Josué 2

Josua sänder spejare till Jeriko

1 *4 Mos 25:1, Hebr 11:31, Jak 2:25. Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Shittim och sade: "Gå och undersök landet och särskilt Jeriko*2:1JerikoEn av världens äldsta städer, strategiskt belägen vid en oas ca 8 km väster om Jordan där den spärrade vägen till resten av landet. Kan ha rymt ett par tusen invånare inom murarna.." De gav sig i väg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab*2:1RahabBetyder "bred" (välkomnande). Nämns i Hebr 11:31 och Jak 2:25 som ett exempel på omvändelse. Kanske samma Rahab som var förmoder till Jesus (Matt 1:5). och där lade de sig att vila. 2 Men det berättades för kungen i Jeriko: "I natt har några israelitiska män kommit hit för att utforska landet." 3 Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: "Lämna ut männen som kom till dig och tog in i ditt hus, de har kommit för att utforska hela landet."

4 Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. 5 Och när porten skulle stängas i skymningen gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda er efter dem så får ni tag i dem." 6 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar*2:6linstjälkarDe meterlånga stjälkarna soltorkades och användes till tyg. som hon hade utbredda på taket. 7 Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.

8 Men innan spejarna hade lagt sig gick hon upp till dem på taket 9 *2 Mos 15:14f, 23:27, 5 Mos 11:25. och sade: "Jag vet att Herren har gett er det här landet. Vi har gripits av skräck för er, och landets alla invånare bävar för er. 10 *2 Mos 14:21f, 4 Mos 21:23f, 33f, Jos 4:23. Vi har hört hur Herren lät Röda havets vatten torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni vigde*2:10vigdeHebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse. dem åt förintelse. 11 *5 Mos 4:39, Jos 5:1, Ps 135:6. När vi hörde det försvann vårt mod och nu har ingen kraft att stå emot er, för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

12 Lova mig därför med ed vid Herren: Eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, så ska också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det. 13 Låt min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem leva, och rädda våra liv*2:13våra livAnnan översättning: "våra själar". från döden."

14 Männen sade till henne: "Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet ska vi visa nåd och trofasthet mot dig."

15 Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren*2:15en del av stadsmurenSådana hus, som gav extra stadga åt stadsmuren, har grävts ut längs murens norra sida., så att hon bodde i själva muren. 16 Och hon sade till dem: "Gå upp i bergen så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar tills era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd." 17 Och männen sade till henne: "Vi är fria från eden du tog av oss 18 ifall du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du släppte ner oss, och likaså ifall du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars hus samlade hemma hos dig. 19 Om någon går ut genom dörren till ditt hus ska hans blod komma över hans eget huvud*2:19hans blod komma över hans eget huvudVara skyldig till sin egen död (jfr Matt 27:25 med not)., och vi är utan skuld. Men om någon bär hand på en av dem som är med dig inne i huset, ska dennes blod komma över vårt huvud. 20 Men om du förråder vårt ärende är vi fria från eden som du tog av oss." 21 Hon svarade: "Som ni har sagt ska det bli." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.

22 De gav sig i väg och gick upp i bergen*2:22bergenStrax väster om staden ligger ett klippigt landskap med många gömställen. och stannade där i tre dagar tills deras förföljare hade vänt tillbaka. De hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. 23 Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. 24 Och de sade till Josua: "Herren har gett hela landet i vår hand. Landets alla invånare bävar för oss."

1 Y JOSUÉ, hijo de Nun, envió desde ✝2.1 Nm. 25.1.Sittim dos espías secretamente, diciéndoles: Andad, reconoced la tierra, y á Jericó. Los cuales fueron, y ✝2.1 He. 11.31. Stg. 2.25.entráronse en casa de una mujer ramera que se llamaba ✝2.1 Mt. 1.5.Rahab, y posaron allí.

2 Y fué dado aviso al rey de Jericó, diciendo: He aquí que hombres de los hijos de Israel han venido aquí esta noche á espiar la tierra.

3 Entonces el rey de Jericó, envió á decir á Rahab: Saca fuera los hombres que han venido á ti, y han entrado en tu casa; porque han venido á espiar toda la tierra.

