Publicidade

1 Samuel 4

MRI2012

1 Und Samuels Wort erging an ganz Israel. Da zog Israel aus, den Philistern entgegen, in den Streit und lagerte sich bei Eben-Eser; die Philister aber hatten sich zu Aphek gelagert. 2 Und die Philister stellten sich in Schlachtordnung auf gegen Israel. Und als der Streit sich ausbreitete, ward Israel von den Philistern geschlagen; die erschlugen aus den Schlachtreihen im Felde bei viertausend Mann. 3 Und als das Volk ins Lager kam, sprachen die Ältesten Israels: Warum hat uns der HERR heute von den Philistern lassen geschlagen werden? Laßt uns die Bundeslade des HERRN von Silo zu uns herholen, so wird er in unsre Mitte kommen und uns von der Hand unsrer Feinde retten! 4 Und das Volk sandte gen Silo und ließ die Bundeslade des HERRN der Heerscharen, der über den Cherubim thront, von dannen abholen. Und die beiden Söhne Elis, Hophni und Pinehas, waren daselbst mit der Bundeslade Gottes. 5 Und als die Bundeslade des HERRN in das Lager kam, jauchzte ganz Israel mit großem Jauchzen, daß die Erde erbebte. 6 Als aber die Philister das Geschrei dieses Jauchzens hörten, sprachen sie: Was bedeutet das Geschrei solch großen Jauchzens im Lager der Hebräer? 7 Und als sie erfuhren, daß die Lade des HERRN in das Lager gekommen sei, fürchteten sich die Philister, denn sie sprachen: Gott ist in das Lager gekommen! Und sie sprachen: Wehe uns! denn bis anhin verhielt es sich nicht also! 8 Wehe uns! Wer wird uns von der Hand dieser herrlichen Götter erretten? Das sind die Götter, welche die Ägypter in der Wüste mit allerlei Plagen schlugen! 9 So seid nun tapfer und Männer, ihr Philister, damit ihr den Hebräern nicht dienen müsset, wie sie euch gedient haben. Seid Männer und streitet! 10 Da stritten die Philister, und Israel ward geschlagen, ein jeder floh in seine Hütte; und die Niederlage war sehr groß, da aus Israel dreißigtausend Mann Fußvolk fielen. 11 Und die Lade Gottes ward genommen, und die beiden Söhne Elis, Hophni und Pinehas, kamen um. 12 Da lief ein Benjaminiter aus den Schlachtreihen weg und kam am selben Tage nach Silo und hatte sein Kleid zerrissen und Erde auf sein Haupt gestreut. 13 Und als er hineinkam, siehe, da saß Eli auf dem Stuhl und spähte auf den Weg; denn sein Herz war bekümmert wegen der Lade Gottes. Und als der Mann in die Stadt kam und Bericht brachte, schrie die ganze Stadt auf. 14 Und als Eli das laute Geschrei hörte, fragte er: Was ist das für ein lautes Getümmel? Da kam der Mann eilends und berichtete es Eli. 15 Eli aber war achtundneunzig Jahre alt, und seine Augen waren dunkel, so daß er nicht mehr sehen konnte. 16 Aber der Mann sprach zu Eli: Ich komme aus dem Heer, heute bin ich aus dem Heer geflohen! Er aber sprach: Wie steht die Sache, mein Sohn? 17 Da antwortete der Bote und sprach: Israel ist vor den Philistern geflohen, und das Volk hat eine große Niederlage erlitten, und auch deine beiden Söhne, Hophni und Pinehas, sind tot; dazu ist die Lade Gottes genommen! 18 Als er aber die Lade Gottes erwähnte, fiel Eli rücklings vom Stuhl neben dem Tor und brach das Genick und starb; denn er war alt und ein schwerer Mann. Er hatte aber Israel vierzig Jahre lang gerichtet. 19 Aber seine Sohnsfrau, das Weib des Pinehas, stand vor der Geburt. Als sie nun das Geschrei hörte, daß die Lade Gottes genommen und ihr Schwiegervater und ihr Mann tot seien, sank sie nieder und gebar; denn es überfielen sie ihre Wehen. 20 Als es aber mit ihr zum Sterben ging, sprachen die Weiber, die neben ihr standen: Fürchte dich nicht, du hast einen Sohn geboren! Aber sie antwortete nichts und beachtete es nicht, 21 sondern hieß den Knaben Ikabod und sprach: Die Herrlichkeit ist fort von Israel! weil die Lade Gottes genommen war und wegen ihres Schwiegervaters und ihres Mannes. 22 Und sie sprach abermals: Die Herrlichkeit ist fort von Israel, denn die Lade Gottes ist genommen!

1 , puta mai ana te kupu a Hamuera ki a Īharaira katoa.

