1 א למנצח לדוד מזמור br יהוה חקרתני ותדע br
2 ב אתה ידעת שבתי וקומי בנתה לרעי מרחוק br
3 ג ארחי ורבעי זרית וכל-דרכי הסכנתה br
4 ד כי אין מלה בלשוני הן יהוה ידעת כלה br
5 ה אחור וקדם צרתני ותשת עלי כפכה br
6 ו פלאיה (פליאה) דעת ממני נשגבה לא-אוכל לה br
7 ז אנה אלך מרוחך ואנה מפניך אברח br
8 ח אם אסק שמים שם אתה ואציעה שאול הנך br
9 ט אשא כנפי-שחר אשכנה באחרית ים br
10 י גם-שם ידך תנחני ותאחזני ימינך br
11 יא ואמר אך-חשך ישופני ולילה אור בעדני br
12 יב גם-חשך לא-יחשיך ממך br ולילה כיום יאיר-- כחשיכה כאורה br
13 יג כי-אתה קנית כליתי תסכני בבטן אמי br
14 יד אודך-- על כי נוראות נפליתי br נפלאים מעשיך ונפשי ידעת מאד br
15 טו לא-נכחד עצמי ממך br אשר-עשיתי בסתר רקמתי בתחתיות ארץ br
16 טז גלמי ראו עיניך ועל-ספרך כלם יכתבו br ימים יצרו ולא (ולו) אחד בהם br
17 יז ולי--מה-יקרו רעיך אל מה עצמו ראשיהם br
18 יח אספרם מחול ירבון הקיצתי ועודי עמך br
19 יט אם-תקטל אלוה רשע ואנשי דמים סורו מני br
20 כ אשר ימרוך למזמה נשוא לשוא עריך br
21 כא הלוא-משנאיך יהוה אשנא ובתקוממיך אתקוטט br
22 כב תכלית שנאה שנאתים לאויבים היו לי br
23 כג חקרני אל ודע לבבי בחנני ודע שרעפי br
24 כד וראה אם-דרך-עצב בי ונחני בדרך עולם
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.