1 א למה יהוה תעמד ברחוק תעלים לעתות בצרה br
2 ב בגאות רשע ידלק עני יתפשו במזמות זו חשבו br
3 ג כי-הלל רשע על-תאות נפשו ובצע ברך נאץ יהוה br
4 ד רשע--כגבה אפו בל-ידרש אין אלהים כל-מזמותיו br
5 ה יחילו דרכו בכל-עת--מרום משפטיך מנגדו כל-צורריו יפיח בהם br
6 ו אמר בלבו בל-אמוט לדר ודר אשר לא-ברע br
7 ז אלה פיהו מלא--ומרמות ותך תחת לשונו עמל ואון br
8 ח ישב במארב חצרים--במסתרים יהרג נקי עיניו לחלכה יצפנו br
9 ט יארב במסתר כאריה בסכה-- יארב לחטוף עני br יחטף עני במשכו ברשתו br
10 י ודכה (ידכה) ישח ונפל בעצומיו חלכאים (חל כאים) br
11 יא אמר בלבו שכח אל הסתיר פניו בל-ראה לנצח br
12 יב קומה יהוה--אל נשא ידך אל-תשכח עניים (ענוים) br
13 יג על-מה נאץ רשע אלהים אמר בלבו לא תדרש br
14 יד ראתה כי-אתה עמל וכעס תביט-- לתת בידך br עליך יעזב חלכה יתום אתה היית עוזר br
15 טו שבר זרוע רשע ורע תדרוש-רשעו בל-תמצא br
16 טז יהוה מלך עולם ועד אבדו גוים מארצו br
17 יז תאות ענוים שמעת יהוה תכין לבם תקשיב אזנך br
18 יח לשפט יתום ודך בל-יוסיף עוד--לערץ אנוש מן-הארץ
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.