1 Daavidin psalmilaulu. (H108:2)Jumala, sydämeni on levollinen, mieleni on tyyni. Minä tahdon laulaa ja soittaa!2 (H108:3)Herää, harppu, herää, lyyra, minä tahdon herättää aamuruskon!3 (H108:4)Herra, minä ylistän sinua kansojen keskellä, minä laulan kaikille kansoille sinun kiitostasi.4 (H108:5)Sinun armosi ulottuu yli taivaitten, sinun uskollisuutesi ylös pilviin.5 (H108:6)Jumala, kohotkoon kunniasi yli taivaitten, kirkkautesi yli kaiken maan!6 (H108:7)Auta meitä väkevällä kädelläsi, pelasta ne, joita rakastat. Vastaa minulle!8 (H108:9)Minun on Gilead, minun on Manasse, Efraim on kypärä päässäni, Juuda on valtikkani.10 (H108:11)Kuka vie minut linnoitettuun kaupunkiin, kuka opastaa minut Edomiin?11 (H108:12)Sinä, Jumala, olet hylännyt meidät etkä kulje sotajoukkomme mukana.12 (H108:13)Auta meitä, me olemme hädässä! Turha on ihmisten apu.13 (H108:14)Jumalan voimalla me teemme suuria tekoja, hän polkee maahan vihollisemme.

1 En sång, en psalm av David.2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.