1 Es wurde aber dem David angezeigt: Siehe, die Philister streiten wider Kehila und plündern die Tennen! 2 Da fragte David den HERRN und sprach: Soll ich hingehen und diese Philister schlagen? Und der HERR sprach zu David: Geh hin, du wirst die Philister schlagen und Kehila erretten! 3 Aber die Männer Davids sprachen zu ihm: Siehe, wir fürchten uns schon hier in Juda, und nun sollen wir gar nach Kehila gegen das Heer der Philister ziehen? 4 Da fragte David den HERRN wieder. Und der HERR antwortete ihm und sprach: Wohlauf, ziehe hinab gen Kehila; denn ich will die Philister in deine Hand geben! 5 Also zog David samt seinen Männern gen Kehila und stritt wider die Philister und trieb ihr Vieh hinweg und fügte ihnen eine große Niederlage zu. Also errettete David die Einwohner von Kehila. 6 Als aber Abjatar, der Sohn Achimelechs, zu David gen Kehila floh, trug er das Ephod mit sich hinab. 7 Da ward Saul gesagt, daß David gen Kehila gekommen sei; und Saul sprach: Gott hat ihn in meine Hand übergeben; denn er hat sich selbst eingeschlossen, indem er in eine Stadt mit Toren und Riegeln gegangen ist. 8 Und Saul ließ alles Volk zum Krieg zusammenrufen und gen Kehila hinabziehen, um David und seine Männer zu belagern. 9 Weil aber David wußte, daß Saul Böses gegen ihn plante, sprach er zu dem Priester Abjatar: Bring das Ephod her! 10 Und David sprach: O HERR, Gott Israels, dein Knecht hat als gewiß gehört, daß Saul darnach trachtet, nach Kehila zu kommen und die Stadt um meinetwillen zu verderben. 11 Werden die Bürger von Kehila mich in seine Hand überantworten? Und wird Saul herabkommen, wie dein Knecht gehört hat? Das tue doch, o HERR, Gott Israels, deinem Knechte kund. Da sprach der HERR: Er wird herabkommen! 12 David sprach: Werden die Bürger von Kehila mich und meine Männer in Sauls Hand überantworten? Der HERR sprach: Sie werden dich überantworten! 13 Da machte sich David auf, samt seinen Männern, deren etwa sechshundert waren; und sie zogen aus von Kehila und gingen, wohin sie gehen konnten. Als nun Saul angesagt wurde, daß David von Kehila entronnen sei, da stand er ab von seinem Zuge. 14 David aber blieb in der Wüste auf den Höhen und hielt sich auf dem Gebirge auf, in der Wüste Siph. Und Saul suchte ihn sein Leben lang. Aber Gott gab ihn nicht in seine Hand. 15 Als nun David erfuhr, daß Saul ausgezogen sei, ihm nach dem Leben zu trachten, befand er sich in der Wüste Siph, in einem Walde. 16 Da machte sich Jonatan, Sauls Sohn, auf und ging hin zu David in den Wald und stärkte dessen Hand in Gott 17 und sprach zu ihm: Fürchte dich nicht; denn die Hand meines Vaters Saul wird dich nicht finden, sondern du wirst König werden über Israel, und ich will der Nächste nach dir sein. Auch weiß solches mein Vater Saul wohl. 18 Und sie machten beide einen Bund miteinander vor dem HERRN. Und David blieb in dem Walde; Jonatan aber ging wieder heim. 19 Und die Siphiter zogen hinauf zu Saul gen Gibea und sprachen: Ist nicht David bei uns verborgen auf den Hügeln im Walde, auf dem Hügel Hachila, der zur Rechten der Wüste liegt? 20 So komme nun der König herab, wenn sein Herz darnach gelüstet, so wollen wir ihn in des Königs Hand überantworten. 21 Da sprach Saul: Gesegnet seid ihr von dem HERRN, daß ihr euch meiner erbarmt habt! 22 So geht nun hin und vergewissert euch noch mehr, erkundet und seht, an welchem Ort er sich aufhält und wer ihn daselbst gesehen hat; denn es ist mir gesagt worden, daß er sehr listig sei. 23 Besehet und erkundiget auch alle Verstecke, wo er sich verkriecht, und kommt wieder zu mir, wenn ihr seiner gewiß seid, so will ich mit euch ziehen. Ist er im Lande, so will ich ihn ausfindig machen unter allen Tausenden Judas! 24 Da machten sie sich auf und gingen vor Saul hin gen Siph. David aber und seine Männer waren in der Wüste Maon, in der Ebene, südlich von der Wüste. 25 Da nun Saul mit seinen Männern hinzog, ihn zu suchen, wurde es David angezeigt, und er machte sich zu dem Felsen hinab und verblieb in der Wüste Maon. Als Saul solches hörte, jagte er David nach in die Wüste Maon. 26 Und Saul ging auf einer Seite des Berges, David aber mit seinen Männern auf der andern Seite des Berges. Als aber David eilte, Saul zu entrinnen, umringte Saul samt seinen Männern den David und seine Männer, um sie zu fangen. 27 Aber ein Bote kam zu Saul und sprach: Eile und komm, denn die Philister sind in das Land eingefallen! 28 Da ließ Saul von der Verfolgung Davids ab und zog den Philistern entgegen. Daher heißt man jenen Ort Sela-Hammachlekot. 29 (024-1) Aber David zog von dannen hinauf und blieb auf den Berghöhen von Engedi.
