1 Matkalaulu. Kovin on minua vainottu nuoresta asti -- näin sanokoon Israel --2 kovin on minua vainottu nuoresta asti, vainottu, mutta ei lannistettu.3 Selkäni on kuin kyntäjän jäljiltä, pitkiä vakoja täynnä.4 Herra on vanhurskas! Hän päästää meidät jumalattomien köysistä.5 Häpeällisesti joutuvat perääntymään kaikki, jotka vihaavat Siionia.6 He ovat kuin katolla kasvava ruoho, joka kuivuu heti oraalle ehdittyään --7 siitä ei leikkaaja kättään täytä, ei lyhteen sitoja syliään,

1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»