Jeremias 42

1 Kaj aliris ĉiuj militestroj, kaj Joĥanan, filo de Kareaĥ, kaj Jezanja, filo de Hoŝaja, kaj la tuta popolo, de la malgrandaj ĝis la grandaj, 2 kaj diris al la profeto Jeremia: Ni humile petegas vin, preĝu por ni al la Eternulo, via Dio, por ĉi tiu tuta restaĵo; ĉar el multaj ni restis malmultaj, kiel viaj okuloj nin vidas. 3 Kaj la Eternulo, via Dio, sciigu al ni la vojon, kiun ni devas iri, kaj kion ni devas fari. 4 Kaj la profeto Jeremia diris al ili: Mi aŭdis; jen mi preĝos al la Eternulo, via Dio, konforme al viaj vortoj, kaj ĉion, kion la Eternulo respondos al vi, mi raportos al vi; mi nenion kaŝos antaŭ vi. 5 Kaj ili diris al Jeremia: La Eternulo estu inter ni atestanto vera kaj fidela, ke ni agos konforme al ĉio, kun kio la Eternulo, via Dio, sendos vin al ni; 6 ĉu estos bone, ĉu estos malbone, ni aŭskultos la voĉon de la Eternulo, nia Dio, al kiu ni vin sendas, por ke estu al ni bone, se ni aŭskultos la voĉon de la Eternulo, nia Dio.

7 Post dek tagoj aperis la vorto de la Eternulo al Jeremia; 8 kaj li vokis Joĥananon, filon de Kareaĥ, kaj ĉiujn militestrojn, kiuj estis kun li, kaj la tutan popolon, de la malgrandaj ĝis la grandaj, 9 kaj diris al ili: Tiele diras la Eternulo, Dio de Izrael, al kiu vi min sendis, por faligi vian petegon antaŭ Li: 10 Se vi restos en ĉi tiu lando, Mi vin aranĝos kaj ne ruinigos, Mi vin plantos kaj ne elradikigos; ĉar Mi pentas pri la malbono, kiun Mi faris al vi. 11 Ne timu la reĝon de Babel, kiun vi nun timas; ne timu lin, diras la Eternulo, ĉar Mi estas kun vi, por helpi vin kaj por savi vin el lia mano. 12 Mi estos favorkora al vi, ke li vin kompatu kaj vin loĝigu sur via tero. 13 Sed se vi diros: Ni ne volas loĝi en ĉi tiu lando, kaj vi ne obeos la voĉon de la Eternulo, via Dio, 14 dirante: Ne, ni iros en la landon Egiptan, kie ni ne vidos militon kaj ne aŭdos sonon de trumpeto kaj ne malsatos koncerne panon, kaj tie ni restos: 15 tiam aŭskultu la vorton de la Eternulo, ho restaĵo de Jehuda: tiele diras la Eternulo Cebaot, Dio de Izrael: Se vi turnos vian vizaĝon, por iri en Egiptujon, kaj vi iros, por tie ekloĝi: 16 tiam la glavo, kiun vi timas, atingos vin tie, en la lando Egipta, kaj la malsato, pri kiu vi zorgas, persekutos vin tie en Egiptujo, kaj tie vi mortos. 17 Tiamaniere ĉiuj homoj, kiuj turnis sian vizaĝon, por iri en Egiptujon, por tie ekloĝi, mortos de glavo, de malsato, kaj de pesto, kaj neniu el ili restos, nek forsaviĝos de la malbono, kiun Mi venigos sur ilin. 18 Ĉar tiele diras la Eternulo Cebaot, Dio de Izrael: Kiel elverŝiĝis Mia kolero kaj indigno sur la loĝantojn de Jerusalem, tiel Mia kolero elverŝiĝos sur vin, kiam vi venos en Egiptujon, kaj vi fariĝos objekto de ĵuro, de teruro, de malbeno, kaj de honto, kaj vi ne plu vidos ĉi tiun lokon. 19 Pri vi, ho restaĵo de Jehuda, la Eternulo parolis: Ne iru en Egiptujon; sciu, ke Mi avertis vin hodiaŭ. 20 Vi fariĝis kulpaj kontraŭ viaj propraj animoj; ĉar vi sendis min al la Eternulo, via Dio, dirante: Preĝu por ni al la Eternulo, nia Dio, kaj ĉion, kion diros la Eternulo, nia Dio, sciigu al ni, por ke ni tion faru. 21 Kaj mi sciigis al vi hodiaŭ, sed vi ne aŭskultis la voĉon de la Eternulo, via Dio, nek ĉion, kun kio Li sendis min al vi; 22 sciu do, ke vi mortos de glavo, de malsato, kaj de pesto, sur la loko, kien vi volas iri, por tie ekloĝi.

Jeremia varnar för Egypten

1 Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hoshajas son, och hela folket, från de minsta till de största, 2 *Jes 37:4, Jer 37:3. till profeten Jeremia och sade: "Vi vädjar ödmjukt till dig: Be för oss till Herren din Gud för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss. 3 Låt Herren din Gud tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra."

4 Profeten Jeremia svarade dem: "Jag har lyssnat till er. Jag ska be till Herren er Gud så som ni har begärt. Vad Herren än svarar ska jag tala om för er utan att dölja något."

5 *2 Mos 19:8, 24:3, 7, Mika 1:2. Då sade de till Jeremia: "Herren ska vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som Herren din Gud sänder oss genom dig. 6 Gott eller ont så vill vi lyssna till Herren vår Guds röst, honom som vi sänder dig till, så att det går väl för oss när vi lyder Herren vår Guds röst."

7 Tio dagar senare kom Herrens ord till Jeremia. 8 Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste. 9 Han sade till dem: Så säger Herren, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom. 10 *Ps 28:5, Jer 18:7f, 24:6, 31:4, 28, 33:7. Om ni stannar kvar i detta land ska jag bygga upp er och inte slå ner er, jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ångrar det onda jag har gjort mot er. 11 *Jer 1:8, 41:18. Var inte rädda för Babels kung som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, för jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand. 12 Jag ska låta er finna barmhärtighet, och han ska förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.

13 Men om ni säger: "Vi vill inte stanna i detta land", och om ni inte lyder Herren er Guds röst, 14 utan säger: "Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo", 15 hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där, 16 då ska svärdet som ni fruktar nå er där i Egyptens land, och svälten som ni är rädda för ska följa er till Egypten, och där ska ni dö. 17 *Jer 44:12. Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där ska alla dö genom svärd, svält och pest, och ingen av dem ska slippa undan och överleva den olycka som jag ska låta drabba dem.

18 *Jer 7:20, 18:16, 24:9, 25:9, 18, 29:18, 44:8, 12. För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och harm östes över Jerusalems invånare, så ska också min harm ösas över er om ni beger er till Egypten. Ni ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni ska aldrig mer få se denna plats. 19 Herren säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er. 20 Ni bedrog er själva när ni sände mig till Herren er Gud och sade: "Be för oss till Herren vår Gud. Och vad Herren vår Gud än säger, ska du tala om för oss och vi ska göra det." 21 Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till Herren er Guds röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er. 22 Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, svält och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.