1 Elisa aber, der Prophet, rief einen der Prophetensöhne und sprach zu ihm: Gürte deine Lenden und nimm diese Ölflasche mit dir und gehe hin nach Ramot in Gilead. 2 Und wenn du dahin kommst, so schau, wo Jehu, der Sohn Josaphats, des Sohnes Nimsis, ist, und gehe hinein und heiße ihn aufstehen aus der Mitte seiner Brüder und führe ihn in die innerste Kammer; 3 und nimm die Ölflasche und gieße sie auf sein Haupt aus und sprich: So spricht der HERR: Ich habe dich zum König über Israel gesalbt! Und du sollst die Tür öffnen und fliehen und nicht verweilen! 4 Also ging der Jüngling, der Diener des Propheten, hin gen Ramot in Gilead. 5 Und als er hineinkam, siehe, da saßen die Hauptleute des Heeres beisammen, und er sprach: Ein Wort habe ich an dich, o Hauptmann! Jehu sprach: An welchen von uns allen? Er sprach: An dich, o Hauptmann! 6 Da stand er auf und ging in das Haus hinein. Er aber goß das Öl auf sein Haupt und sprach zu ihm: So spricht der HERR, der Gott Israels: Ich habe dich zum König gesalbt über das Volk des HERRN, über Israel! 7 Und du sollst das Haus Ahabs, deines Herrn, erschlagen; so will ich das Blut der Propheten, meiner Knechte, und das Blut aller Knechte des HERRN an Isebel rächen. 8 Ja, das ganze Haus Ahabs soll umkommen; und ich will von Ahab alles ausrotten, was männlich ist, Mündige und Unmündige in Israel. 9 Und ich will das Haus Ahabs machen wie das Haus Jerobeams, des Sohnes Nebats, und wie das Haus Baesas, des Sohnes Achijas. 10 Und die Hunde sollen Isebel fressen auf dem Acker zu Jesreel, und niemand soll sie begraben! Und er öffnete die Tür und floh. 11 Als nun Jehu zu den Knechten seines Herrn herausging, sprach man zu ihm: Bedeutet es Friede? Warum ist dieser Unsinnige zu dir gekommen? Er sprach zu ihnen: Ihr kennt doch den Mann und seine Rede? 12 Sie sprachen: Das ist nicht wahr; sage es uns doch! Er sprach: So und so hat er mit mir geredet und gesagt: So spricht der HERR: Ich habe dich zum König über Israel gesalbt! 13 Da eilten sie und nahmen ein jeder sein Kleid und legten sie unter ihn auf die bloßen Stufen; und sie stießen in die Posaune und riefen: Jehu ist König geworden! 14 Also machte Jehu, der Sohn Josaphats, des Sohnes Nimsis, eine Verschwörung wider Joram. Joram aber hatte mit ganz Israel zu Ramot in Gilead wider Hasael, den König von Syrien, Wache gehalten. 15 Aber der König Joram war wieder umgekehrt, um sich zu Jesreel heilen zu lassen von den Wunden, welche ihm die Syrer geschlagen hatten, als er mit Hasael, dem König von Syrien, stritt. Und Jehu sprach: Wenn es euch recht ist, so soll niemand aus der Stadt entfliehen, um hinzugehen und es in Jesreel zu berichten! 16 Und Jehu ritt nach Jesreel; denn Joram lag daselbst; auch war Ahasia, der König von Juda, herabgekommen, Joram zu besuchen. 17 Der Wächter aber, der auf dem Turm zu Jesreel stand, sah Jehus Schar kommen und sprach: Ich sehe eine Schar! Da sprach Joram: Nimm einen Reiter und sende ihnen den entgegen und frage: Bedeutet es Friede? 18 Und der Reiter ritt ihm entgegen und sprach: So spricht der König: Bedeutet es Friede? Jehu sprach: Was geht dich der Friede an? Wende dich, folge mir! Der Wächter verkündigte es und sprach: Der Bote ist zu ihnen gekommen und kehrt nicht zurück! 19 Da sandte er einen andern Reiter. Als der zu ihm kam, sprach er: So spricht der König: Bedeutet es Friede? Jehu sprach: Was geht dich der Friede an? Wende dich, folge mir! 20 Das verkündigte der Wächter und sprach: Der ist auch zu ihnen gekommen und kehrt nicht zurück; und es ist ein Jagen wie das Jagen Jehus, des Sohnes Nimsis, denn er jagt, als wäre er rasend! 