1 Jen estas la vorto, kiu aperis al Jeremia de la Eternulo: 2 Leviĝu kaj iru en la domon de la potisto, kaj tie Mi aŭdigos al vi Miajn vortojn. 3 Kaj mi iris en la domon de la potisto, kaj jen li laboras sur la stablo. 4 Kaj kiam difektiĝis en la mano de la potisto la vazo, kiun li estis faranta el argilo, li faris denove alian vazon, kian al li plaĉis fari.
5 Tiam aperis al mi la jena vorto de la Eternulo: 6 Ĉu Mi ne povas agi kun vi, ho domo de Izrael, kiel tiu potisto? diras la Eternulo; jen kiel la argilo en la mano de la potisto, tiel vi estas en Mia mano, ho domo de Izrael. 7 Unu momenton Mi decidas pri popolo kaj pri regno, ke Mi ĝin elŝiros, disfrapos, kaj pereigos; 8 sed se tiu popolo pentas sian malbonecon, pro kiu Mi decidis pri ĝi, tiam Mi ankaŭ pentas pri la malfeliĉo, kiun Mi intencis fari al ĝi. 9 Alian fojon Mi decidas pri popolo kaj pri regno, ke Mi ĝin fortikigos kaj enradikigos; 10 sed se ĝi faras malbonon antaŭ Miaj okuloj, ne aŭskultante Mian voĉon, tiam Mi pentas pri la bono, kiun Mi intencis fari al ĝi. 11 Kaj nun diru al la Judoj kaj al la loĝantoj de Jerusalem jene: Tiele diras la Eternulo: Jen Mi preparas por vi malbonon kaj havas intencon kontraŭ vi; revenu do ĉiu de sia malbona vojo, kaj rebonigu vian konduton kaj viajn agojn. 12 Sed ili diras: Vane, ni sekvos niajn intencojn, kaj ĉiu el ni agos laŭ la obstineco de sia malbona koro.
13 Tial tiele diras la Eternulo: Demandu inter la nacioj, ĉu iu aŭdis ion similan; multe da abomenindaĵoj faris la filino de Izrael. 14 Ĉu la neĝo de Lebanon ĉesas liveri akvon al Miaj kampoj? ĉu ĉesigas sian iradon la malvarma akvo, fluanta de malproksime? 15 Sed Mia popolo forgesis Min, incensas al idoloj; per sia konduto ili senordigas la vojojn eternajn, por iri laŭ vojo ne ebenigita, 16 por fari sian landon dezerto, eterna mokataĵo, tiel, ke ĉiu, kiu trapasas ĝin, miras kaj balancas la kapon. 17 Kiel per orienta vento Mi disblovos ilin antaŭ la malamiko; la nukon kaj ne la vizaĝon Mi montros al ili en la tago de ilia pereo.
18 Ili diris: Ni iru kaj interkonsiliĝu kontraŭ Jeremia; ĉar ne malaperis la leĝinstruo ĉe la pastro, nek konsilo ĉe la saĝulo, nek parolo ĉe la profeto; venu, ni batu lin per la lango, kaj ni ne atentu liajn vortojn.
19 Atentu min, ho Eternulo, kaj aŭskultu la voĉon de miaj kontraŭuloj. 20 Ĉu oni devas repagi bonon per malbono? ĉar ili fosis foson por mia animo. Memoru, kiel mi staris antaŭ Vi, por paroli bonon pri ili, por forklini de ili Vian koleron. 21 Tial elmetu iliajn filojn al malsato kaj transdonu ilin al glavo; iliaj edzinoj fariĝu seninfanaj kaj vidvinoj, iliaj viroj estu frapitaj de morto, iliaj junuloj estu mortigitaj de glavo en milito. 22 Kriado estu aŭdata el iliaj domoj, kiam Vi subite venigos sur ilin amasojn, pro tio, ke ili fosis foson, por kapti min, kaj reton ili metis antaŭ miajn piedojn. 23 Vi, ho Eternulo, scias ĉiujn iliajn intencojn kontraŭ mi, por mortigi min; ne pardonu ilian malbonagon, kaj ilian pekon antaŭ Vi ne elviŝu; faligu ilin antaŭ Vi; agu kontraŭ ili en la tempo de Via kolero.
I krukmakarens hus
1 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 "Res dig och gå ner till krukmakarens18:2krukmakarenHebr. josér betyder också "skapare" (jfr Jes 45:9). hus. Där ska jag låta dig höra mina ord." 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.
5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 Jes 45:9, Rom 9:21. "Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus. 7 Jer 1:10, 31:28. Ena gången talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 Jer 26:19, Hes 18:21, 33:11, Joel 2:13, Jona 3:10. Men om folket som jag talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot dem.
9 En annan gång talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker bygga upp och plantera det. 10 1 Mos 6:6, 1 Kung 11:11. Men om de då gör det som är ont i mina ögon och inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag skulle göra mot dem.
11 2 Kung 17:13, Jer 7:3, 25:5, 35:15. Säg nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka för er och tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 Jes 65:2, Jer 2:25, 7:24, 16:12, 44:16f. Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi tänker följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta."
Ett onaturligt avfall
13 Jer 2:10, Hos 6:10. Därför säger Herren så:
Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
Hemska saker har hon gjort,
jungfrun Israel18:13jungfrun IsraelHebr. betulá används om en ung flicka som bor hos sin far och står under hans överinseende (jfr 5 Mos 22:21)..
14 Försvinner Libanons snö18:14Libanons snöSvårtolkad vers. Libanons högsta bergstoppar är i dag snötäckta nästan hela året.
från fältens klippor?
Sinar de friska vattnen
som flödar fjärran ifrån?
15 Jer 2:32, 3:21, 6:16. Men mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt avgudar,
som har fått dem på fall
på deras vägar,
de urgamla vägarna.
De slår in på obanade vägar
och stigar.
16 Jer 19:8, 48:27. Så blir deras land öde
och ständigt utsatt för hån.
Alla som går förbi ska förundra sig
och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind
ska jag skingra dem för fienden.
Jag ska vända ryggen åt dem
och inte ansiktet
på deras olyckas dag.
18 Hes 7:26, Mal 2:7. Men de sade: "Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord."
Vädjan om Guds ingripande
19 Herre, lyssna på mig
och hör vad mina motståndare
säger.
20 Ps 7:16, 9:16, 35:12, Ords 17:13, Rom 12:17. Ska gott få lönas med ont?
De har grävt en grop
för att ta mitt liv!
Tänk på hur jag har stått
inför ditt ansikte
och manat gott för dem
för att vända bort din vrede
från dem.
21 Ps 63:11, 109:10f, Jer 20:4. Överlämna därför deras barn
åt svälten
och utlämna dem själva
åt svärdet,
så att deras hustrur
blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
och deras unga män slagna
med svärd i striden.
22 Låt sorgerop höras från deras hus
när du plötsligt skickar rövarband
över dem,
för de grävde en grop
för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 Neh 4:5, Ps 5:11. Men du, Herre, känner
alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
Grip in mot dem
på din vredes dag.