Josué 14

Landet väster om Jordan fördelas

1 *4 Mos 34:17f. Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem. 2 *4 Mos 26:55, 33:54, 34:13f, Apg 13:19. Arvslotterna fördelades genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. 3 *5 Mos 3:12f. De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte gett någon arvedel bland dem. 4 *1 Mos 48:5, 4 Mos 35:2f. Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gavs inte någon särskild del av landet, utan bara städer att bo i med tillhörande betesmarker för deras boskap och deras övriga egendom. 5 Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.

Hebron ges åt Kaleb

6 *4 Mos 14:24, 30, 32:11f, 5 Mos 1:36, 38. Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb,*14:6 Kaleb Betyder "hund". Var spejare tillsammans med Josua (se 4 Mos 13:31, 14:24). Jefunnes son, sade till honom: "Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. 7 *4 Mos 13:7, 14:6f. Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att speja i landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. 8 *4 Mos 13:31f, 5 Mos 1:28. Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren min Gud. 9 *5 Mos 11:24, Jos 1:3, Dom 1:20. Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt ska i sanning vara arvedel åt dig och dina barn för evig tid, därför att du i allt har följt Herren min Gud. 10 Och se, nu har Herren som han lovat låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år*14:10nu åttiofem årÅret kan ha varit 1400 f Kr (drygt 45 år efter uttåget ur Egypten 1446 f Kr, jfr vers 7).. 11 Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag när det gäller att strida, dra ut och komma hem. 12 Ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, ska jag fördriva dem så som Herren har lovat."

13 *Jos 21:12. Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. 14 Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud. 15 Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.

Landet hade nu ro från krig.

1 ESTO pues es lo que los hijos de Israel tomaron por heredad en la tierra de Canaán, lo cual les repartieron ✝14.1 Nm. 34.17,18.Eleazar sacerdote, y Josué hijo de Nun, y los principales de los padres de las tribus de los hijos de Israel.

2 Por ✝14.2 Nm. 26.55 y 33.54 y 34.13. Jue. 20.9.suerte dióseles su heredad, como Jehová lo había mandado por Moisés, que diese á las nueve tribus y á la media tribu.

3 ✝ 14.3 cp. 13.8,32,33. Porque á las dos tribus, y á la media tribu, les había Moisés dado heredad de la otra parte del Jordán: mas á los Levitas no dió heredad entre ellos.

1 Hebrón dada á Caleb.

2 Porción de Judá.

4 Porque los ✝14.4 Gn. 48.5.hijos de José fueron dos tribus, Manasés y Ephraim: y no dieron parte á los Levitas en la tierra, sino ciudades en que morasen, con sus ejidos para sus ganados y rebaños.

5 De la ✝14.5 Nm. 35.2. cp. 21.2manera que Jehová lo había mandado á Moisés, así lo hicieron los hijos de Israel en el repartimiento de la tierra.

6 Y los hijos de Judá vinieron á Josué en Gilgal; y Caleb, hijo de ✝14.6 Nm. 32.12. cp. 15.17Jephone Cenezeo, le dijo: Tú ✝14.6 Nm. 14.30. Dt. 1.36,38.sabes lo que Jehová dijo á Moisés, ✝14.6 Dt. 33.1.varón de Dios, en Cades-barnea, tocante á mí y á ti.

7 Yo era de edad de cuarenta años, cuando Moisés siervo de Jehová me ✝14.7 Nm. 13.7,26 y 14.6.envió de Cades-barnea á reconocer la tierra; y yo le referí el negocio como lo tenía en mi corazón:

8 ✝ 14.8 Dt. 1.28. Mas mis hermanos, los que habían subido conmigo, menguaron el corazón del pueblo; empero yo ✝14.8 Nm. 14.24.cumplí siguiendo á Jehová mi Dios.

9 Entonces Moisés juró, ✝14.9 Nm. 14.23,24. Dt. 1.36.diciendo: Si la tierra que ✝14.9 Nm. 13.23.holló tu pie no fuere para ti, y para tus hijos en herencia perpetua: por cuanto cumpliste siguiendo á Jehová mi Dios.

10 Ahora bien, Jehová me ha hecho vivir, como ✝14.10 Nm. 14.30.él dijo, estos cuarenta y cinco años, desde el tiempo que Jehová habló estas palabras á Moisés, cuando Israel andaba por el desierto: y ahora, he aquí soy hoy día de ochenta y cinco años:

11 Pero aun hoy estoy tan fuerte ✝14.11 Dt. 34.7.como el día que Moisés me envió: cual era entonces mi fuerza, tal es ahora, para la guerra, ✝14.11 Dt. 31.2.y para salir y para entrar.

12 Dame, pues, ahora este monte, del cual habló Jehová aquel día; porque tú oíste en aquel día que los ✝14.12 Nm. 13.29,34.Anaceos están allí, y grandes y fuertes ciudades. Quizá Jehová será conmigo, y los echaré como Jehová ha dicho.

13 Josué entonces le bendijo, ✝14.13 cp. 22.6.y dió á ✝14.13 cp. 10.37 y 15.14. Jue. 1.20.Caleb hijo de Jephone á Hebrón por heredad.

14 Por tanto ✝14.14 cp. 21.11.Hebrón fué de Caleb, hijo de Jephone Cenezeo, en heredad hasta hoy; porque cumplió siguiendo á Jehová Dios de Israel.

15 Mas Hebrón fué antes llamada Chîriath-arba; fué Arba un hombre grande entre los Anaceos. ✝14.15 cp. 11.23.Y la tierra tuvo reposo de las guerras.