1 Laulunjohtajalle. Korahilaisten laulu. Korkea ääniala. (H46:2)Jumala on turvamme ja linnamme, auttajamme hädän hetkellä.2 (H46:3)Sen tähden emme pelkää, vaikka maa järkkyy, vaikka vuoret vaipuvat merten syvyyksiin.3 (H46:4)Meret pauhaavat ja kuohuvat, vuoret vapisevat Jumalan suuruuden edessä. (sela)4 (H46:5)Virta ja kaikki sen haarat ilahduttavat Jumalan kaupunkia, Korkeimman pyhiä asuinsijoja.5 (H46:6)Jumala on kaupunkinsa keskellä, kaupunki ei järky. Hän auttaa sitä, kun aamu valkenee.6 (H46:7)Kansojen meri kuohuu, valtakunnat horjuvat, maa järkkyy hänen äänestään.7 (H46:8)Herra Sebaot on kanssamme, Jaakobin Jumala on turvamme. (sela)8 (H46:9)Tulkaa ja katsokaa Herran tekoja, hänen voimansa herättää pelkoa kaikkialla.9 (H46:10)Koko maailmasta hän hävittää sodat, hän särkee jousen ja taittaa keihään, hän tuhoaa kilvet tulessa.11 (H46:12)Herra Sebaot on kanssamme, Jaakobin Jumala on turvamme. (sela)

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»12 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.