1 HERREN är nu konung! Därför fröjde sig jorden; havsländerna glädje sig, så många som de äro.

2 Moln och töcken omgiva honom, rättfärdighet och rätt äro hans trons fäste.

3 Eld går framför honom och förbränner hans ovänner runt omkring.

4 Hans ljungeldar lysa upp jordens krets; jorden ser det och bävar.

5 Bergen smälta såsom vax för HERREN, för hela jordens Herre.

6 Himlarna förkunna hans rättfärdighet, och alla folk se hans ära.

7 Alla de skola komma på skam, som dyrka beläten, de som berömma sig av avgudar. Alla gudar skola tillbedja honom.

8 Sion hör det och gläder sig, och Juda döttrar fröjda sig för dina domars skull, HERRE.

9 Ty du, HERRE, är den Högste över hela jorden; du är högt upphöjd över alla gudar.

10 I som älsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem.

11 Ljus är utsått för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga.

12 Glädjens, I rättfärdige, i HERREN, och prisen hans heliga namn.

1 Herra on kuningas! Riemuitkoon maa, iloitkoot meren saaret ja rannat!

2 Pilvi ja pimeys ympäröi häntä, hänen istuintaan kannattavat vanhurskaus ja oikeus.

3 Tuli kulkee hänen edellään ja polttaa hänen vihollisensa viimeistä myöten.

4 Hänen salamansa valaisevat maanpiirin, maa näkee ne ja vapisee.

5 Vuoret sulavat kuin vaha Herran edessä, maailman hallitsijan edessä.

6 Taivaat julistavat hänen vanhurskauttaan, kaikki kansat näkevät hänen kunniansa.

7 Häpeän saavat kuvien palvojat, turhaan he kerskuvat kivijumalillaan. Herran edessä kumartuvat maahan kaikki jumalat.

8 Siion kuulee sen ja iloitsee, kaikki Juudan kaupungit riemuitsevat, sillä sinun tuomiosi, Herra, ovat oikeat.

9 Herra, sinä olet Korkein, maailman valtias, kaikkia jumalia korkeampi.

10 Te, jotka rakastatte Herraa, vihatkaa pahaa! Herra on omiensa turva, hän pelastaa heidät pahojen käsistä.

11 Päivä koittaa vanhurskaille, ilo niille, joiden sydän on puhdas.

12 Iloitkaa, hurskaat! Iloitkaa Herrasta, ylistäkää hänen pyhää nimeään!