1 Israel ist ein rankender Weinstock, der Frucht ansetzt. Je mehr Früchte er brachte, desto mehr Altäre bauten sie; je besser ihr Land war, desto schönere Götzenbilder machten sie. 2 Ihr Herz ist geteilt, nun sollen sie es büßen: er wird ihre Altäre zerbrechen, ihre Götzenbilder zertrümmern. 3 Dann werden sie bekennen müssen: «Wir haben keinen König mehr, weil wir den HERRN nicht fürchteten; und ein König, was kann der uns helfen?» 4 Leere Worte reden, falsche Eide schwören, Bündnisse schließen, so daß das Gericht aufsproßt wie Unkraut aus den Furchen des Ackers! 5 Um das Kalb von Beth-Aven wird den Einwohnern von Samarien bange sein; ja, seine Bevölkerung trauert darum, und seine Priester zittern seinetwegen, wegen seiner Herrlichkeit, weil sie von ihnen weggeführt wird. 6 Ja, es selbst wird nach Assur gebracht, als Geschenk für den König Jareb: Scham erfaßt Ephraim, und Israel muß sich seines Rates schämen. 7 Samariens König fährt dahin wie ein Zweig, der auf der Wasserfläche schwimmt; 8 so werden die Höhen von Aven, die Sünde Israels, verwüstet; Dornen und Disteln werden auf ihren Altären wachsen. Da werden sie zu den Bergen sagen: Bedecket uns, und zu den Hügeln: Fallt über uns! 9 Seit den Tagen Gibeas hast du, Israel, gesündigt! Daselbst sind sie stehen geblieben. Sollte sie nun nicht auch zu Gibea der Krieg erreichen, der wider die frevelhaften Kinder geführt wird? 10 Ich will sie züchtigen nach Herzenslust, und es sollen Völker wider sie versammelt werden zur Züchtigung für ihre zwiefache Schuld! 11 Ephraim ist eine Kuh, die ans Dreschen gewöhnt ist und es gerne tut; aber ich fahre über ihren schönen Hals; ich will Ephraim anspannen, Juda soll pflügen, Jakob soll ihm eggen! 12 Säet euch Gerechtigkeit, erntet nach Maßgabe der Güte! Pflüget einen Neubruch, denn es ist Zeit, den HERRN zu suchen, bis daß er komme und euch Gerechtigkeit regnen lasse! 13 Da ihr Gesetzlosigkeit pflügtet, habt ihr Unheil geerntet und Früchte der Falschheit gegessen. Weil du dich auf deine Wagen und die Menge deiner Helden verlassen hast, 14 so soll sich Kriegslärm wider deine Völker erheben, und alle deine Festungen sollen zerstört werden, wie Schalman am Streittag Beth-Arbel zerstörte und die Mutter samt den Kindern zu Boden streckte. 15 Dergleichen bringt Bethel über euch um eurer großen Bosheit willen; beim Morgenrot wird der König Israels vertilgt sein.
1 He wāina tupu wana a Īharaira,
e whakaputa ana i ōna hua.
Kua meinga e ia kia maha āna āta
kia rite ki te maha o ōna hua;
kua hangā e rātou he whakapakoko whakapaipai
rite tonu ki te pai o tōna whenua.
2 Kua wehe rua ō rātou ngākau,
ākuanei ka kitea tō rātou hē;
ka wāhia e ia ā rātou āta,
ka pāhuatia ā rātou whakapakoko.
3 He pono ākuanei rātou kī ai,
"Kāhore ō tātou kīngi;
kāhore hoki tātou i te wehi ki a Ihowā,
ā, ko te kīngi – ko te aha tāna mō tātou?"
4 E kōrero ana rātou i ngā kōrero horihori,
e oati teka ana i te mea e whakarite whakawā ana;
nā reira e rite ana te tupu o te whakawā
ki tō te hemoreke i ngā moa o te māra.
5 Mānukanuka tonu ngā tāngata o Hamaria
ki ngā kūao kau o Peteawene.
Ka tangihia hoki e tōna iwi,
e ōna tohunga i whakamanamana nei ki a ia;
mō tōna korōria kua memeha atu nei i reira.
6 Ka kawea anō hoki taua kūao ki Ahiria
hei hākari ki a Kīngi Iarepe.
Ka pā te whakamā ki a Ēparaima,
ka whakamā anō a Īharaira ki tāna whakaaro i whakatakoto ai.
7 Nā, ko Hamaria, kua kore tōna kīngi,
ānō he pāhuka i runga i te wai.
8 Ka whakakāhoretia anō
ngā wāhi tiketike o Āwene, te hara o Īharaira.
Ka puta ake te tātarāmoa me te tūmatakuru
ki runga ki ā rātou āta,
ā, ka mea rātou ki ngā maunga, "Taupokina mātou,"
ki ngā pukepuke, "E hinga ki runga ki a mātou."
9 "E Īharaira, he hara tōu, mai anō i ngā rā i Kipea;
tū ana rātou i reira.
Kia kore ai rātou e mau ki Kipea
i te whawhai ki ngā tama a te kino.
10 Kia hiahia ahau, ka whiua rātou e ahau;
ka huihui anō ngā iwi ki te whawhai ki a rātou,
i a rātou ka herea nei ki ō rātou hē e rua.
11 "He kūao kau anō a Ēparaima kua oti te whakaako,
pai tonu ia ki te takahi wīti;
kua tika atu ia ahau i runga i tōna kakī pai.
Ka meinga e ahau he kaieke mō Ēparaima;
ko Hūrā ki te parau,
ko Hākopa ki te wāwāhi i āna pōkuru.
12 Whakatōkia tā koutou i runga i te tika,
tapahia i runga i te mahi tohu;
mahia tā koutou pātohe.
Ko te wā hoki tēnei e rapua ai a Ihowā,
kia tae mai rā anō ia,
kia ringihia rā anō e ia te tika ki runga ki a koutou.
13 "Ko tā koutou i parau ai ko te kino,
ko tā koutou i kokoti ai ko te hē;
ko tā koutou kai ko ngā hua o te teka.
Nāu hoki i whakawhirinaki ki tōu ara,
ki te tini o ōu tāngata mārohirohi;
14 mō reira ka ara he ngangau i roto i ōu iwi,
ā, ka pāhuatia ōu pā taiepa katoa,
ka rite ki tā Haramana pāhuatanga i Petearapere i te rā o te whawhai;
ko te whaea, tāia iho rātou ko ngā tamariki, mongamonga ana.
15 Ko tā Pētēre tēnei e mea ai ki a koutou,
he nui nō tō koutou kino.
Ka whakangaromia rawatia
te kīngi o Īharaira i te atatū."