1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

1 Kommt, laßt uns dem HERRN lobsingen und jauchzen dem Felsen unsres Heils!

2 Laßt uns ihm mit Lobgesang begegnen und mit Psalmen jauchzen!

3 Denn der HERR ist ein großer Gott und ein großer König über alle Götter;

4 in seiner Hand sind die Tiefen der Erde, und die Spitzen der Berge gehören ihm;

5 sein ist das Meer, denn er hat es gemacht, und seine Hände haben das Trockene bereitet.

6 Geht ein, lasset uns anbeten und niederknieen, lasset uns lobpreisen vor dem HERRN, unserm Schöpfer!

7 Denn er ist unser Gott, und wir sind das Volk seiner Weide und die Schafe seiner Hand.

8 Wenn ihr heute seine Stimme höret, so verstocket eure Herzen nicht, wie zu Meriba, am Tage der Versuchung in der Wüste,

9 da mich eure Väter versuchten; sie prüften mich; und sahen doch meine Werke!

10 Vierzig Jahre empfand ich Ekel vor diesem Geschlecht; und ich sprach: Sie sind ein Volk, dessen Herz den Irrweg geht, und sie verstanden meine Wege nicht!

11 So daß ich schwur in meinem Zorn: Sie sollen nicht eingehen zu meiner Ruhe!