2 Reis 3

1 Now Jehoram the son of Ahab began to reign over Israel in Samaria in the eighteenth year of Jehoshaphat king of Judah, and reigned twelve years. 2 He did that which was evil in Yahweh’s sight, but not like his father and like his mother, for he put away the pillar of Baal that his father had made. 3 Nevertheless he held to the sins of Jeroboam the son of Nebat, with which he made Israel to sin. He didn’t depart from them.

4 Now Mesha king of Moab was a sheep breeder; and he supplied the king of Israel with one hundred thousand lambs and the wool of one hundred thousand rams. 5 But when Ahab was dead, the king of Moab rebelled against the king of Israel. 6 King Jehoram went out of Samaria at that time, and mustered all Israel. 7 He went and sent to Jehoshaphat the king of Judah, saying, "The king of Moab has rebelled against me. Will you go with me against Moab to battle?"

He said, "I will go up. I am as you are, my people as your people, my horses as your horses." 8 Then he said, "Which way shall we go up?"

Jehoram answered, "The way of the wilderness of Edom."

9 So the king of Israel went with the king of Judah and the king of Edom, and they marched for seven days along a circuitous route. There was no water for the army or for the animals that followed them. 10 The king of Israel said, "Alas! For Yahweh has called these three kings together to deliver them into the hand of Moab."

11 But Jehoshaphat said, "Isn’t there a prophet of Yahweh here, that we may inquire of Yahweh by him?"

One of the king of Israel’s servants answered, "Elisha the son of Shaphat, who poured water on the hands of Elijah, is here."

12 Jehoshaphat said, "Yahweh’s word is with him." So the king of Israel and Jehoshaphat and the king of Edom went down to him.

13 Elisha said to the king of Israel, "What have I to do with you? Go to the prophets of your father, and to the prophets of your mother."

The king of Israel said to him, "No, for Yahweh has called these three kings together to deliver them into the hand of Moab."

14 Elisha said, "As Yahweh of Armies lives, before whom I stand, surely, were it not that I respect the presence of Jehoshaphat the king of Judah, I would not look toward you, nor see you. 15 But now bring me a musician." When the musician played, Yahweh’s hand came on him. 16 He said, "Yahweh says, ‘Make this valley full of trenches.’ 17 For Yahweh says, ‘You will not see wind, neither will you see rain, yet that valley will be filled with water, and you will drink, both you and your livestock and your other animals. 18 This is an easy thing in Yahweh’s sight. He will also deliver the Moabites into your hand. 19 You shall strike every fortified city and every choice city, and shall fell every good tree, and stop all springs of water, and mar every good piece of land with stones.’"

20 In the morning, about the time of offering the sacrifice, behold, water came by the way of Edom, and the country was filled with water.

21 Now when all the Moabites heard that the kings had come up to fight against them, they gathered themselves together, all who were able to put on armor, young and old, and stood on the border. 22 They rose up early in the morning, and the sun shone on the water, and the Moabites saw the water opposite them as red as blood. 23 They said, "This is blood. The kings are surely destroyed, and they have struck each other. Now therefore, Moab, to the plunder!"

24 When they came to the camp of Israel, the Israelites rose up and struck the Moabites, so that they fled before them; and they went forward into the land attacking the Moabites. 25 They beat down the cities; and on every good piece of land each man cast his stone, and filled it. They also stopped all the springs of water and cut down all the good trees, until in Kir Hareseth all they left was its stones; however the men armed with slings went around it and attacked it. 26 When the king of Moab saw that the battle was too severe for him, he took with him seven hundred men who drew a sword, to break through to the king of Edom; but they could not. 27 Then he took his oldest son who would have reigned in his place, and offered him for a burnt offering on the wall. There was great wrath against Israel; and they departed from him, and returned to their own land.

Joram blir kung över Israel

1 *2 Kung 1:17. Joram, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats artonde regeringsår och regerade i tolv år*3:1Joram … tolv årCa 852-841 f Kr. Joram betyder "Herren är upphöjd".. 2 *1 Kung 16:31f. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon men inte som hans far och mor, för han skaffade bort den baalsstod som hans far hade låtit göra. 3 *1 Kung 12:28f. Men han höll fast vid de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med. Från dessa avstod han inte.

