1 א למנצח לדוד מזמור br
2 ב קוה קויתי יהוה ויט אלי וישמע שועתי br
3 ג ויעלני מבור שאון-- מטיט היון br ויקם על-סלע רגלי כונן אשרי br
4 ד ויתן בפי שיר חדש-- תהלה לאלהינו br יראו רבים וייראו ויבטחו ביהוה br
5 ה אשרי הגבר-- אשר-שם יהוה מבטחו br ולא-פנה אל-רהבים ושטי כזב br
6 ו רבות עשית אתה יהוה אלהי-- br נפלאתיך ומחשבתיך אלינו br אין ערך אליך--אגידה ואדברה עצמו מספר br
7 ז זבח ומנחה לא-חפצת-- אזנים כרית לי br עולה וחטאה לא שאלת br
8 ח אז אמרתי הנה-באתי במגלת-ספר כתוב עלי br
9 ט לעשות-רצונך אלהי חפצתי ותורתך בתוך מעי br
10 י בשרתי צדק בקהל רב-- הנה שפתי לא אכלא br יהוה אתה ידעת br
11 יא צדקתך לא-כסיתי בתוך לבי-- אמונתך ותשועתך אמרתי br לא-כחדתי חסדך ואמתך לקהל רב br
12 יב אתה יהוה-- לא-תכלא רחמיך ממני br חסדך ואמתך תמיד יצרוני br
13 יג כי אפפו-עלי רעות עד-אין מספר-- br השיגוני עונתי ולא-יכלתי לראות br עצמו משערות ראשי ולבי עזבני br
14 יד רצה יהוה להצילני יהוה לעזרתי חושה br
15 טו יבשו ויחפרו יחד-- מבקשי נפשי לספותה br יסגו אחור ויכלמו-- חפצי רעתי br
16 טז ישמו על-עקב בשתם-- האמרים לי האח האח br
17 יז ישישו וישמחו בך-- כל-מבקשיך br יאמרו תמיד יגדל יהוה-- אהבי תשועתך br [ (Psalms 40:18) יח ואני עני ואביון-- אדני יחשב-לי br עזרתי ומפלטי אתה אלהי אל-תאחר ]
1 För sångmästaren; av David; en psalm.
2 Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;
4 han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.
5 Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.
6 Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.
7 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke.
8 Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.
9 Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»
10 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.
11 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.
12 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.
13 Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.
14 Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.
15 Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.
16 Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»
17 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»
18 Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.