2 Coríntios 2

1 J’avais donc résolu en moi-même de ne point retourner vers vous pour vous donner de la tristesse.

2 Car si je vous affligeais, qui est-ce qui me donnerait de la joie, sinon celui que j’aurais moi-même affligé?

3 Et je vous ai écrit ceci, afin que quand je serai arrivé, je ne reçoive pas de la tristesse de ceux qui devraient me donner de la joie; car j’ai cette confiance en vous tous, que vous faites tous votre joie de la mienne.

4 Je vous écrivis alors, dans une grande affliction et le cœur serré de douleur, ievec beaucoup de larmes; non pour vous affliger, mais pour vous faire connaître l’affection toute particulière que j’ai pour vous.

5 Que si quelqu’un a été cause de cette tristesse, ce n’est pas moi seul qu’il a affligé, mais c’est vous tous en quelque manière; ce que je dis, pour ne pas vous trop charger.

6 C’est assez pour cet homme-là, d’avoir subi la correction qui lui a été faite par plusieurs;

7 De sorte que vous devez plutôt lui pardonner et le consoler, de peur qu’il ne soit accablé par une trop grande tristesse.

8 C’est pourquoi je vous prie de lui donner des preuves de votre charité.

9 C’est pour cela aussi que je vous ai écrit, afin d’éprouver et de connaître si vous êtes obéissants en toutes choses.

10 Celui donc à qui vous pardonnez, je lui pardonne aussi; car pour moi, si j’ai pardonné, je l’ai fait pour l’amour de vous, en la présence de Christ;

11 Afin que Satan n’ait pas le dessus sur nous; car nous n’ignorons pas ses desseins.

12 Au reste, étant venu à Troas pour prêcher l’évangile de Christ, quoique le Seigneur m’y eût ouvert une porte,

13 Je n’eus point l’esprit en repos, parce que je n’y trouvai pas Tite mon frère; c’est pourquoi, ayant pris congé d’eux, je vins en Macédoine.

14 Or, grâces à Dieu qui nous fait toujours triompher en Christ, et qui répand par nous l’odeur de sa connaissance en tous lieux.

15 Car nous sommes la bonne odeur de Christ devant Dieu, à l’égard de ceux qui sont sauvés et à l’égard de ceux qui périssent;

16 A ceux-ci, une odeur mortelle, qui leur donne la mort; et à ceux-là, une odeur vivifiante, qui leur donne la vie. Et qui est suffisant pour ces choses?

17 Car nous ne falsifions point la parole de Dieu, comme plusieurs font; mais nous parlons avec sincérité, comme de la part de Dieu, et en la présence de Dieu, en Jésus-Christ.

1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. 2 För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? 3 *2 Kor 12:21. Jag skrev*2:3Jag skrevPaulus hänvisar antingen till ett brev som inte bevarats åt eftervärlden eller möjligen till Första Korintierbrevet. som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4 *Apg 20:31. Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.

5 *1 Kor 5:1f. Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med det straff han har fått av de flesta. 7 *Luk 17:3. Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. 8 *1 Kor 16:14. Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.

9 När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, 11 *Luk 22:31, Ef 4:27. för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

I Kristi segertåg

12 *1 Kor 16:9. När jag kom till Troas*2:12Troas Romersk koloni vid ruinerna av gamla Troja, som Paulus troligen passerade under resan som beskrivs i Apg 20:1. för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. 13 *Apg 20:6, 2 Kor 7:5f. Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus*2:13TitusBetrodd medarbetare till Paulus, som hade fört honom till tro (Tit 1:4). Titus var grek (Gal 2:3) och Paulus särskilda ombud till Korint (2 Kor 7:6f). där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien.

14 *Kol 1:25. Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft*2:14sprider sin kunskaps doftPaulus jämför sig med en krigsfånge som går i fältherrens triumftåg och svänger sitt rökelsekar till hans ära (1 Kor 9:17, 19). genom oss överallt. 15 *1 Kor 1:18. Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: 16 *Luk 2:34. för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? 17 *2 Kor 1:12, 4:2, 2 Petr 1:21. Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.