Krig mot Moab

4 Mesha*3:4MeshaFör att fira frigörelsen från Israel (vers 27) reste han en stele (stenstod) som i dag finns i Louvren i Paris. I inskriptionen anklagar han Israel för förtryck, prisar sin gud Kemosh och beskriver att han sedan dödade alla män i de israelitiska gränsstäderna Nebo och Atarot (4 Mos 32:3) och "helgade" kvinnorna åt Kemosh., kungen i Moab som hade stora fårhjordar, hade betalat i skatt till Israels kung 100 000 lamm och ull av 100 000 baggar. 5 *2 Kung 1:1. Men när Ahab var död gjorde Moabs kung uppror*3:5upprorMoabs anfall i 2 Krön 20 kom antingen efter eller före Israels krigståg i 2 Kung 3. mot Israels kung.

6 Då drog kung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7 *1 Kung 22:4. Sedan sände han bud till kung Joshafat i Juda och lät säga: "Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?" Han svarade: "Ja, jag går med – jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!" 8 Han frågade: "Vilken väg ska vi dra ut?" Han svarade: "Vägen genom Edoms öken*3:8genom Edoms ökenRunt Döda havet söderifrån, för att undvika Moabs befästningar mot norr.."

9 Så drog de ut, Israels kung, Judas kung och Edoms kung. Men när de vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de förde med sig. 10 Då sade Israels kung: "Så olyckligt att Herren skulle kalla samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!" 11 *1 Kung 22:5, 7. Men Joshafat sade: "Finns det ingen Herrens profet här, så att vi kan fråga Herren genom honom?" Då svarade en av de tjänare som Israels kung hade med sig: "Elisha, Shafats son, finns här, han som brukade hälla vatten över Elias händer." 12 Joshafat sade: "Hos honom är Herrens ord." Israels kung och Joshafat och Edoms kung gick då ner till honom.

13 Men Elisha sade till Israels kung: "Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter*3:13din fars profeter och din mors profeterAhabs och Isebels profeter för Baal och Ashera (1 Kung 18:19). och din mors profeter." Israels kung svarade honom: "Nej, Herren har kallat samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!" 14 Då sade Elisha: "Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: Om det inte vore för kung Joshafat av Juda så skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig. 15 *1 Sam 10:5. Men hämta nu hit åt mig en man som spelar harpa*3:15spelar harpaMusik förknippades med profetisk inspiration (1 Sam 10:5, 1 Krön 25:1f).." Och när harpspelaren spelade kom Herrens hand över honom. 16 Han sade: "Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal, 17 för så säger Herren: Ni ska inte märka någon vind eller se något regn, men ändå ska dalen bli full med vatten så att både ni själva, er boskap och era andra djur får att dricka.

18 Men Herren anser inte detta vara nog, utan han ska också ge Moab i er hand. 19 Ni ska inta alla befästa städer och alla andra viktiga städer. Ni ska hugga ner alla goda träd och alla vattenkällor ska ni täppa igen. Och all bördig åkermark ska ni fördärva med stenar." 20 *2 Mos 29:39f. Och se, på morgonen, vid den tid då matoffret frambärs, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.

21 Hela Moab hade hört att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem. Och alla som var i vapenför ålder eller däröver hade kallats samman och stod vid gränsen. 22 När de steg upp tidigt på morgonen och solen lyste på vattnet, såg det ut för moabiterna som om vattnet framför dem var rött som blod. 23 Då sade de: "Det är blod! Kungarna har säkert kommit i strid och dödat varandra. Nu till plundring, Moab!"

24 Men när de kom till Israels läger bröt israeliterna fram och slog moabiterna, som flydde för dem. Och de drog in i landet och slog moabiterna. 25 De förstörde städerna och kastade var och en sin sten på all bördig åkermark tills den var övertäckt. De täppte till alla vattenkällor och fällde alla goda träd. Till slut återstod endast stenarna av Kir-Hareset*3:25Kir-HaresetBetyder "ruinmuren", en omskrivning för huvudstaden Kir-Moab i södra Moab.. Slungkastarna omringade staden och besköt den.

26 När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. 27 Då tog han sin förstfödde son*3:27sin förstfödde sonAnnan översättning: "hans förstfödde son" (alltså den edomitiske kungens)., som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En stark vrede*3:27stark vredeOklar vers. Kan syfta på moabiternas, edomiternas, Guds eller israeliternas egen vrede. kom då över Israel, som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.