1 Az éneklõmesternek; Dávid zsoltára;

2 Mikor õ hozzá ment Nátán, a próféta, minekutána Bethsabéval vétkezett.

3 Könyörülj rajtam én Istenem a te kegyelmességed szerint; irgalmasságodnak sokasága szerint töröld el az én bûneimet!

4 Egészen moss ki engemet az én álnokságomból, és az én vétkeimbõl tisztíts ki engemet;

5 Mert ismerem az én bûneimet, és az én vétkem szüntelen elõttem [forog.]

6 Egyedül te ellened vétkeztem, és cselekedtem azt, a mi gonosz a te szemeid elõtt; hogy igaz légy beszédedben, és tiszta ítéletedben.

7 Ímé én vétekben fogantattam, és bûnben melengetett engem az anyám.

8 Ímé te az igazságban gyönyörködöl, a mely a vesékben van, és bensõmben bölcseségre tanítasz engem.

9 Tisztíts meg engem izsóppal, és tiszta leszek; moss meg engemet, és fehérebb leszek a hónál.

10 Hallass örömet és vígasságot velem, hogy örvendezzenek csontjaim, a melyeket összetörtél.

11 Rejtsd el orczádat az én vétkeimtõl, és töröld el minden álnokságomat.

12 Tiszta szívet teremts bennem, oh Isten, és az erõs lelket újítsd meg bennem.

13 Ne vess el engem a te orczád elõl, és a te szent lelkedet ne vedd el tõlem.

14 Add vissza nékem a te szabadításodnak örömét, és engedelmesség lelkével támogass engem.

15 Hadd tanítsam a bûnösöket a te útaidra, hogy a vétkezõk megtérjenek hozzád.

16 Szabadíts meg engemet a vérontástól, oh Isten, szabadításomnak Istene! hogy harsogja nyelvem a te igazságodat.

17 Uram, nyisd meg az én ajakimat, hogy hirdesse szájam a te dicséretedet.

18 Mert nem kivánsz te véresáldozatot, hogy adnék azt, égõáldozatban sem gyönyörködöl.

19 Isten elõtt [kedves] áldozatok: a töredelmes lélek; a töredelmes és bûnbánó szívet oh Isten nem veted te meg! [ (Psalms 51:20) Tégy jól a te kegyelmedbõl a Sionnal; és építsd meg Jeruzsálem kõfalait. ] [ (Psalms 51:21) Akkor kedvesek lesznek elõtted az igazságnak áldozatai; az égõ és egész áldozat: akkor a te oltárodon áldoznak néked tulkokkal. ]

1 För sångmästaren; en psalm av David,

2 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

3 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

4 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

5 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

7 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

8 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

9 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

20 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

21 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.