21 Da sprach Joram: Spanne an! Und man spannte seinen Wagen an, und sie zogen aus, Joram, der König von Israel, und Ahasia, der König von Juda, jeder auf seinem Wagen; sie fuhren Jehu entgegen, und sie trafen ihn auf dem Acker Nabots, des Jesreeliten. 22 Als nun Joram den Jehu sah, sprach er: Jehu, bedeutet das Friede? Er aber sprach: Was Friede, bei all der Buhlerei und Zauberei deiner Mutter Isebel? 23 Da wandte sich Joram zur Flucht und sprach zu Ahasia: Verrat, Ahasia! 24 Aber Jehu nahm den Bogen zur Hand und schoß Joram zwischen die Schultern, so daß der Pfeil durch sein Herz fuhr und er in seinen Wagen sank. 25 Und Jehu sprach zu Bidekar, seinem Wagenkämpfer: Nimm ihn und wirf ihn auf das Ackerfeld Nabots, des Jesreeliten; denn gedenke, wie wir, ich und du, nebeneinander hinter seinem Vater Ahab herritten, als der HERR diesen Ausspruch über ihn tat: 26 «Fürwahr, das Blut Nabots und das Blut seiner Söhne habe ich gestern gesehen, spricht der HERR; und ich werde es dir auf diesem Acker vergelten, spricht der HERR!» So nimm ihn und wirf ihn auf den Acker, nach dem Worte des HERRN! 27 Als aber Ahasia, der König von Juda, solches sah, floh er dem Gartenhause zu. Jehu aber jagte ihm nach und sprach: Erschießt ihn auch! Da schossen sie ihn nieder auf seinem Wagen, beim Aufstieg nach Gur, das bei Jibleam liegt; und er floh gen Megiddo und starb daselbst. 28 Und seine Knechte ließen ihn nach Jerusalem führen und begruben ihn in seinem Grabe mit seinen Vätern in der Stadt Davids. 29 Ahasia aber war König geworden über Juda im elften Jahre Jorams, des Sohnes Ahabs. 30 Als nun Jehu nach Jesreel kam und Isebel solches hörte, schminkte sie ihr Angesicht und schmückte ihr Haupt und schaute zum Fenster hinaus. 31 Und als Jehu in das Tor kam, sprach sie: Ist es Simri wohl ergangen, der seinen Herrn ermordete? 32 Da schaute er zum Fenster empor und sprach: Wer hält es mit mir? Wer? Da sahen zwei oder drei Kämmerer zu ihm hinab. 33 Er sprach: Stürzet sie herab! Und sie stürzten sie hinunter, daß die Wände und die Pferde mit ihrem Blut bespritzt wurden; und sie zertraten sie. 34 Und als er hineinkam und gegessen und getrunken hatte, sprach er: Sehet doch nach dieser Verfluchten und begrabet sie, denn sie ist eines Königs Tochter! 35 Als sie aber hingingen, sie zu begraben, fanden sie nichts mehr von ihr als den Schädel, die Füße und die Handflächen; 36 und sie kamen wieder und sagten es ihm. Er aber sprach: Es erfüllt sich, was der HERR durch seinen Knecht Elia, den Tisbiter, gesagt hat, als er sprach: «Auf dem Acker Jesreels sollen die Hunde das Fleisch der Isebel fressen! 37 So wird der Leichnam Isebels sein wie Dünger auf dem Felde im Acker Jesreels», daß man nicht sagen kann: Dies ist Isebel!
1 Nā, ka karanga a Eriha poropiti ki tētahi o ngā tama a ngā poropiti, ā, ka mea ki a ia, "Whītikiria tōu hope, ka mau i tēnei pounamu hinu i tōu ringa, ka haere ki Rāmoto Kireara. 2 E tae koe ki reira, tirohia atu i reira a Iehu tama a Iehohāpata tama a Nimihi, ka haere koe, ka mea i a ia: Kia whakatika i roto i ōna tuākana, ā, ka mau i a ia ki tētahi rūma i roto. 3 Kātahi ka mau ki te pounamu hinu, ka riringi ki runga ki tōna mātenga, ka mea, ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā: Ka oti koe te whakawahi e ahau hei kīngi mō Īharaira.’ Ko reira koe uaki ai i te tatau, ka rere, ā, kaua e whakaroa."
4 Heoi, haere ana taua taitama, arā te taitama, te poropiti, ki Rāmoto Kireara. 5 Ā, nō tōna taenga atu, nā, ko ngā rangatira o te ope e noho ana; ā, ka mea ia, "He kupu tāku ki a koe, e te rangatira."
Anō rā ko Iehu, "Ki a wai koia o mātou katoa?"
Anō rā ko tērā, "Ki a koe, e te rangatira."
