2 Crônicas 30

Hiskias påskhögtid

1 *2 Kung 23:21, 2 Krön 35:1. Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk*30:1påskFirades till minne av befrielsen ur Egyptens slaveri (2 Mos 12, 5 Mos 16)..

2 *2 Mos 12:2f, 4 Mos 9:10f. Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden*30:2påskhögtiden i andra månadenEnligt undantagsregeln i 4 Mos 9:10f.. 3 *2 Krön 29:34. De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem. 4 Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på det sättet. 5 *2 Mos 12:3f. Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.

6 *2 Krön 28:20f, Mal 3:7. Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade: "Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand. 7 *2 Krön 29:8f. Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. 8 Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren er Gud, så ska hans brinnande vrede vändas från er. 9 *2 Mos 34:7, Jer 3:12, Mika 7:18. För om ni vänder om till Herren ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren er Gud är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom."

10 *2 Krön 36:16. Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon*30:10Efraims och Manasses land och ända till SebulonSamarien upp till Galileen, efter 722 f Kr bebott av ett inflyttat blandfolk (2 Kung 17:24f).. Men man skrattade åt dem och hånade dem. 11 Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.

13 Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. 14 De stod upp och röjde bort de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal. 15 *2 Krön 29:34. Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet.

Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus. 16 De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.

17 Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren. 18 *3 Mos 7:21, 4 Mos 9:6f. Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren, den gode, förlåta var och en 19 som har vänt sitt hjärta till att söka Herren Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning." 20 *Ps 41:5. Och Herren hörde Hiskia och helade folket.

21 De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument till Herrens ära. 22 Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud. 23 Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna.

24 *2 Krön 29:34, 35:7f. Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig. 25 Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. 26 Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande hänt i Jerusalem. 27 *4 Mos 6:23f. Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.

1 ENVIÓ también Ezechîas por todo Israel y Judá, y escribió letras á Ephraim y Manasés, que viniesen á Jerusalem á la casa de Jehová, para celebrar la pascua á Jehová Dios de Israel.

2 Y había el rey tomado consejo con sus príncipes, y con toda la congregación en Jerusalem, para celebrar la pascua en el mes ✝30.2 Nm. 9.10,11.segundo:

3 Porque ✝30.3 Ex. 12.6,18. cp. 29.17.entonces no la podían celebrar, ✝30.3 ver. 24|2CH 30:24. cp. 29.34.por cuanto no había suficientes sacerdotes santificados, ni el pueblo estaba junto en Jerusalem.

4 Esto agradó al rey y á toda la multitud.

5 Y determinaron hacer pasar pregón por todo Israel, ✝30.5 2 S. 3.10.desde Beer-seba hasta Dan, para que viniesen á celebrar la pascua á Jehová Dios de Israel, en Jerusalem: porque en mucho tiempo no la habían celebrado al modo que está escrito.

6 Fueron pues ✝30.6 ver. 10. Est. 3.13,15 y 8.10,14. Jer. 51.31.correos con letras de mano del rey y de sus príncipes por todo Israel y Judá, como el rey lo había mandado, y decían: Hijos de Israel, ✝30.6 Jer. 4.1. Jl. 2.12,13.volveos á Jehová el Dios de Abraham, de Isaac, y de Israel, y él se volverá á las reliquias que os han quedado de la mano de ✝30.6 2 R. 15.19,29.los reyes de Asiria.

7 No seáis como vuestros padres y como vuestros hermanos, que se rebelaron contra Jehová el Dios de sus padres, y él los entregó á desolación, como vosotros veis.

8 No endurezcáis pues ahora vuestra cerviz como vuestros padres: dad la mano á Jehová, y venid á su santuario, el cual él ha santificado para siempre; y servid á Jehová vuestro Dios, y ✝30.8 cp. 29.10.la ira de su furor se apartará de vosotros.

1 Ezechîas celebra una solemne

2 pascua por catorce días.

9 Porque si os volviereis á Jehová, vuestros hermanos y vuestros hijos hallarán ✝30.9 Sal. 106.46.misericordia delante de los que los tienen cautivos, y volverán á esta tierra: porque Jehová vuestro Dios es ✝30.9 Ex. 34.6.clemente y misericordioso, y no volverá de vosotros su rostro, si vosotros os volviereis á él.