1 Nā, ka kōrerotia te kōrero ki a Rāwiri, "Nanā, kei te whawhai ngā Pirihitini ki Keira, ā, e pāhua ana i ngā patunga wīti." 2 Nā reira i ui ai a Rāwiri ki a Ihowā, i mea ai, "Me haere rānei ahau ki te patu i ēnei Pirihitini?"
Nā, ka mea a Ihowā ki a Rāwiri, "Haere, patua ngā Pirihitini, whakaorangia hoki a Keira."
3 Nā, ka mea ngā tāngata a Rāwiri ki a ia, "Nanā, e wehi nei tātou i konei i Hūrā, ā tērā noa ake ki te haere ki Keira, ki ngā taua a ngā Pirihitini."
4 Kātahi a Rāwiri ka ui anō ki a Ihowā; ā, ka whakahokia mai te kōrero e Ihowā ki a ia, "Whakatika, haere ki raro, ki Keira; kua hoatu hoki ngā Pirihitini e ahau ki tōu ringa." 5 Nā, haere ana a Rāwiri rātou ko āna tāngata ki Keira, ā, whawhai ana ki ngā Pirihitini, ā, āia mai ana e ia ā rātou kararehe, patua iho hoki rātou, he nui te parekura. Nā, whakaorangia ana ngā tāngata o Keira e Rāwiri.
6 Nā, i te rerenga o Apiātara tama a Ahimereke ki a Rāwiri ki Keira, i maua mai e ia tētahi epora i tōna ringa. 7 Ā, ka kōrerotia ki a Haora, kua tae a Rāwiri ki Keira, ā, ka mea a Haora, "Kua tukua mai ia e te Atua ki tōku ringa; ka tūtakina nei hoki ia ki roto, i a ia ka tomo nei ki te pā whai tatau, whai tūtaki." 8 Nā, ka karangatia te iwi katoa e Haora ki te whawhai, kia haere ki raro, ki Keira, ki te whakapae i a Rāwiri rātou ko āna tāngata.
9 Nā, kua mōhio a Rāwiri e whakatakoto puku ana a Haora i te kino mōna; ā, ka mea ia ki a Apiātara tohunga, "Kawea mai te epora." 10 Kātahi a Rāwiri ka mea, "E Ihowā e te Atua o Īharaira, kua tino rongo tāu pononga e mea ana a Haora kia haere mai ki Keira ki te whakangaro i te pā, he mea mōku. 11 Tērā rānei e tukua ahau e ngā tāngata o Keira ki tōna ringa? E haere mai rānei a Haora, e pērā rānei me tā tāu pononga i rongo ai? E Ihowā, e te Atua o Īharaira, tēnā rā, whakaaturia mai ki tāu pononga."
Nā, ka mea a Ihowā, "Ka haere mai anō ia."
12 Anō rā ko Rāwiri, "Tērā rānei ngā tāngata o Keira e tuku i a mātou, ko āku tāngata ki te ringa o Haora?"
Nā, ka mea a Ihowā, "Ka tuku anō."