Te Hopukanga o te Āka o te Kawenata

, ka haere a Īharaira ki te whawhai ki ngā Pirihitini, ā, ka noho ā-puni ki Epenētere; ā, i noho te puni o ngā Pirihitini ki Apeke. 2 , ka whakaritea e ngā Pirihitini ā rātou ngohi hei whawhai ki a Īharaira; ā, ka hōrapa haere te whawhai, , ka patua a Īharaira e ngā Pirihitini; e whā mano tāngata o te ope i patua ki te pārae. 3 Ā, te taenga o ngā tāngata ki te puni, ka mea ngā kaumātua o Īharaira, "He aha tātou i patua ai e Ihowā ināianei i te aroaro o ngā Pirihitini? Me tiki atu ki a tātou te āka o te kawenata a Ihowā i Hiro, kia tae mai ki roto i a tātou, hei whakaora i a tātou i te ringa o ō tātou hoariri."

4 Heoi, ka tonoa e te iwi ki Hiro, ā, ka mauria mai i reira te āka o te kawenata a Ihowā o ngā mano e noho nei i runga i ngā kerupima; i reira anō ngā tama tokorua a Eri, a Hōponi rāua ko Pinehaha, i te āka o te kawenata a Ihowā.

5 Ā, i te taenga mai o te āka o te kawenata a Ihowā ki te puni, ka hāmama a Īharaira katoa, he nui te hāmama, ā, ngateri ana te whenua. 6 Ā, ka rongo ngā Pirihitini i te reo e hāmama ana, ka mea rātou, "He reo aha tēnei e nui nei te hāmama i te puni o ngā Hiperu?"

, ka mōhio rātou kua tae mai te āka a Ihowā ki te puni. 7 , ka wehi ngā Pirihitini; i mea hoki, "Kua tae te Atua ki roto i te puni." , ka mea rātou, "Auē te mate tātou! Kāhore hoki he mea pēnei me tēnei i mua ake nei. 8 Auē te mate tātou! wai tātou e whakaora i roto i te ringa o ēnei atua nui? Ko ngā atua ēnei nāna ngā whakapānga mate katoa i patua ai ngā Īhipiana i te koraha. 9 Kia māia, whakatāne i a koutou, e ngā Pirihitini, kei whakataurerekatia koutou e ngā Hiperu, kei pērātia me rātou i whakataurerekatia e koutou; , me whakatāne koutou, me whawhai."

10 , ka whawhai ngā Pirihitini, ā, patua ana a Īharaira, ā, rere ana ki tōna tēneti, ki tōna tēneti; he tino nui rawa te parekura; e toru tekau mano hoki o Īharaira i hinga, he hunga haere raro. 11 , riro ana te āka a te Atua; i mate hoki a Hōponi rāua ko Pinehaha, ngā tama tokorua a Eri.

Te Matenga o Eri

12 , ka rere tētahi tangata o Pineamine i te ope, tae tonu atu ki Hiro i taua anō, he mea haehae ōna kākahu, he oneone hoki i runga i tōna mātenga. 13 Ā, tōna taenga, , e noho ana a Eri i runga i te nohoanga i te taha o te ara, e tūtei atu ana; he pāwera hoki tōna ngākau te āka a te Atua. Ā, ka tae taua tangata ki te , ka kōrero, , hāmama katoa ana te .

14 Ā, ka rongo a Eri i te reo e hāmama ana, ka mea ia, "He reo aha tēnei e ngangau nei?"

, hohoro tonu taua tangata, ā, kua tae, kua kōrero ki a Eri. 15 , e iwa tekau waru ngā tau o Eri; kua mārō hoki ōna kanohi, āhei ia te kite. 16 , ka mea taua tangata ki a Eri, "Ko ahau tēnei i puta mai i roto i te ope, i rere tonu mai ināianei i te ope."

Ka mea tērā, "I pēhea te mea , e tāku tama?"

17 , ka whakaatu a ia i kawea mai nei ngā kōrero, ka mea, "I rere a Īharaira i te aroaro o ngā Pirihitini, he nui hoki te parekura o te iwi; ā, ko āu tama tokorua, ko Hōponi, rāua ko Pinehaha, kua mate; kua riro anō hoki te āka a te Atua."

18 Ā, tāna whakahuatanga i te āka a te Atua, hinga ana tērā ki muri i runga i te nohoanga, ki te taha o te kūwaha, ā, whati iho tōna kakī, mate ake; he koroheke hoki ia, he taimaha. , e whā tekau ngā tau i whakarite ai ia Īharaira.

19 , e hapū ana tāna hunaonga, te wahine a Pinehaha, meāke whānau; ā, tōna rongonga i te kōrero o te āka a te Atua kua riro, o te matenga anō o tōna hungawai rāua ko tāna tahu, ka piko iho ia, ka whānau; i whakarere mai hoki te mamae ki a ia. 20 Ā, i a ia e whakahemohemo ana, ka mea ngā wāhine e ana i tōna taha, "Kaua e wehi; he tāne hoki tēnei tamaiti āu." Heoi, kāhore āna kupu i whakahoki ai, kīhai anō hoki i anga mai tōna ngākau.

21 , huaina iho e ia te tama ko Ikaporo, i mea, "Kua heke te korōria o Īharaira," te mea kua riro te āka a te Atua, tōna hungawai hoki rāua ko tāna tahu. 22 I mea anō ia, "Kua heke te korōria o Īharaira; kua riro nei hoki te āka a te Atua."

Veja também

Bíblia Online Bíblia Online

Bíblia Online • Versão: 2026-07-05_19-25-13-