1 Laulunjohtajalle. Jedutunin tapaan. Daavidin psalmi. (H62:2)Jumalan edessä mieleni hiljenee, hän antaa minulle avun.2 (H62:3)Hän on kallio, hän on minun pelastukseni, hän on linnani, minä en horju.3 (H62:4)Kuinka kauan te jatkatte syyttelyänne, hyökkäätte kaikki kimppuuni? Minä olen kuin kaatuva seinä tai luhistuva muuri.4 (H62:5)He juonittelevat syöstäkseen minut maahan, he rakastavat valhetta. Suullaan he siunaavat, mutta sisimmässään he kiroavat. (sela)5 (H62:6)Hiljene, sieluni, Jumalan edessä! Hän antaa minulle toivon.6 (H62:7)Hän on kallio, hän on minun pelastukseni, hän on linnani, minä en horju.7 (H62:8)Jumalassa on pelastukseni ja kunniani. Hän on luja kallio, hänessä on turvani.8 (H62:9)Luottakaa aina Jumalaan, tuokaa hänen eteensä kaikki mikä sydäntänne painaa! Jumala on turvamme. (sela)9 (H62:10)Ihmisiin ei ole luottamista, he ovat vain tuulenhenkäys. Vaakakupissa he eivät paljon paina, kaikki he ovat tyhjää ilmaa.10 (H62:11)Älkää luottako väkivaltaan, älkää rakentako ryöstösaaliin varaan. Vaikka omaisuutenne karttuu, älkää kiinnittäkö siihen sydäntänne.11 (H62:12)Jumala on sanonut kerran, kahdesti olen tämän kuullut: Jumalan on valta.12 (H62:13)Sinun, Herra, on uskollisuus. Sinä maksat ihmiselle hänen tekojensa mukaan.

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;13 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.