6 Nā, whakatika ana ia, ā, haere ana ki roto ki te whare; nā, ringihia ana e tērā te hinu ki tōna mātenga, ā, ka mea ki a ia, "Ko te kupu tēnei a Ihowā, a te Atua o Īharaira: ‘Ka oti koe te whakawahi e ahau hei kīngi mō tā Ihowā iwi, mō Īharaira. 7 Ā, māu e patu te whare o Āhapa, o tōu ariki, kia whai utu ai ahau mō ngā toto o āku pononga, o ngā poropiti, mō ngā toto hoki o ngā pononga katoa a Ihowā, i te ringa o Ietēpere. 8 Ka ngaro hoki te whare katoa o Āhapa; ā, ka hautopea atu e ahau i a Āhapa ngā tamariki tāne katoa, me ngā mea i tūtakina atu, i mahue rānei i roto i a Īharaira. 9 Ā, ka meinga e ahau te whare o Āhapa kia rite ki te whare o Ieropoama tama a Nēpata, ki te whare hoki o Paaha tama a Āhia. 10 Nā, mā ngā kurī e kai a Ietēpere ki te wāhi o Ietereere, ā, kāhore he tangata hei tanu i a ia.’ " Nā, uakina ana e ia te tatau, ā, rere ana.
11 Kātahi a Iehu ka puta mai ki waho, ki ngā pononga a tōna ariki; ā, ka mea tētahi ki a ia, "Kei te pai rānei? He aha tēnei pōauau i haere mai ai ki a koe?"
Anō rā ko ia ki a rātou, "E mōhio ana koutou ki te tangata rā, ki āna kōrero hoki."
12 Anō rā ko rātou, "He teka; kōrerotia mai ki a mātou ināianei."
Nā, ka mea ia, "Koia anō tēnei āna kōrero ki ahau: ‘Ko tā Ihowā kupu tēnei: Ka oti koe te whakawahi e ahau hei kīngi mō Īharaira.’ "
13 Nā, hohoro tonu rātou, ka mau ki tōna kākahu, ki tōna kākahu, whārikitia iho ki raro i a ia, i runga i te arawhata, ā, whakatangihia ana te tētere, me te kī anō, "Ko Iehu te kīngi."
14 Heoi, whakatupuria ana e Iehu tama a Iehohāpata tama a Nimihi he hē mō Iorama. Nā, i puritia e Iorama, e rātou ko Īharaira katoa, a Rāmoto Kireara, he whakaaro ki a Hataere kīngi o Hīria; 15 ko Kīngi Iehorama ia kua hoki ki Ietereere kia rongoātia ōna tūnga i tū ai ia i ngā Hīriani i tāna whawhai ki a Hataere kīngi o Hīria. Nā, ka mea a Iehu, "Mehemea ko tō koutou whakaaro tēnei, nā, kei tukua tētahi ki waho, kei puta atu i te pā, ka haere ka kōrero ki Ietereere." 16 Heoi, eke ana a Iehu ki te hāriata, ā, haere ana ki Ietereere; i reira hoki a Iorama e takoto ana. Ā, ko Ahatia kīngi o Hūrā kua riro ki raro, kia kite i a Iorama.
17 Nā, ko te kaitūtei i runga i te pourewa i Ietereere e tū ana, ā, ka kitea e ia te rōpū a Iehu i a ia e haere mai ana, nā, ka mea, "Kei te kite atu ahau i te ope tāngata."
Nā, ka mea a Iehorama, "Tīkina he tangata eke hōiho, ka ungā ki te whakatūtaki i a rātou, ā, māna e mea atu, ‘He pai rānei?’ "
18 Heoi, haere ana tētahi i runga i te hōiho ki te whakatau i a ia, ā, ka mea: "Ko te kupu tēnei a te kīngi, ‘He pai rānei?’ "
Anō rā ko Iehu, "Hei aha māu te pai? Haere ake ki muri i ahau."
Ā, ka kōrero te kaitūtei, ka mea: "I tae te karere ki a rātou, otiia kāhore anō kia hoki mai."
19 Kātahi ka ungā anō e ia tētahi atu kaieke hōiho, ā, ka tae tērā ki a rātou, ka mea, "Ko te kupu tēnei a te kīngi, ‘He pai rānei?’ "
Anō rā ko Iehu, "Hei aha māu te pai? Huri ake koe ki muri i ahau."
20 Nā, ka kōrero te kaitūtei, ka mea, "I tae ia ki a rātou, heoi kāhore anō kia hoki mai; ā, ko te whiu o te hāriata, rite tonu ki te whiu a Iehu tama a Nimihi; he pōrangi rawa hoki tāna whiu."