13 Kātahi a Rāwiri ka whakatika, rātou ko āna tāngata me te mea e ono rau ā haere atu ana i Keira; i haere rātou i tā rātou haere noa atu. Ā, kōrerotia ki a Haora kua rere atu a Rāwiri i Keira, nā, kīhai ia i haere atu.
14 Nā, ka noho a Rāwiri ki te koraha, ki ngā pourewa, ka noho ki te whenua pukepuke i te koraha o Tiwhi. Ā, rapua ana ia e Haora i ngā rā katoa; otiia kīhai ia i tukua e te Atua ki tōna ringa.
15 Nā, kua kite a Rāwiri kua puta mai a Haora, e whai ana kia whakamatea ia; i te koraha anō hoki o Tiwhi a Rāwiri, i roto i te ngahere. 16 Nā, ka whakatika a Honatana tama a Haora, ā, haere ana ki a Rāwiri ki te ngahere, ā, whakakahangia ana e ia tōna ringa i roto i te Atua. 17 I mea hoki ia ki a ia, "Kaua e wehi; e kore hoki te ringa o Haora, o tōku pāpā e pono ki a koe; ā, ko koe anō hei kīngi mō Īharaira, ko ahau hoki ki muri i a koe; e mōhiotia ana anō tēnei e Haora, e tōku pāpā." 18 Nā, whakarite kawenata ana rāua i te aroaro o Ihowā; ā, noho ana a Rāwiri i te ngahere, ko Honatana hoki i haere ki tōna whare.
19 Kātahi ngā Tiwhi ka haere ki a Haora ki Kipea, ka mea, "He teka ianei kei te piri a Rāwiri i roto i a mātou, i ngā pourewa i te ngahere i Maunga Hakira, i te taha ki te tonga o Hehimono?" 20 Nā, tēnā rā, e te kīngi, kua hiahia rawa nei hoki tōu ngākau ki te haere ki raro; haere ake, ā, mā mātou te tuku i a ia ki te ringa o te kīngi.
21 Nā, ka mea a Haora, "Kia manaakitia koutou e Ihowā; mō koutou i aroha ki ahau. 22 Nā, haere, whakatikaia rawatia, kia mōhiotia, kia kitea, tōna wāhi e hāereere ai, i kitea hoki ia e wai ki reira; e kōrerotia ana hoki ki ahau he tūpato rawa ia. 23 Tirohia iho, kia mōhio hoki ki ngā piringa katoa e piri ai ia, ka hoki mai ai ki ahau inā tino tika, ā, ka haere tahi atu tātou. Nā, ki te mea kei te whenua nei ia, māku ia e rapu atu i roto i ngā mano katoa o Hūrā."
24 Nā, whakatika ana rātou, haere ana ki Tiwhi ki mua i a Haora; i te koraha ia o Maono a Rāwiri rātou ko āna tāngata, i te mānia i te tonga o Hehimono. 25 Nā, ka haere a Haora rātou ko āna tāngata ki te rapu i a ia. Ā, ka kōrerotia ki a Rāwiri, nā, ka haere atu ia ki raro, ki tētahi kāmaka, ā, noho ana i te koraha o Maono. Ā, ka rongo a Haora, nā, ka whāia e ia a Rāwiri i te koraha o Maono.
26 Nā, i tēnei taha o te maunga a Haora e haere ana, i tērā taha hoki o te maunga a Rāwiri rātou ko āna tāngata; ā, ka hohoro a Rāwiri te haere atu i te wehi i a Haora; e karapotia ana hoki a Rāwiri rātou ko āna tāngata e Haora rātou ko āna tāngata, kia hopukia. 27 Otiia ko te taenga mai o te karere ki a Haora hei mea, "Kia hohoro te haere mai; kua huaki mai hoki ngā Pirihitini ki te whenua." 28 Heoi, ka hoki atu a Haora i te whai i a Rāwiri, ā, haere ana ki te whawhai ki ngā Pirihitini; nā reira i huaina ai te ingoa o tērā wāhi, ko te Kōhatu o ngā Wehewehenga. 29 Nā, haere atu ana a Rāwiri i reira, ā, noho ana i ngā pourewa i Enekeri.