1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
2 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
3 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
4 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.
5 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
6 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.
7 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
8 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
9 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.
10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.
11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»
12 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
1 Laulunjohtajalle. Korahilaisten laulu. Korkea ääniala. (H46:2)Jumala on turvamme ja linnamme, auttajamme hädän hetkellä.
2 (H46:3)Sen tähden emme pelkää, vaikka maa järkkyy, vaikka vuoret vaipuvat merten syvyyksiin.
3 (H46:4)Meret pauhaavat ja kuohuvat, vuoret vapisevat Jumalan suuruuden edessä. (sela)
4 (H46:5)Virta ja kaikki sen haarat ilahduttavat Jumalan kaupunkia, Korkeimman pyhiä asuinsijoja.
5 (H46:6)Jumala on kaupunkinsa keskellä, kaupunki ei järky. Hän auttaa sitä, kun aamu valkenee.
6 (H46:7)Kansojen meri kuohuu, valtakunnat horjuvat, maa järkkyy hänen äänestään.
7 (H46:8)Herra Sebaot on kanssamme, Jaakobin Jumala on turvamme. (sela)
8 (H46:9)Tulkaa ja katsokaa Herran tekoja, hänen voimansa herättää pelkoa kaikkialla.
9 (H46:10)Koko maailmasta hän hävittää sodat, hän särkee jousen ja taittaa keihään, hän tuhoaa kilvet tulessa.
11 (H46:12)Herra Sebaot on kanssamme, Jaakobin Jumala on turvamme. (sela)