:17, Jes 50:1, Jer 2:17, 19, Hos 13:9. Din väg och dina gärningar

vållar dig detta.

Din ondska gör att det blir så bittert,

att plågan träffar dig

ända in i hjärtat.

19 *Jes 16:11, 22:4, Jer 9:1. O, mitt inre, mitt inre!

Jag vrider mig av smärta

i mitt hjärtas djup.

Mitt hjärta klagar i mig,

jag kan inte tiga,

för min själ har hört

hornstötar och stridsrop.

20 Katastrof på katastrof ropas ut,

hela landet läggs öde.

Plötsligt blir mina tält förstörda,

på ett ögonblick mina tältdukar.

21 Hur länge ska jag se stridsbaneret

och höra hornstötarna?

22 *5 Mos 32:6, Jes 1:3, Jer 5:21, Rom 16:19. Mitt folk är dåraktigt,

de känner mig inte.

De är oförnuftiga barn

och förstår ingenting.

De är skickliga på att göra ont,

men de förstår inte att göra gott.

23 *1 Mos 1:2, Jes 5:30, 24:19, 50:3. Jag såg på jorden,

och den var öde och tom,

upp mot himlen,

och där fanns inget ljus.

24 *Jer 10:10, Nah 1:5. Jag såg på bergen, och de bävade

och alla höjder vacklade.

25 *Jer 9:10, 12:4, Sef 1:2f. Jag såg mig om,

och där fanns ingen människa,

himlens alla fåglar hade flytt.

26 Jag såg mig om,

och det bördiga landet

var en öken,

alla dess städer var ödelagda

inför Herrens ansikte,

för hans brinnande vrede.

27 *3 Mos 26:44, Jer 5:18, 30:11, 46:28. För så säger Herren:

Hela landet ska bli en ödemark,

men jag ska inte göra slut

på det helt.

28 Därför sörjer jorden

och himlen ovanför mörknar,

för vad jag har talat och beslutat

ska jag inte ångra eller ta tillbaka.

29 För larmet av ryttare och bågskyttar

flyr hela staden.

Man ger sig in i skogssnåren

och upp bland klipporna.

Alla städer är övergivna,

ingen människa bor i dem mer.

30 *2 Kung 9:30, Hes 23:9f. Du ödelagda, vad vill du göra?

Även om du klär dig i scharlakan

och smyckar dig*4:30smyckar digSå försökte Isebel möta krigaren Jehu (2 Kung 9:30, jfr också Hes 23:40).

med smycken av guld,

om du förstorar dina ögon

med smink,

så gör du dig vacker förgäves.

Dina älskare föraktar dig,

de vill ta ditt liv.

31 *Jer 6:24, Klag 1:17. För jag hör rop

som från en födande kvinna,

ångestrop

som från en förstföderska.

Det är dottern Sions röst.

Hon flämtar,

hon räcker ut sina händer:

"O, ve mig!

Mitt liv tynar bort

inför mördare."