4 ✝ 2.4 2 S. 17.19,20. Mas la mujer había tomado los dos hombres, y los había escondido; y dijo: Verdad que hombres vinieron á mí, mas no supe de dónde eran:

5 Y al cerrarse la puerta, siendo ya oscuro, esos hombres se salieron, y no sé á dónde se han ido: seguidlos apriesa, que los alcanzaréis.

6 Mas ella los había hecho subir al terrado, y habíalos escondido entre tascos de lino que en aquel terrado tenía puestos.

7 Y los hombres fueron tras ellos por el camino del Jordán, hasta los vados: y la puerta fué cerrada después que salieron los que tras ellos iban.

8 Mas antes que ellos durmiesen, ella subió á ellos al terrado, y díjoles:

9 Sé que Jehová os ha dado esta tierra; porque el ✝2.9 Ex. 15.16 y 23.27.temor de vosotros ha caído sobre nosotros, y todos los moradores del país están desmayados por causa de vosotros;

10 Porque hemos oído que Jehová hizo secar las aguas del mar Bermejo delante de vosotros, cuando salisteis de Egipto, ✝2.10 Ex. 14.21. Nm. 21.24,35. cp. 4.23.y lo que habéis hecho á los dos reyes de los Amorrheos que estaban de la parte allá del Jordán, á Sehón y á Og, á los cuales habéis destruído.

11 ✝ 2.11 Ex. 15.14,15. Oyendo esto, ha desmayado nuestro ✝2.11 cp. 5.1 y 7.5. Is. 13.7.corazón; ni ha quedado más espíritu en alguno por causa de vosotros: ✝2.11 Dt. 4.39.porque Jehová vuestro Dios es Dios arriba en los cielos y abajo en la tierra.

12 Ruégoos pues ahora, me ✝2.12 1 S. 20.14,17.juréis por Jehová, que como he hecho misericordia con vosotros, así la haréis vosotros con la casa de mi padre, de lo cual me daréis una *2.12 Heb. señal de verdad.señal cierta;

13 Y que salvaréis la vida á mi padre y á mi madre, y á mis hermanos y hermanas, y á todo lo que es suyo; y que libraréis nuestras vidas de la muerte.

14 Y ellos le respondieron: Nuestra alma por vosotros hasta la muerte, si no denunciareis este nuestro negocio: y cuando Jehová nos hubiere dado la tierra, nosotros haremos contigo misericordia y verdad.

15 Entonces ella los ✝2.15 Hch. 9.25.hizo descender con una cuerda por la ventana; porque su casa estaba á la pared del muro, y ella vivía en el muro.

16 Y díjoles: Marchaos al monte, porque los que fueron tras vosotros no os encuentren; y estad escondidos allí tres días, hasta que los que os siguen hayan vuelto; y después os iréis vuestro camino.

1 El juramento de Rahab.

2 Paso del Jordán.

17 Y ellos le dijeron: Nosotros seremos desobligados de este juramento con que nos has conjurado.

18 He aquí, cuando nosotros entráremos en la tierra, tú atarás este cordón de grana á la ventana por la cual nos descolgaste: y tú juntarás en tu casa ✝2.18 cp. 6.23.tu padre y tu madre, tus hermanos y toda la familia de tu padre.

19 Cualquiera que saliere fuera de las puertas de tu casa, su sangre será sobre su cabeza, y nosotros sin culpa. Mas cualquiera que se estuviere en casa contigo, ✝2.19 Mt. 27.25.su sangre será sobre nuestra cabeza, si mano le tocare.

20 Y si tú denunciares este nuestro negocio, nosotros seremos desobligados de este tu juramento con que nos has juramentado.

21 Y ella respondió: Sea así como habéis dicho. Luego los despidió, y se fueron: y ella ató el cordón de grana á la ventana.

22 Y caminando ellos, llegaron al monte, y estuvieron allí tres días, hasta que los que los seguían se hubiesen vuelto: y los que los siguieron, buscaron por todo el camino, mas no los hallaron.

23 Y tornándose los dos varones, descendieron del monte, y pasaron, y vinieron á Josué hijo de Nun, y contáronle todas las cosas que les habían acontecido.

24 Y dijeron á Josué: ✝2.24 Ex. 23.31. cp. 6.2 y 8.1 y 21.44.Jehová ha entregado toda la tierra en nuestras manos; y también todos los moradores del país están desmayados delante de nosotros.