10 Pasaron pues los correos de ciudad en ciudad por la tierra de ✝30.10 ver. 1Ephraim y Manasés, hasta Zabulón: mas se reían y burlaban de ellos.

11 Con todo eso, ✝30.11 vers. 18,21,25. cp. 11.16.algunos hombres de Aser, de Manasés, y de Zabulón, se humillaron, y vinieron á Jerusalem.

12 En Judá también fué la mano de Dios para darles un corazón para cumplir el mensaje del rey y de los príncipes, conforme á la palabra de Jehová.

13 Y juntóse en Jerusalem mucha gente para celebrar la solemnidad de los ázimos en el ✝30.13 ver. 2mes segundo; una vasta reunión.

14 Y levantándose, quitaron los ✝30.14 2 R. 18.4. cp. 28.24altares que había en Jerusalem; quitaron también todos los altares de perfumes, y ✝30.14 2 S. 15.23. 2 R. 23.6. cp. 15.16echáronlos en el torrente de Cedrón.

15 Entonces sacrificaron la pascua, á los catorce del mes segundo; y los sacerdotes y los Levitas se santificaron con vergüenza, y trajeron los holocaustos á la casa de Jehová.

16 Y pusiéronse en su orden conforme á su costumbre, conforme á la ley de Moisés ✝30.16 Dt. 33.1.varón de Dios; los sacerdotes esparcían la sangre que recibían de manos de los Levitas:

17 Porque había muchos en la congregación que no estaban santificados, y por eso los Levitas sacrificaban la pascua por todos los que no se habían limpiado, para santificarlos á Jehová.

18 Porque una gran multitud ✝30.18 vers. 11,25del pueblo de Ephraim y Manasés, y de Issachâr y Zabulón, no se habían purificado, y comieron la pascua no conforme á lo ✝30.18 ver. 5. Ex. 12.43, etc.que está escrito. Mas Ezechîas oró por ellos, diciendo: Jehová, que es bueno, sea propicio á todo aquel que ha apercibido su corazón para buscar á Dios,

19 ✝ 30.19 cp. 19.3. A Jehová el Dios de sus padres, aunque no esté purificado según la purificación del santuario.

20 Y oyó Jehová á Ezechîas, y sanó al pueblo.

21 Así celebraron los hijos de Israel que se hallaron en Jerusalem, la solemnidad de los panes sin levadura por ✝30.21 Esd. 6.22.siete días con grande gozo: y alababan á Jehová todos los días los Levitas y los sacerdotes, cantando con instrumentos de fortaleza á Jehová.

22 Y habló Ezechîas al corazón de todos los Levitas ✝30.22 cp. 35.3.que tenían buena inteligencia en el servicio de Jehová. Y comieron de lo sacrificado en la solemnidad por siete días, ofreciendo sacrificios pacíficos, y ✝30.22 Esd. 10.11.dando gracias á Jehová el Dios de sus padres.

23 Y toda aquella multitud determinó que celebrasen otros ✝30.23 1 R. 8.65.siete días; y celebraron otros siete días con alegría.

24 Porque Ezechîas rey de Judá había dado á la multitud mil novillos y siete mil ovejas; y también los príncipes dieron al pueblo mil novillos y diez mil ovejas: y muchos sacerdotes ✝30.24 ver. 3|2CH 30:3. cp. 29.34.se santificaron.

25 Alegróse pues toda la congregación de Judá, como también los sacerdotes y Levitas, y toda la multitud ✝30.25 vers. 11,18que había venido de Israel; asimismo los extranjeros que habían venido de la tierra de Israel, y los que habitaban en Judá.

26 E hiciéronse grandes alegrías en Jerusalem: porque ✝30.26 cp. 7.8-10.desde los días de Salomón hijo de David rey de Israel, no había habido cosa tal en Jerusalem.

27 Levantándose después ✝30.27 cp. 23.18.los sacerdotes y Levitas, ✝30.27 Nm. 6.23-27.bendijeron al pueblo: y la voz de ellos fué oída, y su oración llegó á la ✝30.27 Dt. 26.15. Sal. 68.5.habitación de su santuario, al cielo.