21 Nā, ka mea a Iehorama, "Whakanohoia." Nā, whakanohoia ana e rātou tōna hāriata. Ā, ka puta a Iehorama kīngi o Īharaira rāua ko Ahatia kīngi o Hūrā i runga i tōna hāriata, i tōna hāriata, ā, haere ana ki te whakatūtaki i a Iehu, ā, tūtaki ana ki a ia ki te wāhi o Napoto Ietereeri. 22 Nā, i te kitenga o Iehorama i a Iehu, ka mea ia, "He pai rānei, e Iehu?"
Anō rā ko ia, "He pai aha, i te hanga e hua tonu ana ngā moepuku me ngā mahi mākutu a tōu whaea, a Ietēpere?"
23 Nā, ka huri ngā ringa o Iehorama, ā, rere ana, me te karanga anō ki a Ahatia, "He kōpeka, e Ahatia!"
24 Nā, kūmea ana e Iehu tāna kōpere ki tōna kaha katoa, ā, perea ana a Iehorama ki waenga pū o ōna ringa, ā, puta atu ana te pere i tōna ngākau, ā, hinga iho ana ia i roto i tōna hāriata. 25 Kātahi ka mea a Iehu ki a Pirikara, ki tāna rangatira, "Hikitia ake, makā atu ia ki te wāhi o te māra a Napoto Ietereeri; kia mahara hoki, i tō tāua haerenga i runga hōiho i muri i a Āhapa, i tōna pāpā, ka whakapīkaua e Ihowā tēnei pīkaunga ki runga ki a ia: 26 ‘I kitea pūtia e ahau inanahi ngā toto o Napoto, me ngā toto o āna tama, e ai tā Ihowā; ā, ka utua koe e ahau ki tēnei wāhi, e ai tā Ihowā.’ Nā reira, tīkina, makā ia ki taua wāhi whenua, kia rite ki te kupu a Ihowā."
27 Otiia, i te kitenga o Ahatia kīngi o Hūrā i tēnei, rere ana ia nā te ara o te whare kāri. Nā, whāia ana ia e Iehu, ā, i mea tērā, "Patua anō hoki ia i runga i te hāriata." Nā, patua ana ia e rātou i te pikitanga ki Kuru, ki tērā i te taha o Ipereama. Nā, rere ana ia ki Mekiro, ā, mate iho ki reira. 28 Nā, kawea ana ia e āna tāngata i runga i te hāriata ki Hiruhārama, ā, tanumia ana ki tōna urupā, ki ōna mātua i te pā o Rāwiri.
29 Nō te tekau mā tahi o ngā tau o Iorama, tama a Āhapa i kīngi ai a Ahatia ki Hūrā.
30 Nā, i te haerenga o Iehu ki Ietereere, ka rongo a Ietēpere. Nā, ka pania e ia ōna kanohi, ā, ka tino whakapaipaitia tōna māhunga, ā, ka titiro atu ia i te matapihi. 31 Nā, i a Iehu e tomo mai ana i te kūwaha, ka mea tērā, "He rongo mau rānei, e koe, e te Tīmiri, e te kaikōhuru i tōu ariki?"
32 Nā, ka maranga ake tōna mata ki te matapihi, ka mea, "Ko wai tōku? Ko wai rā?" Nā, ka titiro iho ētahi unaka, tokorua, tokotoru, ki a ia. 33 Nā, ka mea ia, "Makā iho ia ki raro." Heoi, makā iho ana e rātou; ā, paratī ana ētahi o ōna toto ki te pakitara, ā, ki runga hoki ki ngā hōiho; ā, takahia ana ia e ia ki raro ki ōna waewae.
34 Nā, haere ana ia ki roto, kei te kai, kei te inu; ā, ka mea ia, "Tēnā tirohia te wahine kua kangā nei, ā, tanumia ia; he tamāhine kīngi hoki ia."
35 Nā, haere ana rātou ki te tanu i a ia; otiia kāhore he wāhi ōna i kitea e rātou, ko te angaanga anake, ko ngā waewae, ko ngā kapu o ōna ringa. 36 Nō reira hoki ana rātou, ā, ka kōrero ki a ia. Ā, ka mea ia, "Ko te kupu tēnei a Ihowā, i kōrerotia rā e tāna pononga, e Irāia Tihipi, i mea rā ia: Hei te wāhi o Ietereere kainga ai e ngā kurī ngā kikokiko o Ietēpere; 37 ā, ka waiho te tinana o Ietēpere hei para hamuti ki runga ki te mate o te pārae i te wāhi o Ietereere; ā, kāhore e kīia, ‘Ko Ietēpere tēnei.’ "