1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.

2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.

4 Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»

5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,

11 jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?

13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.

14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,

19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

1 Das ist mir lieb, daß der HERR meine Stimme und mein Flehen hört;

2 daß er sein Ohr zu mir geneigt; darum will ich mein Leben lang ihn anrufen.

3 Als mich des Todes Bande umfingen, und Ängste der Unterwelt mich trafen und ich nur Not und Jammer fand,

4 da rief ich an den Namen des HERRN: »O HERR, errette meine Seele!«

5 Der HERR ist gnädig und gerecht, und unser Gott ist voll Erbarmen.

6 Der HERR behütet die Einfältigen; ich war ganz elend, aber er half mir.

7 Kehre wieder, meine Seele, zu deiner Ruhe; denn der HERR hat dir wohlgetan!

8 Denn du hast meine Seele vom Tode errettet, mein Auge von den Tränen, meinen Fuß vom Fall.

9 Ich werde wandeln vor dem HERRN im Lande der Lebendigen.

10 Ich glaubte, was ich sagte; ich war sehr gebeugt.

11 Ich sprach in meinem Zagen: »Alle Menschen sind Lügner!«

12 Wie soll ich dem HERRN vergelten alle seine Wohltaten an mir?

13 Den Kelch des Heils will ich nehmen und den Namen des HERRN anrufen;

14 meine Gelübde will ich dem HERRN bezahlen vor all seinem Volk.

15 Teuer ist in den Augen des HERRN der Tod seiner Frommen.

16 Wohlan HERR, weil ich dein Knecht bin, deiner Magd Sohn, und du meine Bande gelöst hast,

17 so will ich dir Dankopfer darbringen und den Namen des HERRN anrufen;

18 meine Gelübde will ich dem HERRN bezahlen vor all seinem Volk,

19 in den Vorhöfen des Hauses des HERRN, in dir, Jerusalem, Hallelujah!