1 Az éneklõmesternek a neginóthra, a seminith szerint; Dávid zsoltára.

2 Uram, ne feddj meg engem haragodban, és ne ostorozz engem búsulásodban.

3 Könyörülj rajtam Uram, mert ellankadtam: gyógyíts meg engem Uram, mert megháborodtak csontjaim!

4 Lelkem is igen megháborodott, és te, oh Uram, míglen?

5 Térj vissza Uram, mentsd ki lelkemet, segíts meg engem kegyelmedért;

6 Mert nincs emlékezés rólad a halálban, a seolban kicsoda dicsõít téged?

7 Elfáradtam sóhajtozásomban, egész éjjel áztattam ágyamat, könyhullatással öntöztem nyoszolyámat.

8 Szemem a bánattól elbágyadt, megvénhedett minden szorongatóm miatt.

9 Távozzatok tõlem mind, ti bûnt cselekedõk, mert meghallgatja az Úr az én siralmam szavát.

10 Meghallgatja az Úr az én könyörgésemet, elfogadja az Úr az én imádságomat. [ (Psalms 6:11) Megszégyenül majd és igen megháborodik minden ellenségem; meghátrálnak és megszégyenülnek hirtelen. ]

1 För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.

2 HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.

3 Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.

4 Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?

5 Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.

6 Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?

7 Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.

8 Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.

9 Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.

10 HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.

11 Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.