1 My breath is corrupt, my days are extinct, the graves are mine.
2 Are there not mockers around me? and doth {not} mine eye abide in their provocation?
3 Lay down now {a pledge}, be thou surety for me with thyself: who is he that striketh hands with me?
4 For thou hast hidden their heart from understanding; therefore thou wilt not exalt {them}.
5 He that betrayeth friends for a prey-even the eyes of his children shall fail.
6 And he hath made me a proverb of the peoples; and I am become one to be spit on in the face.
7 And mine eye is dim by reason of grief, and all my members are as a shadow.
8 Upright men {shall be} astonished at this, and the innocent shall be stirred up against the ungodly;
9 But the righteous shall hold on his way, and he that hath clean hands shall increase in strength.
10 But as for you all, pray come on again; and I shall not find one wise man among you.
11 My days are past, my purposes are broken off, the cherished thoughts of my heart.
12 They change the night into day; the light {they imagine} near in presence of the darkness.
13 If I wait, Sheol is my house; I spread my bed in the darkness:
14 I cry to the grave, Thou art my father! to the worm, My mother, and my sister!
15 And where is then my hope? yea, my hope, who shall see it?
16 It shall go down to the bars of Sheol, when {our} rest shall be together in the dust.
1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
16 Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.