1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.2 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.3 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.4 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.5 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»6 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.7 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;8 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.9 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.10 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.11 Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.